Ett Sverige med lägre skatter vore ett bättre Sverige

Sverige har fortfarande ett av de högsta skattetrycken i världen. En av de viktigaste uppgifterna för en ny alliansregering är därför att sänka skatterna på arbete, utbildning och företagsamhet, skriver Aron Modig, riksdagskandidat för Kristdemokraterna.

Om bara några veckor går svenska folket åter till vallokalerna. De gör det i ett Sverige som trots de av Alliansen genomförda skattesänkningarna under de gångna två mandatperioderna – jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt, sänkt bolagsskatt, sänkt skatt för pensionärer, reformerad fastighetsskatt, ROT- och RUT-avdrag och så vidare – fortfarande har ett av de högsta skattetrycken i världen satt i förhållande till BNP.

Jag menar därför att en av de viktigaste uppgifterna för en alliansregering under nästa mandatperiod borde vara att fortsätta sänka skattetrycket, framför allt på arbete, utbildning och företagsamhet. Det gäller då inte minst den marginalskatt som fortfarande är världens allra högsta. Det finns flera skäl till att göra en sådan prioritering.

För det första handlar det om värnandet av den personliga friheten. Att sänka skattetrycket är inte främst ett medel för att öka antalet företag eller utbudet av arbetskraft, även om detta ofta utgör positiva följdeffekter. Att värna sänkta skatter är först och främst en frihetsfråga. Med sänkta skatter får enskilda människor och familjer större marginaler liksom större möjlighet till eget sparande och tillfälle att bygga upp ett eget kapital. Det i sin tur innebär ökad självständighet och utrymme för enskilda och familjer att i större utsträckning forma sina liv efter egen vilja.

För det andra skulle ett lägre skattetryck bidra till att stärka drivkrafterna till utbildning, hårt arbete och företagsamhet. Visst innebär utbildning att man växer som människa och förverkligar sig själv på ett personligt plan. Men det är också viktigt med ekonomiska incitament. Det behöver löna sig bättre ekonomiskt att utbilda sig. Den som har lagt såväl lång tid och kraft som mycket pengar på utbildning måste få högre avkastning på sin investering. Detsamma gäller hårt arbete och företagsamhet, det bör märkas mer i lönekuvertet att man ansträngt sig.

För att världens högsta marginalskatter ska bli lägre bör därför inte minst värnskatten, den skatt som infördes tillfälligt under krisåren på 1990-talet, avskaffas. Värnskatten är en skadlig skatt som sannolikt är budgetneutral, eller till och med skulle öka skatteintäkterna på längre sikt, om den togs bort. Ekonomisk forskning, bland annat från Uppsala universitet, visar att ett avskaffande förmodligen skulle resultera i högre skatteintäkter, eftersom de särskilt produktiva människorna i sådana fall skulle stimuleras att jobba mer.

För det tredje är ett fortsatt sänkt skattetryck viktigt i värnandet av Sveriges konkurrenskraft framåt. I en värld där arbetskraften redan är rörlig (den kommer knappast att bli mindre rörlig i framtiden) – och där konkurrensen hårdnar från snabbväxande regioner i inte minst Asien – kommer Sverige att få det svårare att attrahera kompetent arbetskraft om man inte erbjuder en miljö där det är attraktivt att bo, även skattemässigt. Detta gäller inhemsk arbetskraft som lätt kan flytta till andra delar av världen, men också arbetskraft från andra länder som kan välja bort Sverige till förmån för länder med lägre skattetryck.

För det fjärde är det helt sonika rättvist att den som tillför något – genom arbete, idéer, entreprenörskap eller annat – också får behålla frukten av sina ansträngningar.

Ett Sverige med ett lägre skattetryck vore helt enkelt ett bättre Sverige. Och vad kan vara viktigare för en borgerlig regering än att värna ovanstående värden?

Men vore det verkligen möjligt, kanske någon frågar sig efter att ha lyssnat för mycket på vänsterns skrämselretorik? Ja, definitivt. Det är ett faktum att vi aldrig lagt så mycket pengar på välfärden som vi gör idag. Även antalet statligt anställda har ökat under Alliansens tid vid makten, faktiskt med hela 10 procent jämfört med Persson-regeringens sista hela år 2005 (befolkningen ökade med drygt 6 procent under samma period).

Det går med andra ord alldeles utmäkt att lägga kommande års reformutrymmen på fortsatta skattesänkningar. Men därutöver är det fullt rimligt att en borgerlig regering i framtiden prioriterar bland det offentligas åtaganden och ser var politikens ansvarstagande kan minskas till förmån för enskilda människor, familjer och det civila samhället.

Fortsatta skattesänkningar bör vara prioriterade för en alliansregering även under nästa mandatperiod.

Aron Modig är riksdagskandidat för Kristdemokraterna från Göteborgs kommun