Försvarsfrågan: Ett försvar du kan lita på

Säkerhets- och utrikespolitik är i grunden inte särskilt annorlunda än andra områden. Det handlar om att vara förberedd. Problemet är att det är svårare i försvarsfrågan. Det går snabbt att rasera och tar tid att bygga upp, skriver Mikael Oscarsson.

Det sägs att det finns en kinesisk förbannelse som lyder: Må du leva i intressanta tider. I tider av desinformation och falska nyheter är det värt att påpeka att det inte verkar vara sant att ”förbannelsen” är kinesisk. Något sådant kinesiskt ordspråk finns inte. Det populariserades hur som helst av Robert F. Kennedy, och säger mycket om världen vi lever i idag. Kinas växande geopolitiska ambitioner, ryska ubåtar i svenska farvatten och internationell, otillbörligen påverkan på valprocesser. Spännande är det onekligen, men inte särskilt glädjande.

Hotbilden mot Sverige och hoten i vår omvärld har de senaste åren både blivit tydligare och mer svårfångade. Å ena sidan ser vi ett Ryssland vars aggressivitet är påtaglig. Efter invasionerna av Georgien och Ukraina vet vi att de inte drar sig för att expanderas sitt geografiska territorium med militärt våld. Deras handlingar har samsats med ett aggressivt språk och hot mot länder som Sverige, Finland och Danmark, för att bara nämna våra närmaste grannar. Vårt luftrum och vatten har kränkts. Situationen är förstås värst för våra baltiska grannar, som har en situation med politiska konflikter och etniska minoriteter som till viss del påminner om Georgien och Ukraina.

Det kinesiska hotet är mer diffust. De expanderar genom ökad närvaro i sydkinesiska sjön, men också genom att investera i viktig infrastruktur framför allt Afrika, men försöken att tillskansa sig strategisk infrastruktur i Sverige har vi sett prov på.

Till allt detta finns så mycket mer att nämna. Donald Trumps irrfärder i USA, vars yviga twittrande ändrar utrikespolitisk linje snabbare än någon hinner snappa upp den första. Saudiarabiens och Irans eskalerande konflikter. För närvarande via ombud, men framtiden är svår att sia om. Mellanösterns misslyckade arabiska vårar var inte nödvändigtvis slutet på oroligheter. De unga befolkningarna är desillusionerade och besvikna. Europa har långt ifrån löst de interna konflikter som finns här. Polen och Ungern blir mer auktoritära. Populister växer och lovar omfångsrikt. En ekonomisk nedgång eller kris är möjligen på väg.

Som sagt, spännande tider.

Men vad det påstått kinesiska ordspråket inte säger är att alla tider är spännande tider. Robert F. Kennedy yttrade orden i Kapstaden 1966. Ett apartheidland. En värld där två kärnvapenmakter var svurna dödsfiender och där Kubakrisen utspelat sig bara år tidigare. En tid där Andra världskriget var i färskt minne och Vietnamkriget pågick. Det finns goda skäl att säga att våra tider är bättre.

Säkerhets- och utrikespolitik är i grunden inte särskilt annorlunda än andra områden. Det handlar om att vara förberedd. Problemet är att det är svårare i försvarsfrågan. Det går snabbt att rasera och tar tid att bygga upp. Sverige har målmedvetet försämrat sin försvarsförmåga sedan murens fall.

Kristdemokraterna erkänner att det var fel av Alliansregeringen att lägga värnplikten vilande utan att ha ett alternativ som fungerade. Socialdemokraterna har varit skickliga på att utnyttja misstagen Alliansen gjorde förra mandatperioden. De får aldrig göras om. Inte främst på grund av att S kan utnyttja dylika misstag, utan på grund av att försvarsförmågan då sjunker under en acceptabel nivå.

Därför är det bra att alla Allianspartier, inklusive Kristdemokraterna, kräver 2 procent av BNP i försvarsanslag och medlemskap i Nato. Detta bör vara grundplåten i vår försvarsförmåga.

Det är också grundplåten i våra grannländers förmågeuppbyggnad. Länder som Lettland och Litauen är på god väg att nå tvåprocentsmålet och Angela Merkel har deklarerat att det även är Tysklands målsättning. Europeisk militär styrka kommer bygga europeisk säkerhet. Det är bra.

Men det räcker inte att Sverige når två procent av BNP i försvarsutgifter. Det måste finnas en plan för att vad pengarna ska gå till. Kristdemokraterna presenterade en rapport med det syftet i januari 2018. Den finns att läsa här.

Idag är armén alldeles för liten och en av de två brigaderna är i för dåligt skick. Den kunde inte ens öva under Aurora. Kristdemokraterna föreslår en fördubbling av armén, från dagens 15 000 man till 30 000 man. Dessa behöver också öva betydligt mer än vad som är fallet idag.

Marinen måste få förmåga att försvara öst- och västkusten samtidigt. Vi måste kunna försvara västkusten för att säkra tillförseln av förnödenheter vid en kris eller ett krig. Även om Östersjöområdet är det som oftast omskrivs som en oroshärd får inte resten av landet glömmas bort. Den marina förmågan måste också klara av att försvara resten av landet, inte minst Göteborgs Hamn som det enskilt viktigaste godsnavet i Sverige.

När det gäller flygvapnet behöver vi se till att fungerande JAS C/D plan inte skrotas i förtid. I dag finns 96 stycken JAS-plan av C/D-modell, medan endast 60 plan av modell E planeras att köpas in. Dels skulle ett skrotande av C/D-plan i förtid vara en korkad kapitalförstöring, dels skulle inverka negativt på vår försvarsförmåga. Behåll istället cirka 40 plan, så att vi har 100 fungerande JAS-plan i flygvapnet.

För att fylla upp befintliga förband och nya förband i Försvarsmakten krävs ett fungerande värnpliktssystem. Den personalförsörjningsmodell som försvaret lutat sig mot hittills har visat sig otillräcklig.

Vi behöver också stärka vår livsmedelsförsörjning och förbättra vår elsäkerhet. Utan el stannar Sverige fullständigt. Enligt FRA finns det idag IT-spioner som jobbar för att hitta sätt att göra Sverige strömlöst. En sådan attack vore förödande och det är inte alls omöjligt att den kommer i samband med andra kriser för att avleda vår uppmärksamhet medan andra aktioner vidtas på andra platser, med helt andra medel.

När det gäller det civila försvaret krävs förbättrat IT-skydd, en cybersäkerhetsmyndighet – något Kristdemokraterna krävt sedan 2013. Hoten mot den svenska cybersäkerheten torde vid det här laget vara välbekanta. Skandalen på Transportstyrelsen, Polismyndighetens beslut att frångå säkerhetsskyddsförordningen, Uppdrag gransknings avslöjande att cancerbehandlingen på Akademiska sjukhuset i Uppsala stängts av med en cyberattack och det faktum att Myndigheten för press, radio och TV betalat lösensummor till IT-utpressare är alla exempel på hur utsatta vi är. Lägg där till att Sverige enligt FRA varje dag drabbas av attacker från främmande makt, att MSB rapporterat in 260 IT-incidenter och att upp till 10 000 attacker bedöms begås mot svenska intressen varje månad.

Attackerna kan begås av kriminella, terrorister eller stater med en fientlig inställning mot Sverige. I Försvarsberedningens rapport står att ”ett systematiskt informations- och cybersäkerhetsarbete är nödvändigt för att samhällets aktörer ska kunna upprätthålla en väl avvägd cyberförmåga i totalförsvaret.” Idag är det systematiska arbetet uppdelat bland en mängd olika myndigheter, vilket också beredningen konstaterar: ”Det ställs krav på aktörernas informations- och cybersäkerhet från t ex MSB, Säpo, Datainspektion, Post och telestyrelsen. Med NIS-direktivets införande kommer även sektorsansvariga myndigheter att utöva tillsyn och då ökar risken ytterligare för ineffektiv verksamhet och otydlighet i roller och ansvar. Försvarsberedningen anser att regeringen bör se över hur tillsyn och övervakning gällande informations- och cybersäkerhet i samtliga civila sektorer sak samordnas.”

Kristdemokraterna anser att den fragmentariska organiseringen av cybersäkerheten minskar vår förmåga att skydda oss mot hot mot vår cyber- och informationssäkerhet. Varje enskild myndighet med tillsynsansvar är i sig för liten och arbetar mot en för avgränsad sektor för att kunna upprätthålla den samlade kompetens och förmåga som krävs för att skydda hela samhället. Cybersäkerhet är en expertkunskap och den behöver samlas på en plats, en egen cybersäkerhetsmyndighet.

Vi föreslår att en sådan myndighet bör ha ett mycket brett uppdrag. Cybersäkerhet är inte enbart en militär fråga, utan är också i allra högsta grad aktuell för försörjning av el och vatten, banksystem med mera. Vi föreslår därför en stegvis uppbyggnad av myndigheten.

1. Samla ansvaret för tillsyn i cybersäkerhetsfrågor. Idag delas ansvaret mellan flera olika myndigheter och ännu fler föreskrifter från dessa myndigheter. Det kommer bli ännu fler när det så kallade NIS-direktivet implementeras i vår, då exempelvis Livsmedelsverket, Inspektionen för vård och omsorg och Transportstyrelsen får tillsynsansvar, ett ansvar de inte vill ha. En enskild myndighet med samlad kompetens löser uppgiften bättre än ett lapptäcke av tillsynsmyndigheter med helt andra huvuduppdrag.

2. Samla och renodla de föreskrifter som finns. Dagens myndigheter ger ut en mängd olika föreskrifter. Samma företag eller myndighet kan bli få delar av sin cybersäkerhet granskad av flera olika aktörer mot flera olika föreskrifter. Det är inte ändamålsenlig styrning. Föreskrifterna bör i ett senare skede ersättas med Cybersäkerhetsmyndighetens egna, mer ändamålsenliga föreskrifter. Dessa bör i sin tur vara målstyrande och beskriva vad som ska uppnås, inte hur detta ska uppnås.

3. Ett operativt metodstöd. När cybersäkerhetsmyndigheten utövar tillsyn för en myndighet eller ett företag och kommer med en åtgärdslista, bör den också ha ett uppdrag att bidra med metodstöd kring hur myndigheter eller företag ska uppnå målen. Eftersom Cybersäkerhetsmyndigheten kommer ha en stor del av den samla kompetensen på området bör de också ha ett ansvar och ett uppdrag att se till andra klarar av målen.

Tillsammans med en kraftig uppbyggnad av, om uttrycket tillåts, det mer traditionella försvaret bidrar cybersäkerheten till ett starkt totalförsvar för Sverige. Det är uppenbart att både de traditionella delarna av Försvarsmakten och de framtidsinriktade varit underprioriterade under låg tid. Den utvecklingen är det dags att vända nu. Sverige kan inte vara ett land som vi bara rustar för vackert väder. Det behövs skydd mot snåla vindar och ruskiga regnoväder. Ett starkt försvar – i alla grenar – bygger tryggheten som är grunden för tryggheten i Sverige.

Mikael Oscarsson är Kristdemokraternas försvarspolitisk talesperson

Läs alla delar i vår serie om försvarsfrågan här.