Erik Lakomaa: Socialdemokraterna sviker skytterörelsen

För nästan exakt nio år sedan lade den dåvarande alliansregeringens vapenutredare, RPS-medarbetaren och rektorn för polishögskolan Doris Högne-Rydheim, fram sin utredning SOU 2013:7 – mest känd som ”Dorisutredningen”. I denna föreslogs en rad restriktioner riktade mot landets skyttar och jägare, bland annat skulle två skyttegrenar i praktiken förbjudas, genom att de vapen som användes för dessa skulle bli omöjliga att få licens för. ”Vi tar död på en sport” sade utredaren om detta i SVT Rapport.

Då var Socialdemokraterna, med Morgan Johansson i spetsen, skapa motståndare till förslagen: I en kommittémotion 2014 skrev Morgan Johansson  m fl (med hänvisning till Dorisutredningen) ”Förvånande nog har [Alliansregeringens] fokus sällan varit på de illegala vapnen och deras användning, utan på de legala vapnen.” Den dåvarande talespersonen i jaktfrågor skrev i en annan motion samma år: ”Vi ser det därför som oerhört viktigt att fokus inte riktas på de legala vapnen utan istället på illegala vapen.”

Sannolikt bidrog detta till valutgången. I jakt- och skyttekretsar var (trots att Moderaterna efter massiv kritik från jakt-och skytterörelsen sommaren 2014 backade och inte lade fram utredningens förslag) förtroendet för justitieminister Ask efter utredningen då närmast obefintligt.

Efter valet lade Socialdemokraterna om kursen. De regeringar som suttit efter 2015 har sedan sannolikt varit de som genom tiderna lagt fram flest förslag om syftat till att försvåra för skyttar och jägare.

Någon bra förklaring till denna radikala kursomläggning har jag aldrig sett. Det får bli en fråga för framtida statsvetenskaplig forskning. Men det är en radikal förändring. Troligen har historiskt de flesta som ägnat sig åt jakt eller skytteidrott röstat på Socialdemokraterna. Så är det definitivt inte längre, och det beror inte enbart på demografi – även om det ökande intresset för jakt i grupper som tidigare inte typiskt ägnat sig åt det (kvinnor, högutbildade i storstäder) nog bidragit.

Socialdemokraterna har historiskt inte heller så mycket att skämmas över i frågan. Flera av 1900-talets mest tongivande s-politiker som Per-Albin Hansson, Gunnar Sträng och Lennart Geijer var mycket varma anhängare av skytterörelsen och stödde aktivt denna (både Sträng och Geijer ägnade sig dessutom själva åt pistolskytte). Skytterörelsen hyllades också av Hansson för sin roll i demokratiseringen – bland annat under en debatt i riksdagens andra kammare 1937: ”När jag nämner skytterörelsens bästa traditioner, går naturligtvis tanken tillbaka till [August] Blanches skarpskyttar, som sannerligen inte uppträdde för att försvara herrarna, men som en gång utgjorde ett faktiskt hot mot fåtalsväldets ansträngningar att hålla tillbaka en demokratisering av vårt land.” Knut Bäckström skriver i sin bok Arbetarrörelsen i Sverige (1958) att ”[I skytterörelsen] hade de demokratiska elementen samlats och tränats sig i att sikta rätt i mer än ett hänseende”.

Det fanns dessutom nära band till jägarorganisationerna. Socialdemokraternas partisekreterare Bo Toresson var ordförande i Svenska Jägareförbundet så sent som 2003. Jägarnas riksförbund hade dessförinnan letts av socialdemokraten och fackföreningsmannen Rolf Såge. En del uppfattade t o m Jägareförbundet som en s-kontrollerad organisation (likt Hyresgästföreningen eller ABF). Så framställdes den exempelvis (dock felaktigt) i Moderata ungdomsförbundets kampanjmaterial från valet 1994.

Nu finns inget av detta kvar. I en debattartikel i Aftonbladet i januari 2022 påstod justitieminister Johansson (samme Johansson som i opposition ledde motståndet mot Dorisutredningens förslag) att landets pistolskyttar använde sig av ”terrorvapen”. Liknande tongångar har hörts från hans båda företrädare Anders Ygeman och Mikael Damberg som också sett nya och omfattande restriktioner mot legala vapen hos jägare och skyttar som angeläget. Så angeläget att man flera gånger gått emot riksdagen i frågorna.

Det som också hänt sedan 2015 är att riksdagen tydligt rört sig i motsatt riktning. Det innebär att det nu för kanske första gången i historien finns en tydlig skillnad mellan blocken i frågan. Det gör Socialdemokraternas positionsförflyttning än mer förvånande. Det finns nästan ingen i Sverige som röstar på ett visst parti för att få mer restriktioner mot jägare och skyttar. Visst finns det jaktmotståndare men de utgör en ytterst liten minoritet av väljarkåren. Stödet för jakt är grundmurat i Sverige och runt 90 procent är enligt mätningar för. Det är även en myt att mp-väljare skulle vara emot jakt. Det är tvärtom, stödet för jakt är mycket stort i den väljargruppen (vilket kanske kan kopplas till att viltkött är ekologiskt och klimatsmart). Flera tongivande mp-politiker, exempelvis förre språkröret Gustav Fridolin, är också jägare. Därmed finns knappast några röster att vinna på en linje som regeringens.

Väljarna ser inte heller någon koppling mellan jakt, skytte och kriminalitet. En Novusmätning från oktober 2021 visar att endast 3 procent tror på den så kallade ”läckagehypotesen”, dvs att det är de legala vapenägarna som förser den undre välden med vapen, lika många menar att restriktioner för vapenlicenser skulle påverka brottsligheten. Ändå är det dessa premisser som sedan 2015 förefaller utgöra grunden för regeringens politik. Svårbegripligt är förnamnet. För den som är bekant med arbetarrörelsens historia, obegripligt.

Erik Lakomaa är ekonomie doktor och forskare