Europas glömda krig

I östra Ukraina rasar kriget vidare, men i Europarådet är Ryssland välkomna tillbaka in i värmen. Fem år i skamvrån är priset för att invadera ett grannland, och det ockuperade territoriet verkar vara helt okej att behålla. Amanda Wollstad rapporterar från Donetsk oblast.

Det är bepansrade fordon och tungt beväpnade soldater som tar oss till kontrollpunkten Majorsk, den övervakade passagen in i den grå zonen som skiljer regeringskontrollerade Ukraina från den andra sidan.

De tillfälligt ockuperade territorierna, som de kallas på den ukrainska sidan. Folkrepubliken Donetsk, påstår administrationen på den andra. Separatisterna, under rysk militär ledning, finansierade av den ryska federationen.

Våra ledsagare är påtagligt spända när vi närmar oss konfliktlinjen. Alla mobiler måste stängas av, för att den lilla konvojen inte ska gå att följa den vägen. Det går bra att fota själva passagen, men inte den militära personalen eller deras utrustning. Från Kiev till den tillfälliga regionhuvudstaden Kramatorsk går färden först med militärt transportflyg, sedan helikopter, lågt över träden.

Säkerheten framstår närmast överdriven, tills vi några timmar senare får höra att en ukrainsk soldat hittats död inte långt från passagen. Senare på kvällen skadas ytterligare sju.

Samma natt röstar det mellanstatliga samarbetet Europarådet parlamentariska församling med stor majoritet för att Ryssland ska få tillbaka sin rösträtt. Den som suspenderades 2014 för att Ryssland vägrade lämna den ockuperade Krimhalvön.

Beslutet är en stor seger för Ryssland. Leonid Slutsky, ordförande för utrikesutskottet i den ryska duman, kallade det för ett första steg mot ett internationellt erkännande av den lagvidriga annekteringen av Krim.

Dagen efter tackas vi för att fyra av fem svenska ledamöter röstade emot förslaget – bara den socialdemokratiska ledamoten röstade för.

I övrigt är stämningen uppgiven. Krim är ju fortfarande ockuperat. Stora delar av Donetsk och Luhansk lika så.

Varje natt regnar raketer och granater över konfliktlinjen. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa registrerar mellan 1000 och 2500 brott mot vapenvilan varje dygn.

Kriget kräver dödsoffer varje vecka. Skadade så gott som dagligen. Runt 1,5 miljoner människor har tvingats fly sina hem och lever som internflyktingar i Ukraina.

Fem år i skamvrån tycks alltså vara priset för att invadera ett grannland. Sedan välkomnar det demokratiska och fria Europa Ryssland in i värmen igen. Utan att kräva någonting alls i utbyte.

I östra Ukraina kämpar soldaterna vidare. För sitt land och för sin självständighet. För ett Europa där den starkes vilja inte är lag.

Att de gör det ensamma är en skam för oss alla.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift och nyss hemkommen från Donetsk oblast