Erik Thyselius: Nytt land, samma misstag

I Welt-reportern Robin Alexanders bok ”Machtverfall” (2021) beskriver författaren hur den före detta förbundskanslern Angela Merkel under slutet av sin regeringstid mer eller mindre delegerade Kinapolitiken till de största bolagen på DAX-börsen. Det gick så långt att Merkel under en flygresa till Peking lät de medföljande vd:arna avgöra en viktig fråga inför ett möte med Xi Jinping medelst handuppräckning.

Nu har Merkel lämnat den politiska scenen. SPD:s Olaf Scholz leder i dag en koalitionsregering tillsammans med Die Grünen och liberala FDP. Putins fullskaliga invasion av Ukraina visade för omvärlden, och tyskarna, vilken felbedömning för att inte säga katastrofal naivitet som den tyska utrikespolitiken vilat på. Scholz historiska ”Zeitenwende”-tal syftade till att bevisa att det nu var slut med det. Misstaget att göra sig så beroende av en skurkstat som Ryssland skulle inte upprepas.

Dessvärre verkar Scholz trampa vidare i sin föregångares ullstrumpor vad gäller relationerna till Peking. Under sin andra officiella resa till Kina besökte förbundskanslern bland annat en tysk-kinesisk fabrik i Chongqing som bygger vätgasdrivna bränsleceller för lastbilar och Tongji-universitet i Shanghai. Scholz fick svara på frågor från studenterna om varför tyska medier sprider ”stereotyper” om Kina och hur det kommit sig att cannabis numera är lagligt. Misstanken att övningen främst var riktad till en inhemsk publik ligger nära till hands.

Med på resan var även representanter från de tyngsta börsbolagen. Konstigt vore annat. Mer oroande är att ordföranden för det tyska industriförbundet (BDI), Siegfried Russwurm, även denna gång inte var medbjuden. BDI representerar medelstora och mindre industriföretag och Russwurm har flera gånger uttalat sig kritiskt om Tysklands beroende av Kina. Enligt uppgifter krävde Peking att Russwurm inte skulle få ingå i delegationen. Ekot från Merkel-eran gör sig påmint: kommer Berlins Kinapolitik åter att påverkas för mycket av några få storföretag?

Talet om ”de-risking” verkar i vart fall inte hörsammas av industrijättarna. Förra året uppgick värdet av de tyska företagens direktinvesteringar i Kina till ett värde av 11,9 miljarder euro. Ett nytt rekord. För att nyansera bilden bör också nämnas att andelen tyska industriföretag som är beroende av kinesiska insatsvaror minskat med 20 procent sen covid-pandemin. 

Förra gången Scholz besökte Peking framställdes Xi:s varning till Putin om att inte använda kärnvapen som en viktig seger för förbundskanslern. Oaktat om det verkligen var Scholz som övertygade Xi (svaret är nej) så är det idag uppenbart att Kina är en av Rysslands viktigaste allierade.

Att Scholz efter sitt besök deklarerat i sociala medier att han bett Xi uppmana Putin att upphöra med sitt ”irrationella” krig bådar därför inte gott. Om något liknar det ett taffligt försök att få en renodlad handelsresa att framstå som en geopolitisk delseger för väst. Tyvärr pekar det mesta på att gamla misstag håller på att upprepas.

Erik Thyselius är verksam vid Axess publishing, programledare för Axess TV:s Panelen och krönikör för SNB