Försvarsfrågan: Kartan och verkligheten – fem lärdomar för försvarspolitiken

Alla militära chefer har varit med om att verkligheten och kartan inte stämmer överens. Vid den plats där man befinner sig på kartan borde man kunna se vissa objekt i terrängen. Jag kommer i den här artikeln göra gällande att mycket basala färdigheter i att läsa en karta också kan tillämpas på försvarspolitiken, skriver Andreas Braw.

Kartan kan liknas vid Sveriges försvarspolitik. Ju större område kartan ska täcka, desto mer detaljer. På lägre nivå, där vi truppofficerare verkar, har vi mer detaljerade kartor. Ofta ser vi dessutom hur terrängen ser ut. Men vi kommer vara mindre benägna att se helheten – och således finns ett stort behov för den försvarspolitiska ledningen att förklara sina planer.

De fem punkterna jag tar upp nedan kan verka självklara. Likväl menar jag att Sverige, om de politiska partierna tagit hänsyn till dessa mycket enkla principer, hade undvikit den allvarliga situation som försvaret befinner sig i. Likaså skulle många yngre befäl, likt jag själv, tjänat många kilometers marscherande om vi släppt envisheten och istället använt kartan rätt.

1. När verkligheten och kartan inte stämmer överens så gäller verkligheten.

Ibland kan man uppleva att verkligheten inte ser ut som den borde. Det beror ofta på att man har orienterat fel, eller på att verkligheten har förändrats. Det är också lätt att skapa sig en bestämd uppfattning utifrån kartan. Den som står framme i terrängen ser däremot verkligheten, och hans uppfattning om vad han ser är självklart mer korrekt. Oavsett vilket så gäller det inte vänta på att verkligheten ska anpassa sig till kartan ju längre man fortsätter. Acceptera att verkligheten gäller.

2. Kartan visar bara sanningen den dagen den tillverkades.

Efter tillverkningsdatumet kommer skog ha avverkats, nya vägar byggts och skog växt upp som döljer andra terrängobjekt. På samma sätt kan det som var sant för fem år sen vara obsolet idag. Inte minst kan detta demonstreras i att försvaret under många år dimensionerades och utvecklades mot internationella insatser – trots att meningen var att utveckla försvaret av Sverige. Med en dåres envishet försökte vi införa Insatsorganisation 14, trots att förutsättningarna hade ändrats. Och även om kartan visade ett närområde i fred under 2000-talets början, så kunde vem som helst ha förstått att i ett längre perspektiv så var den nedrustning som genomfördes, kanske i synnerhet i strategiskt utsatta områden som Gotland, långsiktigt naiv.

3. Vissa saker ändras aldrig eller sällan.

Dessa objekt är mycket lämpliga att orientera efter när man använder en karta med några år på nacken. Klippor, vattendrag och större vägar finns nästan alltid kvar. Man kan alltid backa tillbaka till dessa objekt när man blir osäker på vart man ska ta vägen. På samma sätt finns det vissa saker som alltid bör prioriteras i försvarspolitiken. Förmågan att verka med kombinerade försvarsgrenar och truppslag, att öva i den förbandsstorlek som man ämnar bedriva väpnad strid i och att kunna bekämpa de starkaste resurser som den potentiella fienden förfogar över är exempel på detta. Man måste identifiera vilka dessa viktiga objekt är och sedan, i varje läge, prioritera dem. Annars kommer man att orientera fel i samtiden.

4. Om du blir osäker, kontrollera med en kamrat.

Många är de meniga signalister som fått kontrollera plutonchefens karta när denne blivit osäker. Det finns ingen skam i det, det är ofta svårt att tolka terrängen. Att på motsvarande sätt rådfråga experter eller befattningshavare på lägre nivå och avkräva dem deras ärliga åsikt när man avser lägga politiska förslag kommer hindra många felorienteringar. När det upptäcks att man har orienterat fel så blir det alltid ont om tid. I det läget ska hela fordonskolonnen vändas, på smalast möjliga väg… Prestigeförlusten att be någon kontrollera om man är på rätt väg är då ganska överkomlig.

5. Kartan kan inte visa allt.

En karta är ett redskap. På grund av den stora mängd information som ska få plats, kan inte informationen vara för detaljerad – det kommer helt enkelt bli omöjligt att läsa kartan då. Därför måste vissa detaljer utelämnas. Den försvarspolitiska kartan täcker ett mycket stort område. Således blir det märkligt när politiker vill bestämma detaljer på en lägre nivå – de har varken kunskap, kompetens eller goda förutsättningar för att fatta sådana beslut. Besluten bör istället fattas av den som ser hur verkligheten ser ut, eller åtminstone av någon med en mer detaljerad karta.

Den militära karttjänsten kan lära oss mycket. Den som står i terrängen och ser verkligheten kan lätt bli låst i vad ögonen kan se. För den vars anfallsmål eller grupperingsterräng finns inom en radie på några hundra meter är den försvarspolitiska kartan tämligen oviktig. Men kartan, den stora visionen för rikets försvar, den planerade framryckningsvägen är viktig! Därför måste den idé som finns för försvaret på politisk nivå förmedlas rakt och ärligt till oss längre ner i kedjan.

Sverige har en god tradition av tillit och förtroende mellan tjänstemän och politiker. När kartan brukas rätt, när alla beslutsfattande nivåer gör sitt jobb och undviker att detaljstyra sina underställda, då når vi en hög grad av effektivitet. Men kom ihåg: Om inte verkligheten och kartan stämmer överens, då gäller verkligheten.

För övrigt anser jag att försvaret bör finansieras.

Löjtnant Andreas Braw är plutonchef i armén

Läs alla delar i vår serie om försvarsfrågan här.