Finlands frihet och vår Alliansfrihet
1959
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
FINLANDS FRIHET- OCH VÅR
ALLIANSFRIHET
DEN SENASTE regeringskrisen i Finland framstår i ett väsentligt avseende som allvarligare än sina talrika föregångare. Utrikespolitiken
har spelat en avgörande roll. Det
har öppet angivits, att den förbrukade ministären misslyckats med
att vidmakthålla »de förtroendefulla relationerna till Sovjetunionen>>. Under ansträngningarna att
åstadkomma en ny regering har på-
tryckningar, hotelser och insinuationer från ryskt håll upprepade
gånger förekommit. I samband härmed har – av både ryska och finländska röster – irriterad kritik
riktats mot sådan publicistisk
verksamhet i Finland, som tänkes
skada förtroendet mellan de två
grannarna.
Allt detta är djupt oroande. Att
man i Sverige med bekymmer följer Finlands svårigheter är alltför
självklart för att behöva närmare
utvecklas. Därtill kommer, att det
inträdda läget för Sveriges del måste
aktualisera vårt eget allvarligaste
utrikespolitiska problem.
Ett av de avgörande skälen för
den alliansfria hållning, om vilken
alla ansvariga svenska grupper varit överens, har alltid varit det s. k.
Finlandsargumentet. Ingen har varit beredd att förorda en utrikespolitisk orientering, som kunde
förutses få katastrofala följder för
Finlands förhållande till Sovjetunionen. Å andra sidan har förutsättning!m för Sveriges alliansfrihet – med dess uppenbara fördelar ur rysk synpunkt i form av
relativ militär avspänning i östersjöområdet – hela tiden underförståtts vara, att inga ryska åtgärder skulle företagas, som kunde
äventyra Finlands självständighet.
Under en lång följd av år har
också denna förutsättning förelegat.
Skulle de senaste veckornas brutala utfall mot den finländska pressen och skilda politiska grupper
och personligheter i Finland innebära att Sovjetunionen håller på
att överge sin hittills visade respekt
för Finlands självständighet, måste
man ha klart för sig att detta icke
skulle kunna ske utan konsekvenser beträffande Sveriges handlande.
En stark opinion i skilda partier
skulle utan tvivel kräva, att man
drog konsekvenserna av det förändrade läget. Å ena sidan kunde
den hittills självklara hänsynen till
Finland inte längre tillmätas samma vikt som förut – helt enkelt
därför att den ryska politiken icke
längre visade Finland den motsvarande hänsyn, som vi just hade avsett att underlätta. Å andra sidan
måste det faktum att Sovjetunionen övergått till en mera aggressiv
politik i det skandinaviska områ-
det i vår egen säkerhets intresse
framtvinga en omprövning av vår
utrikes- och försvarspolitik.
Ett perspektiv med Sverige mer
eller mindre fast engagerat i det
motsatta lägret, med framflyttning
av det mot Ryssland riktade flyg- 5
och robotbassystemet till svenskt
territorium kan tydligen inte ligga
i Moskvas intresse. Så länge den
svenska opinionen känner sig övertygad om att all respekt kommer
att visas Finlands frihet, så länge
är detta perspektiv också helt verklighetsfrämmande. Det ankommer
helt på den sovjetryska regeringen
att visa, om farhågorna för en ödesdiger förändring i dess politik mot
Finland varit överdrivna.
ALLIANSFRIHET
DEN SENASTE regeringskrisen i Finland framstår i ett väsentligt avseende som allvarligare än sina talrika föregångare. Utrikespolitiken
har spelat en avgörande roll. Det
har öppet angivits, att den förbrukade ministären misslyckats med
att vidmakthålla »de förtroendefulla relationerna till Sovjetunionen>>. Under ansträngningarna att
åstadkomma en ny regering har på-
tryckningar, hotelser och insinuationer från ryskt håll upprepade
gånger förekommit. I samband härmed har – av både ryska och finländska röster – irriterad kritik
riktats mot sådan publicistisk
verksamhet i Finland, som tänkes
skada förtroendet mellan de två
grannarna.
Allt detta är djupt oroande. Att
man i Sverige med bekymmer följer Finlands svårigheter är alltför
självklart för att behöva närmare
utvecklas. Därtill kommer, att det
inträdda läget för Sveriges del måste
aktualisera vårt eget allvarligaste
utrikespolitiska problem.
Ett av de avgörande skälen för
den alliansfria hållning, om vilken
alla ansvariga svenska grupper varit överens, har alltid varit det s. k.
Finlandsargumentet. Ingen har varit beredd att förorda en utrikespolitisk orientering, som kunde
förutses få katastrofala följder för
Finlands förhållande till Sovjetunionen. Å andra sidan har förutsättning!m för Sveriges alliansfrihet – med dess uppenbara fördelar ur rysk synpunkt i form av
relativ militär avspänning i östersjöområdet – hela tiden underförståtts vara, att inga ryska åtgärder skulle företagas, som kunde
äventyra Finlands självständighet.
Under en lång följd av år har
också denna förutsättning förelegat.
Skulle de senaste veckornas brutala utfall mot den finländska pressen och skilda politiska grupper
och personligheter i Finland innebära att Sovjetunionen håller på
att överge sin hittills visade respekt
för Finlands självständighet, måste
man ha klart för sig att detta icke
skulle kunna ske utan konsekvenser beträffande Sveriges handlande.
En stark opinion i skilda partier
skulle utan tvivel kräva, att man
drog konsekvenserna av det förändrade läget. Å ena sidan kunde
den hittills självklara hänsynen till
Finland inte längre tillmätas samma vikt som förut – helt enkelt
därför att den ryska politiken icke
längre visade Finland den motsvarande hänsyn, som vi just hade avsett att underlätta. Å andra sidan
måste det faktum att Sovjetunionen övergått till en mera aggressiv
politik i det skandinaviska områ-
det i vår egen säkerhets intresse
framtvinga en omprövning av vår
utrikes- och försvarspolitik.
Ett perspektiv med Sverige mer
eller mindre fast engagerat i det
motsatta lägret, med framflyttning
av det mot Ryssland riktade flyg- 5
och robotbassystemet till svenskt
territorium kan tydligen inte ligga
i Moskvas intresse. Så länge den
svenska opinionen känner sig övertygad om att all respekt kommer
att visas Finlands frihet, så länge
är detta perspektiv också helt verklighetsfrämmande. Det ankommer
helt på den sovjetryska regeringen
att visa, om farhågorna för en ödesdiger förändring i dess politik mot
Finland varit överdrivna.