Erik Thyselius: Att förbjuda AfD löser ingenting
Nyligen avslöjade journalistkollektivet Correctiv att en grupp människor ur den identitära och högerextrema miljön hade samlats för en informell konferens i staden Potsdam tidigare i höstas. Målet var att diskutera en plan för hur man kunde få miljoner människor att lämna Tyskland. I fokus var tre grupper: asylsökande, personer med uppehållstillstånd och ”icke-assimilerade medborgare”.
Arrangör var högerextremisten Martin Sellner. Sellner är ett ökänt namn och har skrivit boken ”Regime change von Rechts” i vilken han bland annat varnar för ”det stora folkutbytet” – en konspirationsteori som går ut på att politikerna medvetet vill ersätta Europas befolkning med migranter från Afrika och Mellanöstern. Den som orkar dyka tillräckligt djupt ned i dyn finner nästan alltid att där är en ”ond jude” som drar i trådarna.
Deltog gjorde även ett antal lägre politiker från högerradikala AfD. Partiledningen har distanserat sig och menar att de som var där gjorde det i egenskap av privatpersoner.
Nyheten har väckt nytt liv i kravet på att de övriga partierna ska försöka få AfD olagligförklarat av författningsdomstolen. Författningen, formad av Tysklands mörka historia, medger att partier som syftar till att ”försämra eller eliminera den fria demokratiska grundordningen” kan upplösas.
AfD som helhet är idag klassat som ”misstänkt högerextremt” av författningsskyddet. I tre delstater (Sachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen) är AfD till och med klassat som ”säkert högerextremt”. Det har inte skrämt väljarna. I samtliga tre förbundsländer ligger AfD stabilt kring 30 procent eller mer. Senare i höst går Brandenburg, där partiet också är starkt, Sachsen och Thüringen till val.
Särskilt starka är man i Thüringen, där partiet leds av Björn Höcke. Han är en central figur om man ska förstå AfD:s tilltagande radikalisering och hans inflytande i partiet är i dag mycket stort. Tilläggas bör att Höcke hyllat Sellners bok, som han gärna vill se i varje ”tysk dissidents hand”.
Fridays for Futures ledare Luisa Neubauer, Schleswig-Holsteins ministerpresident Daniel Günther (CDU) och inrikesminister Nancy Faeser (SPD) är några av de personer som i olika grad uttalat sig positivt till att få saken prövad i domstol. Andra politiker menar, helt korrekt, att en eventuell domstolsprocess spelar AfD – vars hela grundberättelse är den om underdogen mot etablissemanget – helt i händerna.
Dessutom skulle ett domslut knappast göra underverk för missnöjet som ligger till grund för partiets framgångar (migrationen, konsekvenserna av den havererade ”Energiewende”, inflationen et cetera). En ny rörelse skulle fylla AfD:s roll på nolltid. Förmodligen skulle den bli ännu mer framgångsrik.
Så vad göra? Häromveckan besökte CDU:s ordförande Friedrich Merz Stockholm. I samtal med journalister kom AfD på tal. En, av många, faktorer bakom partiets framgång är att man varit närvarande i städer och byar som de andra partierna inte brytt sig om. I brist på (just det) alternativ blev AfD i praktiken det enda parti som mötte väljarna i dessa bortglömda delar av landet. Att de andra folkpartierna faktiskt gör sin närvaro känd även där är så dags nu.
Viktigast är att CDU måste våga möta AfD med öppet visir. Ta partiet på allvar och övertyga väljarna om att den egna politiken är bättre än den Höckes gäng erbjuder. Precis så enkel, och samtidigt så förtvivlat svår, är utmaningen för CDU och de övriga partierna.
Erik Thyselius är verksam vid Axess Publishing och programledare för Axess TV:s Panelen/SNB