Erik Thyselius: Tung försvarsbörda för Berlin

Natos insatsstyrka (Nato Response Force) ska öka från dagens 40 000 soldater till 300 000 soldater. Beskedet från försvarsalliansens generalsekreterare Jens Stoltenberg inför Natotoppmötet i Madrid var lika välkommet som nödvändigt.

Från att ha dömts ut som ”hjärndött” för knappt två år sedan av Frankrikes president Emanuel Macron har Rysslands invasionskrig mot Ukraina åter visat betydelsen av att vara en del av försvarsalliansen. Att Sverige och Finland, äntligen, ser ut att bli medlemmar efter att Turkiet lagt ned sitt veto understryker detta faktum.

Putinrysslands invasionskrig har tvingat Nato att tänka om. I Baltikum, för att nämna ett exempel, har strategin länge byggt på idén om så kallad ”snubbeltråd”. Med det menas att tusentalet Natosoldater i Litauen, Lettland och Estland ansågs tillräckligt avskräckande eftersom en attack skulle utlösa artikel fem. Det var före invasionen. För en tid sedan varnade Estlands premiärminister Kaja Kallas i en intervju i Financial Times för att strategin inte avskräcker Putin och att förödelsen skulle bli total i händelse av en rysk invasion.

Extra utsatt är Litauen, som delar gräns med både Ryssland, Belarus och exklaven Kaliningrad. I dag ansvarar Tyskland för 1 600 soldater under Natobefäl i Litauen, men förbundskansler Olaf Scholz (SPD) har lovat ytterligare förstärkningar.

Inget exakt antal har nämnts, men brigader av det här slaget brukar bestå av mellan 3 000 och 5 000 man. Berlins utlovade bidrag för att förstärka Natos östra flank lyftes även av Jens Stoltenberg i Madrid. Av Natos planerade insatsstyrka om 300 000 soldater är det sagt att Tyskland ska bidra med 15 000 man.

Frågor kvarstår. Inte minst gällande tillståndet i den tyska armén. Visst, Scholz uttalande om att Tyskland framöver ska lägga uppåt 70–80 miljarder euro om året på försvaret kommer att göra skillnad (förutsatt att så också sker). Likaså det extra tillskott på 100 miljarder euro som utlovats utöver den ordinarie försvarsbudgeten.

Vad gäller tillskottet täcker det endast in kostnader för försvarsmateriel, inte rekrytering av personal. År av nedskärningar och politiskt ointresse har dels skapat en organisation som tappat viktig kompetens, dels gjort det svårt att locka till sig nya förmågor. Inte minst gäller det för unga tyskar, som växt upp i ett samhälle där idén om den eviga freden haft en extra stark lyskraft.

Att rusta upp och köpa in materiel tar förvisso tid. Det kommer att dröja några år innan satsningarna ger effekt. Betydligt mer komplicerad, och tidskrävande, är processen för att göra det tyska försvaret till en arbetsgivare som drar till sig och behåller duktig personal. Ett mentalitetsskifte krävs. Även på detta område faller ett tungt ansvar på ledarskapet i Berlin.

Erik Thyselius är verksam vid Axess Publishing och programledare för Axess TV:s Panelen/SNB