Ett antal kvällar i Heimdall, Malmö

 
En kväll i Heimdall bidrog med både bildning och kontakter, och när föreningen nyligen jubilerade gavs ett antal av de föredrag som hållits i sällskapet genom åren ut i bokform. Peter J Olsson har läst den, och låtit sig inspireras.

Omslaget på boken framför mig är fantastiskt. Den består av en avbildad målning som täcker både fram och baksida. Den visar ett stort antal medelålders herrar samlade kring bord dignande med vad som troligen är punschflaskor. Ändå är det inget glam utan herrarna är lagom allvarliga, de tycks tala om Stora ting.

Tavlan heter ”En kväll i Heimdall” och är målad av Österlen- och Malmökonstnären Fritz Kärfve (1880-1967) och skildrar en sammankomst 1921 i Bricollesalen på restaurang Stad Hamburg i Malmö. Sedan 1961 hänger den i Malmö rådhus just utanför stadsfullmäktiges sessionssal.

Boken har samma namn som konstverket: ”En kväll i Heimdall – En samling föredrag i litterärt sällskap”. Det är alltså en jubileumsantologi utgiven av Sällskapet Heimdall i Malmö som förra året firade sina första 125 år. Man har den goda smaken att fira detta genom att trycka ett antal av de föredrag som hålls när sällskapet samlas, så där en gång i månaden.
Redaktionen har bestått av Gert Jeppsson, Bengt I Lindskog och Hans Barenthein.

Tyvärr – kanske man får säga – är det material främst från de senaste decennierna, manuskripten från de äldsta är inte bevarade.

1891 föddes alltså detta sällskap som skulle kunna sägas ge bildning och allmänbildning till en elit. Eller kanske också utgöra en länk mellan det borgerliga Malmö – ”krämarstaden”- och det akademiska Lund.

Man kan tycka det är märkligt att det sker samma år som den borgerliga studentföreningen Heimdal i Uppsala startades, en förening med stort genomslag i svensk politik. Men namnet var naturligt då, i förordet till antologin knyts det till nationalromantik, och det kanske är sant.

Heimdall i Malmö kom efter förebild av de liknande sällskapen Idun i Stockholm och Gnistan i Göteborg.

Och frågan är om det handlade om nationalromantik, stiftarna var säkert goda undersåtar till kung Oscar II och stolta över den svenska nationen. Men romantik i betydelse att drömma tillbaka till forna tider är det knappast.

Istället är det den framgångsrika industrialismens och marknadsekonomins utveckling, moderniteten och borgerligheten, som kommer till uttryck. Kultur, konst och bildning var inte längre förbehållet prästestånd och aristokrati. Borgerligheten formerade sig och präglade Malmö, snart skulle också arbetarerörelsen växa sig stark i industri- och handelsstaden.

Malmö växte så det knakade, befolkningen ökade, nya fabriker växte upp, praktfulla byggnader och enklare hyreslängor sköt i höjden. Som i dag, fast det nu byggs färre fabriker.

Också organisationer växte. 1800-talet var ett nätverkssamhälle, föreningar och ordenssällskap uppstod. Frimurarna kom från nästan ingenstans på 1860-talet och blev starka. Så också andra sällskap, både för socialt umgänge och med högre och lägre praktiska syften.

Sällskapet Heimdalls syfte var alltså delvis att bilda och kultivera eliten. Intressant nog var den snarast en parallellorganisation till den allmännare Malmö föreläsningsförening. Aktiva i den var såväl den förste Heimdallordföranden Anders Oskar Stenkula (1841-1922) och den egentliga eldsjälen, som mångårige sekreteraren Hans Emil Larsson (1855-1922). När den senare i ett brev till Lundaprofessorn Martin Weibull hoppas att denne skulle föreläsa och ”medverka till malmöbornas civiliserande” var det nog inte bara en skämtsam jargong utan gav lite av syftet.

Men boken är alltså inte en historisk skildring av Heimdall eller industrialismens Malmö, det är ett antal mycket trevliga föredrag. Man kan med fördel läsa dem en i taget och både underhållas och upplysas. Det är folkbildning och populärvetenskap i gammal god tradition.

Det närmaste man kommer är Kjell Å Modéers föredrag över Malmöbilden i den välbekanta fotoboken ”Ett bildverk om Malmö” från Allhems förlag och den kulturella kontext som där kan hittas. Ett något tidigare skede i regionens historia ges av arkeologen Lars Larsson i hans över Uppåkra och fynden där.

Daniel Hjort berättar i ett annat kapitel historier från sina trettio års bekantskap och samarbete med Fritiof Nilsson Piraten. Inte minst roar skildringen av Piraten och Vilhelm Moberg kraschande en nationsbal i Lund. Och sedan avtågande till stationen med dåvarande vice kårordförande Lasse Holmqvist bärande Akademiska föreningen stora standar!

När Bengt I Lindskog föreläser om sjukdom hos höga politiker förskräcker det kanske mer än underhåller. Då går man gärna till föredrag som William Marschalls om Nobelmiddagarna, denne Malmöprofil styrde ju 24 av dessa och har mycket att berätta.

Kort sagt, i den nästan 400 sidor långa volymen finns åtskilligt att hämta. Och redan omslaget kan man alltså dröja länge vid.

Och kanske ägna sig åt lite romantisk tanke på en så omvälvande tid där ändå de som drev omvälvningen samtidigt var engagerade i att skapa ett gott samhälle, och strida för sanning och rätt.

Samt ta sig ett och annat glas punsch i bildade vänners krets.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne