Finansministern vill använda företagens pengar till att socialisera företagen

Allt fler verkar förstå att regeringens försök att rädda de svenska företagen och sysselsättningen är helt otillräckliga. Näringslivet har länge framhållit detta och många företag närmar sig nu konkurs. Då anar socialiseringsivrarna morgonluft och de får, kanske överraskande, stöd av Sveriges finansminister, skriver Örjan Hultåker.

Redan den 30 mars öppnade finansminister Magdalena Andersson för ökat statligt ägande bland annat i en intervju med Dagens Industri. Magdalena Andersson ser en koppling mellan tillskott av statligt kapital och ökat statligt ägande. Hon menar att om skattebetalarna är med på riskerna så ska de också få vara med på uppgången.

Den idén stöds också av statliga Konjunkturinstitutets generaldirektör Urban Hansson-Brusewitz. Han har varit inne på att ”om staten ger direkta bidrag till företagen så skulle staten kunna få rätt att få aktier i de företag man hjälper som sedan säljs i nästa konjunkturuppgång”. Han sade det senast i TV-aktuellt i den 23 april.

Den nuvarande pandemikrisen är inte bara är den värsta sedan 1930-talet, utan troligen den värsta som har drabbat Sverige och västvärlden sedan 1800-talets slut. Den har drabbat företag och deras anställda på ett sätt som inte företagen vare sig kunde förutse eller förbereda sig för.

Hanteringen av de ekonomiska effekterna har dessutom visat att inte heller regeringen var förberedd på den ekonomiska krisen. Det visas inte minst av långsamhet och otydliga regler, vilka försvårar för många företag att använda de utlovade stöden.

Att i det läget föreslå förstatligande av företagen framstår som inkonsekvent och orättvist. Det är inte främst orättvist mot företagsledningar utan mot dem som äger företagen. Och det är i stor utsträckning nuvarande och blivande pensionärer.

Börsbolagen ägs inte främst av någon krösus som Joakim von Anka som badar i guldpengar. Ungefär en tiondel av börsaktierna ägs av livförsäkringsbolag och sociala trygghetsfonder. Dessutom är även många andra börsaktier indirekt ägda av pensionsfonder.

Livförsäkringsbolagen har placerat pengarna på börsen för att betala de pensioner som bland annat fackföreningarna har förhandlat fram för sina medlemmar. Livförsäkringsbolagen betalar också ut de pensioner som svenskarna själva har sparat till individuellt. Om staten tar över ägandet av de företag som livförsäkringsbolagen äger via börsen så minskar pensionerna.

Sociala trygghetsfonder låter byråkratiskt och långt från vanliga medborgares vardag. Men de består främst av AP-fonderna som skall garantera de pensioner som betalar ut via pensionsmyndigheten. Om AP-fonderna minskar i värde så riskerar pensionerna att minska genom att den impopulära bromsen slår till.

När det talas om att skattebetalarna bidrar så frammanas en bild från Bibeln av den fattiga änkan som betalar sin sista skärv för att rädda företagen. Men det är inte hela bilden.

Den grupp som betalar mest är företagen. Bara arbetsgivaravgifterna, som betalas av företagen, uppgick 2019 till ofattbara 600 miljarder enligt Ekonomifakta. Det var drygt en fjärdedel av Sveriges totala skattebetalningar.

Det är bland annat arbetsgivarnas avgifter som har använts för att minska statsskulden. Det är på grund av minskad statsskuld som Sverige har råd att rädda företag och jobb. Att använda företagens skatter för att socialisera företagen är ungefär detsamma som att återlansera löntagarfonderna.

Om pandemin blir långvarig och socialiseringsivrarna driver på för statliga aktier så blir frågan vem som har pengar att köpa ut dem från staten i nästa högkonjunktur. Risken finns att fler företag köps upp av Kina och liknande stater som har andra prioriteringar än det svenska samhället.

Men staten kan ju tvinga AP-fonderna att köpa de aktier som socialiserades så får vi en ny rundgång som betalas av pensionärerna. Och så kan hela processen upprepas när nästa pandemi kommer.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare vid SKOP