Evolution och kreationism

Linné och hans samtida kollegor utgick, låt vara med vissa tvivel, från förutsättningen att arterna varit konstanta och oförändrade sedan skapelsen. Under senare delen av 1700-talet lanserades emellertid ett flertal föreställningar om arternas föränderlighet. Det är, något oväntat, en diskussion som fortsätter in våra dagar, skriver Sten Niklasson.

Den verbalt talangfulle Georges Buffon, som förestod Jardin des Plantes i Paris, beskrev i ett jätteverk om 44 band utvecklingen av arter utifrån ett glödande urtillstånd. Han ansåg Linné vara en stelbent formalist och riktade skarp kritik mot dennes teorier.

I Philosophie zoologique, som kom ut 1809, framförde de Lamarck uppfattningen att alla organismer har en inneboende drivkraft, som automatiskt anpassar dem till omgivningen. Organ, som på grund av faktorer i organismens miljö måste användas ofta, utvecklas, medan andra, som inte utnyttjas, tillbakabildas.

Med Charles Darwins idé om det naturliga urvalet förädlades de tidiga utvecklingsteorierna. Hans fältstudier ledde honom till slutsatsen att många små förändringar hos en art under lång tid kan leda till att nya arter uppstår. Utvecklingen styrdes, menade Darwin, inte av någon slags inre kraft hos individen, utan av slumpen. De egenskaper som visade sig mest konkurrenskraftiga i en given miljö ledde till ”the survival of the fittest”. Genom att individer med just dessa egenskaper överlevde, fördes egenskaperna vidare med avkomman, som i sin tur blev föremål för ett naturligt urval, och så vidare. Enligt Darwin hade alla levande arter utvecklats ur tidigare arter.

Darwins arbete On the Origin of Species by means of Natural Selection, som publicerades 1851, kom att få ett starkt genomslag, inte minst därför att författaren ansågs obunden av dogmer och vetenskapliga kotterier. Han var i motsats till tidens stora naturforskare självlärd och, tack vare ingifte i den välbärgade familj som ägde porslinsindustrin Wedgwood, ekonomiskt oberoende.

Darwins på biologiska iakttagelser grundade synsätt kom att tillämpas också i samhällsvetenskapen. Enligt den så kallade socialdarwinismen blir människosläktet starkare, om sjuka, svaga och outvecklade individer tillåts gå under. Detta ledde bland annat till de rasbiologiska föreställningar om den vite mannens överlägsenhet, som kom att prägla koloniseringspolitiken under senare delen av 1800-talet. Socialdarwinistiska idéer ansågs också av Adolf Hitler legitimera eliminering av ”livsodugliga” och ”icke-ariska” individer.

Kritiken mot Darwins teser kom framför allt från yrkesteologer och andra bibeltrogna, som menade att människan var Guds skapelse och avbild. Därmed var hon skapelsens krona och saknade varje släktskap med andra levande eller utdöda livsformer. För Darwins belackare var tanken att människan skulle kunna ha släktskap med aporna en hädisk orimlighet. För dessa ”kreationister” utgjorde Första Moseboks skildring av skapelsen under sex dagar sanningen om människans ursprung. Kreationismen är på sina håll utbredd än idag.

Den så kallade ”aprättegången” i USA är en god illustration till debatten mellan evolutionister och kreationister.

Den demokratiske presidentkandidaten William Jennings Bryan ledde på 1920-talet en fundamentalistiskt färgad kampanj med syfte att förbjuda Darwins utvecklingslära i amerikanska skolor. Hans motiv var en blandning av omsorg om traditionella kristna värderingar och en personlig önskan att genom ett anti-evolutionärt korståg förbli i det offentliga rampljuset. I början av 1925 hade Bryan lyckats förmå 15 delstater att förbereda lagar som förbjöd undervisning i utvecklingslära. Redan i februari samma år trädde i Tennessee en lag i kraft, som förbjöd ”undervisning i varje teori, som förnekar den gudomliga skapelsen såsom denna beskrivs i Bibeln, och i stället lär ut att människan härstammar från ett lägre stående djursläkte”.

Våren 1925 diskuterade ett antal herrar som samlats i en drugstore i den lilla tynande staden Dayton, om man inte genom en rättegång, i vilken den nya lagens förenlighet med den amerikanska konstitutionen prövades, skulle kunna sätta staden på kartan igen. En sådan rättegång skulle ju, menade man, leda till omfattande publicitet. En 24-årig fotbollstränare, som under en tid vikarierat som biologilärare i en av stadens skolor, invigdes i planerna. Han hette John Scopes och ansåg det omöjligt att bedriva undervisning i biologi utan att beröra utvecklingsläran. Han gick därför utan större betänkligheter med på att låta sig åtalas för brott mot lagen. En åklagare, som var vän till Scopes, övertalades att väcka åtal. Därmed kunde konspirationen sättas i verket.

Som väntat väckte målet från början enorm uppmärksamhet. Juridiska megastjärnor från hela landet erbjöd omedelbart sina tjänster. Bryan, som visserligen inte sysslat med praktisk juridik på trettio år, slöt sig med entusiasm till åklagarsidan. Detta föranledde den sjuttioårige Clarence Darrow, en framstående advokat, att anmäla sig som frivillig till försvarssidan.

Den första rättegångsdagen i juli 1925 präglades Dayton av rena karnevalsstämningen. Banderoller och flaggor hade satts upp på gatorna. Souvenirförsäljare och gatumusikanter gjorde goda affärer. En smart företagare hade hyrt in schimpanser, som förevisades på huvudgatan och påstods vara expertvittnen, inkallade av åklagarna. I den lilla domstolsbyggnaden försökte ett tusental personer förgäves tränga ihop sig. Värmen blev snart svåruthärdlig. Domaren, en konservativ kristen vid namn Raulston, lät två poliser vifta med jättelika fläktar för att få luften att cirkulera. Rädd att golvet i byggnaden skulle ge vika under massan av åhörare, beslöt Raulston att flytta ut de fortsatta förhandlingarna till gräsmattan utanför. På domstolsbyggnadens vägg hade någon hängt en banderoll med texten ”Läs Din Bibel!” Detta föranledde Darrow att begära att texten skulle avlägsnas eller kompletteras med en andra banderoll med lydelsen ”Läs Din evolutionslära!” Skynket togs ner.

Mot Darrows protester inleddes rättegången med en bön. Därefter valdes en jury, bestående av tolv medelålders jordbrukare, flertalet trogna kyrkobesökare. I sitt inledande anförande utmålade Bryan rättegången som en avgörande kamp mellan Gott och Ont. Darrow kontrade med att saken i själva verket gällde en strid mellan Sanning och Okunnighet.

Inför en åhörarmängd om nu över 5 000 människor började försvaret läsa sammandrag av rapporter skrivna av ett antal forskare och teologiska experter, vilka kallats som vittnen. Syftet var att dessa rapporter skulle fogas till rättegångsprotokollet och därmed utgöra underlag för nästa instans vid ett överklagande. Genom massmedias försorg spreds innehållet i rapporterna i hela USA och blev till en slags nationell lektion i evolutionslära.

Efter ett antal skandalartade konfrontationer mellan Bryan och Darrow närmade sig rättegången sitt slut. I vad som av New York Times beskrevs som den mest förbluffande domstolsscenen i anglosachsisk historia bad försvarsadvokaten Darrow juryn förklara Scopes skyldig, så att domen kunde överklagas till Tennessees högsta domstol. Därmed förlorade Bryan enligt delstatens lag rätten att framföra det avslutningsanförande han filat på i veckor. Juryn följde i sitt utlåtande Darrows begäran. Scopes fälldes och ådömdes USD 100 i böter.

Ett år senare beslöt Tennessees högsta domstol med hänvisning till rättegångsfel att inte ta upp Scopesmålet. Darrow lyckades alltså inte få till stånd den överprövning, där den åberopade lagens förenlighet med den amerikanska konstitutionen skulle behandlas. Intressant nog återförvisades inte heller målet till distriktdomstolen i Dayton. I högsta domstolens yttrande heter det: ”Inget står att vinna på att förlänga livet på detta bisarra fall”.

En konsekvens av ”aprättegången” blev att endast två av de femton delstater, som från början avsåg att i lag förbjuda undervisning i evolutionslära, faktiskt gjorde det. Så skedde i Arkansas och Mississippi.

Det skulle dröja ytterligare 43 år, innan USAs federala högsta domstol i målet Epperson versus Arkansas förklarade att lagar som förbjuder undervisning i Darwins teorier är religiöst motiverade och därför oförenliga med konstitutionen. I fallet Edwards versus Aguillard beslöt Högsta domstolen 1987 att en lag i Louisiana, som krävde att biologilärare också skulle undervisa i vad som kallades creation science, var ogiltig. I denna dom motiverar domstolen sitt beslut med att undervisning i kreationism utgör en kränkning av konstitutionens fastlagda skiljelinje mellan stat och kyrka.

Trots dessa tydliga domstolsutslag utövar fortfarande USAs många kristna trossamfund ett starkt kreationistiskt inflytande. Intervjuundersökningar tyder på att 40% av alla biologilärare i Kansas, och 30% av kollegorna i Texas och Ohio, beskriver sig själva som kreationister. Och i Alabama säger lagen att alla nya läroböcker i biologi måste innehålla en förklaring av innebörd att evolutionsläran är en ”kontroversiell teori”.

Sommaren 2005, inleddes en ny rättegång i Pennsylvania, Kitzmiller v. Dover Area School District. En grupp föräldrar hade stämt skolstyrelsen i den lilla staden Dover, som beslutat att undervisningen i biologi på gymnasienivå måste innefatta ett alternativ till Darwins utvecklingslära kallat Intelligent design, ID. Centrum för ID-rörelsen är det konservativa Discovery Institute i Seattle, som hävdar att det mänskliga livet är så komplicerat att det måste finnas en högre makt bakom skapelsen. Förespråkarna för ID fick stöd från president George W Bush, som i ett tal underströk vikten av att USAs skolelever får lära sig att det finns ”olika synsätt”.

Föräldrarna i Dover stödde sig i sin stämningsansökan på argumentet att ID inte kan vara en vetenskaplig teori, eftersom den inte kan prövas empiriskt och därför är att jämställa med vidskepelse. I en dom på 139 sidor förklarade domaren att ID inte är vetenskap samt att skolstyrelsens beslut därför stred mot konstitutionen.

I den nation, som, att döma av antalet Nobelpris i kemi, fysik, biologi och medicin, utgör den mest fertila jordmånen i världen för naturvetenskapliga framsteg, förekommer än idag en värdekonservatism, som verkar i motsatt riktning. En god illustration är Kansas skolmyndighet, vars styrelse fram till valet 2000 dominerats av bibeltrogna kristna. Efter det att valet medfört en förändring av myndighetens politiska sammansättning, upptäckte den nya majoriteten att Big Bang, plattektonik och evolution varit förbjudna ämnen på det naturvetenskapliga schemat i hela delstaten.

Sten Niklasson är författare och tidigare generaldirektör