Ett bra idéprogram

Som partisekreterare var jag ansvarig för framtagandet av 1978 års moderata idéprogram. Det utarbetades under en tid, när högeridéer inte stod särskilt högt i kurs. Ordförande i programkommittén var partiledaren Gösta Bohman, och i övrigt trängdes vid sammanträdena i den knappt tilltagna sittgruppen i ekonomiministerns tjänsterum bland annat Astrid Kristenson, Bertil af Ugglas (till sin för tidiga död 1977) och Uppsalaprofessorn Stig Strömholm. Sekretariatet bestod av Carl Bildt och mig.

Detta programarbete var ett led i utformningen av det politiska budskap och reformprogram som under 1970-talet förde Moderaterna till positionen som ledande borgerligt parti, en roll som sedan dess varit vår. Andra viktiga hållpunkter i detta utvecklingsarbete var Gösta Bohmans anförande vid Moderata Kvinnoförbundets förbundsstämma i Uppsala 1981 och de skrifter som denne skrev, i huvudsak efter att ha lämnat partiledarposten.

Efter 1978 har flera moderata arbetsgrupper sysslat med idépolitisk programverksamhet. De har tillfört den moderata idéutvecklingen viktiga perspektiv som Staffan Burenstam Linders distinktion mellan stat och samhälle och Hans Zetterbergs tankar om den stora och den lilla världen. Men, som dagens partisekreterare Gunnar Strömmer framhållit, har idéprogrammet från 1978 spelat en särskild roll för den moderata idéutvecklingen ända in på 2000-talet.

Nu har en ny arbetsgrupp, ledd av Christofer Fjellner, lagt fram ett förslag till idéprogram för 2000-talet. Med ”Frihet och ansvar” som ledord ansluter det väl till den liberalkonservativa traditionen från Gösta Bohman. Man har elegant vävt in tanketrådar från senare år till ett sammanhängande balanserat mönster. Nya företeelser i vår tillvaro som massinvandring, utanförskap och gängkriminalitet uppmärksammas. Mot denna bakgrund är betoningen och tron på fortsatt mänskligt framåtskridande välkommen. Nyckeln till framgång sägs vara att utveckla Sverige som kunskapsnation. Vikten av att satsa på ett lärande samhälle är vad som kanske mest kännetecknar det aktuella programförslaget jämfört med föregångarna.

Visst kan det sägas att det stora värdet med idéprogram ligger i den process, i vilken det arbetas fram. Idédebatt aktiverar partimedlemmar och sympatisörer. När slutprodukten väl föreligger, tenderar den att läggas åt sidan och glömmas bort.

Likväl är det utan tvivel en styrka för ett parti att ha en fast och stabil grund att stå på, när ställning skall tas i aktuella frågor i den praktiska politiken. De värderingar som där kommer till uttryck tjänar då som vägledning i det konkreta beslutsfattandet.

Det nya idéprogrammet kommer att skingra den osäkerhet som tidvis rått beträffande den moderata kursen och hjälpa våra väljare att känna igen sitt parti. Vissa kompletteringar och finslipningar kan behövas i den fortsatta bearbetningen, men vad som redan föreligger är ett fullgånget foster som arbetsgruppen har all heder av. Dessutom är det välformulerat.

För en gammal partisekreterare, som alltid talat för konsekvens och kontinuitet i politiken, var det en nöjsam läsning.

Lars Tobisson är fd riksdagsledamot, partisekreterare och vice partiledare för Moderaterna