Erik Thyselius: Tyskland efter EP-valet: Varning för ”Thüringertillstånd”

Det enda som borde förvåna är de förvånade reaktionerna på det tyska valresultatet till Europaparlamentet. Att det kompakta missnöjet med Olaf Scholz (SPD) regering inte skulle återspeglas i EP-valet hade varit en sensation.

Så gör också SPD ett katastrofval på 14 procent. För De gröna var fallet betydligt högre: från 2019 års rekordval på 20 procent skramlade partiet i år ihop knappt 12 procent. Liberala FDP (5,2 procent) kunde däremot leva med, och var nog till och med nöjda över, att ha backat minst av ”Ampel”-partierna.

Krav på att förbundskansler Scholz, likt Frankrikes president Macron, ska utlysa nyval fördes fram av bland andra Bayerns ministerpresident Markus Söder (CSU). Det kommer inte att ske. Dels är processen krångligare än i grannlandet, dels har Scholz ingenting att vinna på ett nyval. Bättre då att försöka härda ut till hösten 2025.

De usla valresultaten kommer knappast att bidra till en bättre stämning bland regeringspartierna. Kommande veckor vankas därför budgetförhandlingarna bli betydligt tuffare än normalt eftersom FDP och, framför allt, SPD och De gröna är pressade att hämta hem segrar som kan visas upp för respektive väljargrupp. Hittills har Scholz lyckats jämka ihop de konkurrerande intressena, men det är alls inte givet att han lyckas ännu en gång.

CDU:s Friedrich Merz har däremot anledning att vara nöjd. Tillsammans samlade CDU och systerpartiet CSU ihop 30,2 procent. ”Die Union” blev därmed större än SPD, De gröna och FDP tillsammans. För Merz var EU-valet ett elddop, eftersom det var den första nationella temperaturmätaren på hans ledarskap sedan han blev partiordförande. Mandatet att fortsätta arbetet med att föra partiet tillbaka till höger efter Merkelårens mittenvandring har nu stärkts.

AfD, som blev näst största parti (15,9 procent), var givetvis också glada. Även om Sahra Wagenknechts BSW (Bündnis Sahra Wagenknecht, 6,2 procent) tog röster från högerradikalerna och smulade sönder resterna av vänsterpartiet Die Linke (ynka 2,7 procent) är AfD den starkaste politiska kraften i hela östra Tyskland. Otaliga skandaler och tilltagande radikalisering spelar mindre roll för väljarna.

Och varför skulle de spela roll? AfD och BSW, förenade i sin underdåniga syn på Putinryssland, växer på grund av ett djupt rotat missnöje med de gamla partierna. Utöver höga energipriser och alltmer påtagliga negativa ekonomiska konsekvenser i den gröna omställningens spår har Tyskland haft en de facto lågintensiv migrationskris de senaste två åren. Scholz regering har misslyckats med att hantera detta.

I september är det val i AfD-fästena Sachsen, Thüringen och Brandenburg. I många mätningar når inte ens CDU, SPD, De Gröna och FDP tillsammans upp till en egen majoritet. Vad som händer i ett sådant så kallat ”Thüringertillstånd” är okänd terräng.

Rent krasst är det upp till CDU att hindra AfD och BSW:s tillväxt. Merz har lovat att presentera en strategi vid månadsskiftet juni/juli. Givet magnituden av utmaningen borde en sådan presenterats helst i förrgår.

Erik Thyselius är verksam vid Axess publishing, programledare för Axess TV:s Panelen och krönikör för SNB