Shiller och Fama om krisen, politiken och Borgs hästsvans

På tisdag får Eugene Fama, Lars Peter Hansen och Robert Shiller dela på ekonomipriset till Nobels minne. Men de har olika idéer om hur den ekonomiska politiken bör utformas. Lars Elinderson, riksdagsledamot (M), låter i en fiktiv dialog Shiller och Fama diskutera stimulanser, utbudspolitik och hyresregleringar.

De tre amerikanska ekonomerna Eugene Fama, Lars Peter Hansen och Robert Shiller delar i år Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne för sin forskning om tillgångspriser.

De tre forskarna har gemensamt att de anser det ”helt omöjligt att förutse utvecklingen av priset på aktier eller obligationer på kort sikt”. Däremot har man – delvis tillsammans – funnit metoder att förutse utvecklingen på längre sikt. ”Deras metoder har blivit standardverktyg i forskningen och deras resultat har väglett såväl teoriutveckling som praktisk investeringsverksamhet”, motiverar priskommittén sitt val.

Samtidigt som de i sin forskning utgår från samma ”marshallska” problem, har de olika uppfattning om hur och på vilka grunder marknaden fungerar. Framför allt skiljer sig synen på en av de mest omdiskuterade ekonomiska teorierna under de senaste decennierna – the rational choice theory, idén att marknadens aktörer agerar på grundval av rationella beslut. Robert Shiller har nyligen (2009) tillsammans med den tidigare pristagaren George Akerlof gjort sig till tolk för en kritisk (keynesiansk) uppfattning av denna teori, medan Eugene Fama medverkat i en mycket omtalad utveckling av teorin, hypotesen om den effektiva marknaden (EMH).

De skilda ståndpunkterna i frågan om rationella val har stor betydelse för makroekonomiska bedömningar. Medan neoklassikerna (Fama) anser att rational choice-teorin utgör en god grund för makroekonomiska kalkyler, anser keynesianer (Shiller) i allmänhet att så inte är fallet. Det leder till helt olika uppfattning om hur ekonomisk politik bör utformas.

Fama och Shiller har, trots olika teoretiska utgångspunkter, ett nära samarbete. I en kommentar till att de båda fått dela årets ekonomipris säger Robert Shiller: ”- Well, Gene and I have a lot in common, more than you might think. (…) It’s like having a good friend who is a devout believer in another religion. You can learn a lot from a friend like that, even if you don’t pray in his church”.

Här följer ett fiktivt samtal mellan de två vännerna/pristagarna kring några av de centrala frågorna i den aktuella ekonomisk-politiska debatten. Framför allt är samtalet baserat på Shillers (och Akerlofs) kritik av rational choice-teorin i boken Animal Spirit:

Eugene Fama: Grattis till din fina utmärkelse, Robert! Det blir ett sant nöje att få göra dig sällskap till Stockholm. Jag förmodar att du redan har skaffat dig en frack och bokat biljetten.

Robert Shiller: Tack, Gene! Jag väntade mig att du skulle ringa. Jag gissar att du är överraskad över att dina idéer om finansmarknadens förutsägbarhet lyfts fram efter de senaste årens erfarenheter.

EF: Åja, vi hamnade väl lite till mans i ett teoretiskt vakuum under finanskrisen. Men när det istället blev en skuldkris föll allting på plats igen. Varje kris ger oss nya erfarenheter – i varje fall oss som lyckats slita oss från gammalt tankegods. Men visst var det en överraskning att vi skulle dela priset. Förmodligen är det ett uttryck för svenskarnas omtalade faiblesse för den gyllene medelvägen.

RS: Medelväg? Menar du att jag ensam väger upp Lars Peter och dig? Det var en oväntad komplimang!

EF: Javisst, Robert, så kan man se det om man önskar. Det bjuder jag gärna på. Men jag tror snarare att priskommittén gjort en kvalitativ analys. Dessutom har ju Lars Peter under senare tid gjort stora insatser för att förtydliga er ofullständiga distinktion mellan risk och osäkerhet. Vi kan väl se honom som en brobyggare. Förresten, har George berättat hur det går till – prisutdelningen, menar jag? Förväntas vi fungera som opponenter på varandras teser? I så fall har jag en del att framföra.

RS: Nej, så är det inte. Svenskarna är mycket försynta, och vill inte ha ett akademiskt gräl. De lägger mer fokus på själva festen. Hela kungafamiljen är med, och regeringen. Och därefter en hejdundrande middag som direktsänds i TV. Först en presentation av vår forskning, och därefter ett artigt anförande från någon av oss tre. Jag förmodar att det blir jag som får hålla det: Men Du behöver inte vara orolig. Jag kommer inte att avslöja svagheten i era teorier om den rationella marknaden.

EF: Nej, det förstår jag. Du och George har ju redan försökt, och det gick inte så bra, även om boken förmodligen gav en del pengar. Kreativt namn, förresten: ”Animal Spirit” låter ju väldigt spännande, även om teserna är gammal skåpmat.

RS: Tycker Du det, Gene. Jag tycker vi var rätt aktuella.

EF: Javisst, om Du med aktuell menar trettiotalskrisen. Att tala om ”rationalitet” på det sätt ni gör visar ju att ni inte alls tagit till er vad som hänt sedan dess. Har ni glömt Robbins? Och helt förträngt Milton och Herbert Simon?

RS: Nu är du orättvis, Gene. Boken skrevs ju i en situation då hela finansvärlden var irrationell. Var befann Du Dig 2008?

EF: Javisst, Robert, Du har rätt. Då var vi rätt förvirrade allihop. Men sen dess har det ju ändå hänt en del. Och vi har lärt oss av krisen. Har ni det?

RS: Det finns inget skäl att laga ett staket som inte är trasigt, Gene. Det som hände bekräftade ju vår uppfattning. I varje fall tycks din rationella marknad dela våra åsikter. Du noterade väl hur oroligt det blev när Ben antydde att det snart är dags att strama åt.

EF: Ja, marknaden vet hur Feds Guvernörer fungerar, och rättar sig efter det. Och när väl Janet satt sig tillrätta i ordförandestolen kommer nog ingen att tveka om den framtida inriktningen. Och det är bra. Tydliga budskap gör att vi snabbare får ordning på problemen.
Hur är det med förresten med Joe och Paul nuförtiden? De kan väl inte må så bra efter debaclet med Grekland och Estland?

RS: Åja, Grekland är en historia för sig. Det hade varit tragiskt om man inte lärt sig av misstagen i under krisen i Östasien. Det var nog bra att inte IMF var ensamma om att bestämma hur Greklands problem skulle hanteras. Men att Estländarna var så målinriktade och ståndaktiga kunde väl inte ens du räkna med? Dessutom hade de ju hjälp av sina grannar. Och till skillnad från alla andra hade de inte ens egna banker att bekymra sig för.

EF: Ja, grannarna var en stor hjälp. Inte minst Sverige, som ju hade en tydlig inriktning under krisen. Väl fungerande regelverk och stabila statsfinanser visade sig ju också ha större betydelse än tillfälliga stimulanser. Det visste vi – men jag förstår att det bekymrade er – särskilt Paul! Han lyckades ju dessutom bli lite av en celebritet i Sverige när han föreslog ett förstatligande av bilindustrier och finanspolitisk aktivism som motkur när efterfrågan från exportmarknaderna föll. Och nu tycks han fått sig för att människors sparande ska hamna i er omhuldade paradox, om jag förstått rätt.

RS: Det är lätt att vara efterklok, Gene! Vem hade trott att kineserna skulle ta över Volvo. Att de gärna hade velat ha lastbilarna är en sak, men personbilar? Och vem hade förväntat sig att exporten skulle vända uppåt så snabbt? Vad hade ni själva för medicin? Ännu lägre räntor skulle bara förvärrat problemen. Och på tal om sparade: Oroar det inte dig att aktiekurserna stiger samtidigt som arbetslösheten är fortsatt hög? Är det finansbubblor ni gillar – eller är det arbetslöshet?

EF: Nu tar du väl ändå i, Robert! Things take time! Och inte borde väl de stigande bostadspriserna i Sverige ha överraskat dig? Redan på sextiotalet beskrev ju professor Lindbäck följderna av konstlade hyresnivåer – bostadsbrist och höjda bostadspriser. Att det blir ännu värre när räntan är låg borde väl inte heller vara en överraskning för någon. Det är precis motsatsen till illusion – det är common sense. Svenskarnas misstag är att de inte avreglerat sin bostadsmarknad. Om de gjort det hade bostadsbyggandet tagit fart för länge sedan – på samma sätt som sysselsättningen ökade när inkomst- och skattetrösklarna reducerades.

RS: Nej, Gene, jag tycker inte att det är rätt tillfälle att kritisera Sverige. Trots allt har de ju visat oss båda uppskattning genom att ge oss det fina priset. Dessutom har jag förstått att Sverige har en uppskattad och kunnig finansminister. Ska jag vara ärlig tycker jag att det var modigt av honom att stå emot trycket under krisen. Det enda som förvånade mig var hans påstående att infrastrukturen i Sverige redan var färdigbyggd, även om han tycks ha ändrat uppfattning på senare tid. Skulle vi inte passa på att ta ett samtal med honom när vi ändå ska göra ett gemensamt besök i Stockholm?

EF: Jag hade samma tanke. Finansministrar som är förankrade i ekonomisk teori är inte vanliga. Dessutom har jag hört mycket gott om honom. Och jag delar din uppfattning, Robert: Att våga genomföra utbudspolitik när alla ropar efter ökad konsumtion är modigt. Så det är inte bara för sin hästsvans och ringen i örat han blivit så omtalad. Men det sägs att det snart är val i Sverige, och jag har hört att han under senare tid mer låtit den politiska rollen ta överhanden. Så någon verklig utbudspolitik på bostadsområdet är nog inte att vänta. Inte på finanssidan heller! Istället har de mer talat om klassiska regleringar och hårdare kreditregler. Dessutom lär han ha klippt sig. Man får väl hoppas att det inte går för honom som det gick för Simson!

RS: Det ska bli trevligt att ses i Stockholm Gene, men nu måste jag sluta. Jag har en stor kurs att förbereda inför våren, och vi har lång fler anmälningar än vi räknat med.

EF: Jag kanske kan få bli gästföreläsare?

RS: I så fall får jag välja ämne! Det får bli nåt på mikrosidan i så fall. Bye, Gene, see you next week! And bring warm clothes!

EF: Bye!

Lars Elinderson är riksdagsledamot (M) och ledamot i konstitutionsutskottet.

Apostroferade personer i samtalet:
Lars Peter Hansen, årets mottagare av ekonomipriset
tillsammans med Fama och Shiller.

George – George Akerlof, mottagare av ekonomipriset (2001)

Robbins – Lionel Robbins, Brittisk ekonom

Milton – Milton Friedman, mottagare av ekonomipriser (1976)

Herbert Simon – Herbert Simon, amerikansk statsvetare och ekonom

Ben – Ben Bernanke, avgående chef för Federal Reserve

Janet – Janet Yellen, nominerad och förmodligen blivande chef för Federal Reserve (och gift med George Akerlof)