Förberedd för nästa terrordåd?

När den islamistiska terrorismen slår till räcker inte manifestationer och sympatiyttringar – handhjärtan stoppar nämligen inte arteriella blödningar. Callis Amid skriver om vad regeringen och den enskilda kan och bör göra för att förbereda sig.

Den Islamiska statens barbari har orsakat stort lidande, inte minst bland människor som lever i Syrien och Irak. Våldet är urskillningslöst, terroristerna angriper civila som militära mål och medierapporteringen vittnar om fruktansvärda övergrepp på civilsamhällets mest utsatta grupper, kvinnor och barn.

Den Islamiska statens terror känner inga gränser. På senare år har terrordåd utförts på flera platser i Europa med antingen kopplingar till eller influerade av organisationen.

Stater svarar resolut. Polisen i Sverige och i resten av EU gör förtjänstfulla insatser med livet som insats. Politiker fördömer, skänker en tanke till drabbade länder och ser över lagstiftning och säkerhetsfrämjande anslag. Medborgare anordnar kärleksmanifestationer för att visa solidaritet gentemot dem som farit illa och för att signalera att friheten inte låter sig kuvas.

Men det räcker inte. Handhjärtan stoppar nämligen inte arteriella blödningar. Kärleksmanifestationer, om än fina och behjärtansvärda, gör inte den enskilde bättre lämpad att rädda liv nästa gång ett terrordåd inträffar. Manifestationerna är dessutom förutsägbara och kan komma att utgöra en terrorcells huvudsakliga mål. Utför ett dåd. Dra uppmärksamhet till platsen. Samla stora mängder människor. Utför det primära, större dådet. Så har det regeringsfientliga motståndet taktiserat användningen av vägbomber i såväl Irak som Afghanistan för att maximera skadeutfallet på civil och militär personal.

Vad kan regeringen och du som enskild göra?

Regeringen bör instruera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att ta fram ett utbildningspaket med fokus på att stoppa stora blödningar. MSB har i dagsläget ingen sådan utbildning, vilket har framgått efter samtal med myndighetens presstjänst och efter en granskning av utbildningskatalogen på myndighetens hemsida. MSB kan endera ta fram ett sådant paket på egen hand eller kommunicera ut till organisationer som söker uppdragsmedel att det finns pengar för just detta ändamål.

En sådan utbildning i kombination med en utbildning i hjärt- och lungräddning kan rädda liv i väntan på kvalificerad hjälp. Utbildningstillfällena bör vara utformade enligt ett ”drop-in-koncept” där kvalificerad personal går igenom utrustning och handhavande under en för- eller eftermiddag.

Tid är en bristvara vilket gör att utbildningen behöver göras tillgänglig. ”Drop-in-konceptet” kan därför jämföras med blodbussen. Blodgivare vill gärna hjälpa till men har kanske inte alltid tid att uppsöka en blodcentral. Eftersom det råder blodbrist emellanåt finns det blodbussar som kör till arbetsplatser för att förenkla för blodgivare att lämna blod. Fler människor behöver lära sig att stoppa stora blödningar och utföra hjärt- och lungräddning. Därför bör MSB, likt fallet med blodbussarna, verka för att det anordnas utbildningstillfällen som förenklar för den enskilde att tillgodogöra sig kunskapen.

Som enskild är du en resurs. Om du förser dig själv med utrustning som kan rädda liv – avsnörande förband, tryckförband, hemostatiska förband – kan du stötta blåljuspersonal genom att påbörja ett omhändertagande i väntan på kvalificerad hjälp. Att lära sig att använda utrustningen är naturligtvis centralt men du behöver inte genomgå en formell utbildning för att lära dig att stoppa blödningar. Det finns bra och pedagogiska utbildningsklipp på nätet som visar hur man ska använda utrustningen. Ju mer du övar desto bättre blir du. Grovt förenklat är det viktigaste att blodet stannar på insidan av kroppen. Hur du säkerställer det spelar mindre roll. Silvertejp, klädesplagg och bälten kan användas men steril och för ändamålet avsedd utrustning rekommenderas och har bättre blodavstannande effekt.

Våldsbejakande extremism i allmänhet och den våldsbejakande islamismen i synnerhet utgör reella hot mot det svenska statsskicket. Säkerhetspolisen skriver i sin årsbok från 2016 att våldsbejakande islamism utgör ”det största attentatshotet mot Sverige och svenska intressen”, vilket också har bekräftats av de terrordåd som har utförts i EU och Sverige i närtid.

Sverige har agerat naivt och senfärdigt mot den våldsbejakande islamismen, samtidigt som medborgarnas kunskaper i krisberedskap inte anpassats till den försämrade omvärldsutvecklingen. MSB bör därför nu underlätta för medborgarna att tillgodogöra sig kunskaper i krisberedskap och signalera att varje enskild individ är en resurs som kan stötta blåljuspersonal, förutsatt att denne har utbildning och utrustning.

Ytterligare ett sätt att underlätta för den enskilde är framtagandet av krispaket innehållandes ovan nämnda förband och en lathund. Paketen kan säljas på apotek och bör användas vid utbildningstillfällen för att legitimera krispaketens duglighet.

Att veta vad man ska göra skapar en känsla av trygghet, även i extrema situationer. Med kunskap och insikt kommer också förmågan att agera. Det sistnämnda kan jag själv skriva under på baserat på de strider jag har utkämpat i Afghanistan. Vid dessa tillfällen har jag alltid känt mig trygg i att jag själv och mina kamrater runt omkring mig har varit utbildade i akut sjukvård som innefattar just hantering av stora blödningar. Tryggheten jag har känt har gjort det möjligt för mig att fokusera på mina och gruppens stridsuppgifter i stället. Och i detta ligger styrkan. Vet man vad man ska göra och har övat på det så kommer man sannolikt att göra rätt när det gäller. Det framgår av Försvarsmaktens strids- och sjukvårdserfarenheter från Afghanistan och Du är inget undantag.

Callis Amid är Afghanistanveteran och riksdagskandidat (L) i Stockholm stad

För övrigt anser jag att ordet krigare bör reserveras för handlingskraftiga män och kvinnor i demokratins tjänst, inte för att beskriva ryggradslösa terrorister som förgriper sig på civila.