Ernas syttende mai

Den norska statsministern Erna Solberg kan vara nöjd med samarbetet mellan Høyre och Fremskrittspartiet, skriver Janerik Larsson.

I höstas efter stortingsvalet fick Norge en ny regering.

Nyligen publicerade norska kvällstidningen VG en opinionsundersökning om väljarnas syn på den nya borgerliga regeringens startsråd. VG gjorde en liknande undersökning när regeringen var ny sent i höstas.

Majsiffrorna visar att förtroendet ökat för alla statsråd utom ett (olje- och energiminister Tord Lien) – från Fremskrittspartiet medan statsråden från Høyre med ett undantag – kunskapsminister Torbjørn Røe Isaksen (partiets främste ideolog) – förlorat i förtroende.

Statsminister Erna Solberg sa i VG att ”mange er nok positivt overrasket over hvor flinke Frp-statsrådene er”.

Den bild som inte minst i svenska vänstermedier tecknats av Fremskrittspartiet som ett ”rasistparti”, som Sverigedemokraternas norska motsvarighet etc har aldrig varit sann och är det allra minst nu.

En politisk iakttagare jag talade med i Oslo sa att även den norska mediebilden av partiet var så skev att ”alla blev helt överraskade över att de kunde äta med kniv och gaffel”.

Svåra frågor som invandring och hanteringen av den mäktiga Oljefonden hanterades redan i regeringsdeklarationen i höstas. Norsk invandringspolitik har inte förändrats påtagligt sedan Stoltenbergs tid.

Samarbetet mellan Erna Solberg och Frp-partiledaren och finansministern Siv Jensen fungerar av allt att döma väl. Regeringen är beroende av parlamentariskt stöd från Kristelig Folkeparti och Venstre och FrP har anpassat sig till denna politiska realitet mycket bättre än vad vänsterpartiet SV gjorde vid sin regeringsmedverkan under Jens Stoltenbergs åtta år som statsminister.

SV var mycket mindre disciplinerat men höll ändå ut hela tiden, vilket skapat en bild av partiet som ansvarstagande. SV hade svårt tåla de nederlag de led i Stoltenberg-regeringen och fokuserade utåt på dessa motgångar. Siv Jensen har i motsvarande situationer lugnt konstaterat att partiets parlamentariska position är den det är.

De fyra sista åren av Stoltenberg-regering ägnade sig både de fyra borgerliga partierna och den i norsk samhällsdebatt centrala, liberala tankesmedjan Civita åt att skapa förutsättningar för en regeringsgemenskap. Även från vänsterfolk hörde jag mycket beröm för Civita och dess ledare Kristin Clemet, ett tidigare høyrestatsråd. Och Arbeiderpartiet ska nu starta sin egen tankesmedja.

KrF och Venstre valde i höstas att stanna utanför regeringen – tills vidare. Men de jag talade med trodde att det inte var osannolikt med en fyrpartiregering inför stortingsvalet 2017.

Så Erna Solberg kan fira 17 maj nöjd med hur det gått. Hittills.

Janerik Larsson är seniorrådgivare till Stiftelsen Fritt Näringsliv.