Fem utmaningar för en liberal skattepolitik

Att sänka skattetrycket är en viktig fortsatt frihetskamp. Men det finns fler utmaningar för en liberal skattepolitik. Här är de fem viktigaste.

Vi har i Sverige bland världens högsta skatter, och även efter åtta år av Alliansens skattesänkningar och reformer ligger Sverige i den absoluta toppen för såväl skatter som offentliga utgifter. Att fortsätta reformer för att kunna sänka skattetryck är en viktig fortsatt frihetskamp.

Men den liberala utmaningen slutar inte där. Även skattesystemets form innehåller stora konflikter, och präglas i dag av stora problem. En borgerlig skattepolitik ska inte bara få ned skattetrycket, utan också ta andra konflikter. Och även om politiska realiteter skulle hamna i vägen för skattesänkningar finns viktiga utmaningar för en liberal skattepolitik att bita i. Här är fem av de viktigaste.

Skatter skapar fiffel

Det är inte häftigt att betala skatt. Tvärtom, det är rätt trist att se halva sin inkomst försvinna bort i skatter. Därför är människor benägna att gå ganska långt för att undvika det, genom fiffel, mygel och fusk. Fusk med skatter är någonting som inte alls bör ses med blida ögon av liberaler. Tvärtom – om vi förutsätter ett givet skatteuttag och någon fuskar, innebär det att de som följer reglerna måste betala än mer. De som är bäst på skatteplanering är också de som har mest pengar och bäst kunskap, så en utbredd fiffelkultur ger också de facto en regressiv beskattning. Det här märktes tydligt på 1970- och 1980-talen då det svenska skattesystemet slog nya rekord för hur dåligt ett skattesystem kan vara.

Naturligtvis finns större skäl att fuska ju högre skatter vi har. Men det är inte hela förklaringen, och det finns utmärkta sätt att motverka fusk även utöver sänkta skatter. Det gäller att skapa enkla skatter med låg fullgörandekostnad, gärna baserade på oelastiska skattebaser. Till exempel bör avdrag av olika slag bytas mot generella sänkningar av skatter. I stället för reseavdrag kan vi sänka värnskatten med ett par procentenheter, bara för att ta ett exempel. Och naturligtvis är det bra om skatterna är utformade så att det är svårt att fuska sig undan dem. Det var ett av de starkaste argumenten för avskaffadet av arvs- och förmögenhetsskatten. Att införa någon form av fastighetsskatt vore också bra, just av detta skäl.

Skatter skapar korporatism och rent seeking

Ju mer ett skattesystem är utformat så att det gynnar vissa branscher och företag, desto viktigare är det för företag att vara vänner med politiker. Det skapar mycket olyckliga band mellan staten och kapitalet, politikerna och näringslivet. När en finansminister, industrikansler eller generaldirektör avgör vilka företag som ska lyckas och inte kommer de företag som är bra på att prata med politiker lyckas – och vi får ett korporativt system. Det här tar sig uttryck på flera sätt i dag.

Ett exempel är momsen, som ger till exempel tidningar, skidorter, restauranger och biografer sänkt skatt. Varje förändring av momsen har följts av fler krav på förändring av momsen. Varje gynnad bransch har följts av fler branscher med ambitioner att gynnas. Det blir lönsamt att ägna sig åt att ändra spelreglerna – rent seeking – i stället för produktiv verksamhet.

För att kontra det här krävs enhetliga skatter med så få undantag som möjligt. Om alla branscher har samma regler är tröskeln högre och vinsten lägre för ett företag att försöka förändra reglerna. Då kommer mindre resurser läggas på rent seeking och mer på att faktiskt producera de varor och tjänster som människor vill ha. Att byta ut dagens komplicerade mervärdesskatt mot en enhetlig moms vore ett mycket viktigt steg i rätt riktning.

Skatter styr människor

Någonting liberaler alltid bör vara vaksamma mot är när politiker vill styra människors beteende. Oavsett om det är genom direkta förbud, genom subventioner eller genom klipskt utformade skatter. En uppfostrande stat är potentiellt farlig, och det är lätt att se det sluttande planet. Men även på kort sikt är det skadligt – om människor inte får ta besluten själva om sin egen tillvaro kommer besluten nästan alltid bli sämre.

Av det skälet är det dumt att ge subventioner till vissa företag, varor eller beteenden. Men det är också lika dumt att ge riktade skattesänkningar. Lägre moms på mat, böcker och skidliftar är inte mindre uppfostrande än direkta bidrag till detsamma. Det är ett sätt för staten att utnyttja sitt våldsmonopol för att medborgarna ska bete sig bättre – vilket är fel. En viktig liberal utmaning är att bekämpa avdrag, subventioner och differentierade skatter. En god bieffekt av det är också att de stora kostnaderna för samhället i form av skatteplanering, bokföring och administration kapas kraftigt.

Skatter skadar arbetslinjen

En av de uppenbara sanningarna om höga skatter är att de hindrar transaktioner som egentligen vore lönsamma. Ju högre skatter är på arbete, desto mindre kommer arbetsdelning, specialisering och ekonomiskt välstånd främjas. Det här handlar dock inte bara om det totala skattetrycket – det handlar framför allt om marginalskatter. Man ändrar inte sitt beteende för att man har betalat mycket skatt förut, utan beroende på om man kommer betala mycket eller lite skatt på nästa arbetade timme, nästa inköpta vara eller nästa banklån.

Det innebär att skatterna kan göra större skada än vad skattetrycket antyder. Det innebär också att man kan mildra de negativa effekterna – även utan att sänka skatten. Nyckeln ligger i att sänka marginalskatterna. Ett slående exempel är värnskatten, som skapar stor skada, men kanske inte ens ökar statens intäkter. Men även många andra skatter kan förbättras för att stärka arbetslinje. Till exempel skulle man kunna göra momsen enhetlig på runt 23 procent, och i gengäld helt avskaffa den statliga inkomstskatten. Det skulle sänka den högsta marginalskatten med 25 procentenheter. Även för låga inkomster kan man fortsätta sänka marginalerna, för att fler människor lättare ska komma in i arbete.

Skatter kan förbättra miljön

De flesta skatter är ett nödvändigt ont. En skada man måste tolerera för att kunna få ut andra positiva saker, som att finansiera välfärd, infrastruktur och rättsväsende. Men en sorts skatter är bra i sig – Pigouskatter. De kompenserar för skada man gör på andra personer, till exempel genom utsläpp av gifter eller växthusgaser. Det minskar miljöförstöringen, stärker ekonomin och ger samtidigt intäkter åt staten.

En hel del av de här skatterna finns på plats i Sverige. Men vi har enormt stora undandag. Industrin i Sverige står för över fyrtio procent av alla utsläpp men bara tio procent av koldioxidskatterna. Hushållen står för mindre än tjugo procent av utsläppen men betalar nästan fyrtio procent av skatterna. Detta innebär att hushållen betalar åtta gånger så mycket skatt per ton utsläppt koldioxid som industrin. De här undantagen motsvarar 32 miljarder kronor om året. Avskaffas de kan man sänka inkomstskatterna radikalt, vilket vore en utmärkt grön skatteväxling. Mer skatt på utsläpp och mindre skatt på arbete vore för både miljön och jobben.

Caspian Rehbinder kandiderar till ordförande för Centerstudenter och läser masterprogrammet i statsvetenskap vid Stockholms universitet.