Försvarsutredningarna
1941
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
FÖRSVARsUTREDNINGARNA
TvA för vårt försvars framtid avgörande utredningar ha i
dagarna igångsatts. Den ena inom försvarsdepartementet för att
framlägga en femårsplan för försvaret i sin helhet, den andra
inom socialdepartementet för att åstadkomma samordning mellan
hemortsförsvarets olika grenar.
De sista två årens rastlösa arbete på våra försvarsanstalters stärkande har främst tagit sikte på att forcera, genomföra och påbygga
1936 års försvarsordning. Behovet av en ständigt hög krigsberedskap har gjort denna arbetsmetod nödvändig. Naturligtvis har
det under sådana förhållanden mött svårigheter att i önskvärd
utsträckning ta hänsyn till de genomgripande förändringar i
krigföringen, som världen under den nu rasande jättedrabbningen
fått bevittna.
Då det militära organisationsarbetet har hunnit så långt att
man kan gå till en förnyad omprövning av vårt militära problem
i hela dess vidd, är emellertid tiden inne för en mycket radikalare
omläggning av försvaret efter de senaste krigserfarenheterna än
vad tidigare varit möjligt. slutledningarna måste visserligen dragas med en viss försiktighet, eftersom ännu många nya erfarenheter kunna emotses, men de stora riktlinjerna för utvecklingsförloppet skönjas uppenbarligen redan nu.
Före den stora kraftmätningen funnos stora frågetecken framför
flygets roll i ett kommande krig. Dessa ha nu 1 många fall bortfallit. Sålunda är det utan vidare klart att anfallsmöjligheterna
från luften visat sig så stora, att begreppet krigsskå~eplats undergått en fullständig omvärdering och nu måste inbegripa även
hela det område bakom den egentliga fronten, som kan nås av
fiendens flyg. Det kvarstår sålunda endast en gradskillnad mellan
de områden, där markstridskrafterna operera, och de bakomvarande. Och gränsen mellan dessa områden kan snabbt ändra
karaktär genom luftlandsättningar eller pansarframstötar.
Flygets möjligheter i kampen mot lant- och sjöstridskrafter ha
också på ett övertygande sätt kommit till synes. Dessas organisation och användning måste därför starkt påverkas i riktning mot
mindre förband och ökad rörlighet.
373
__._,____..__
Försvarsutredningarna
Hur obegränsade än de resurser äro som kunna stå en krigsmakt
till buds, visar erfarenheten, att intet land kan skaffa sig så starka
flygstridskrafter att full trygghet mot fientligt luftangrepp kan
ernås. Ju starkare det egna luftvapnet är, desto mindre äro emellertid självfallet riskerna. Så långt hänsynen till övriga försvarsgrenars nödvändiga behov medger bör därför vårt flygvapen
byggas ut. Därvid måste otvivelaktigt stor uppmärksamhet ägnas
åt att stärka de med lant- och sjöstridskrafterna samverkande
formationerna. I övrigt hänvisas till efterföljande artikel.
Trots flygvapnets utveckling har sjövapnet hävdat sin betydelse,
icke minst i fråga om handelskriget. Emellertid tvinga erfarenheterna från luft- och sjökriget till en förnyad noggrann omprövning av fartygstyperna, särskilt när det gäller tanken på skepp.
Hur den offensiva delen av flottan skall sammansättas kräver
också ingående undersökning. Liksom nu är fallet måste givetvis
särskilda styrkor finnas för det omedelbara kustförsvaret i samverkan med kustartilleri och lantstridskrafter.
Mest genomgripande torde emellertid de nytillkomna faktorerna
i krigföringen påverka våra lantstridskrafters organisation och
uppträdande. Flygets och pansarvapnets möjligheter till snabba
och överraskande anfallsföretag praktiskt taget mot hela vårt land
kräva framför allt hög beredskap och stor rörlighet hos försvarsstyrkorna. Ett effektivt territoriellt försvar med hög stridsberedskap och god tillgång på slagkraftiga, mycket rörliga reserver
är därför försvarets grundelement.
Det territoriella försvaret kräver sålunda en noga avvägd indelning i försvarsområden med klart angivna och avgränsade befälsförhållanden samt tillgång till stridskrafter med ändamålsenlig
sammansättning och styrka. Hemvärnet, som genom sin utbredda
gruppering och goda stridsberedskap utan tidsutdräkt kan gripa
in i ett tidigt skede, måste lämna sin medverkan till att ta emot
den första stöten. Försvarsområdets övriga stridskrafter skola
snabbt och säkert kunna träda i funktion, varför de måste förfoga
över goda transportmedel och stor eldkraft. Det bör även undersökas, om icke vid större sjöar belägna försvarsområden böra
tilldelas smärre sjöstridsmedeL
Reserverna måste kunna ingripa såväl i gräns- och kustområ-
dena som överallt i landets inre. Deras uppgift är att förstärka
det territoriella försvaret och frambringa avgörandet. Fordringarna på kvalitet och rörlighet måste vara höga. En betydelsefull
del av dessa trupper utgöras av pansarförbanden.
374
Försvarstäredningarna
Erfarenheten visar att såväl järnvägs- som landsvägskommunikationerna utsättas för förödande skadegörelse genom flyget.
Därför är det vanskligt att enbart lita till dessa trafikmedel, då
reserverna skola gripa in. Man måste även göra sig förtrogen
med tanken på luft- och sjötransporter, och måhända skall det
visa sig att fallskärmsförband därvidlag komma väl till pass.
Krigsindustriens problem måste säkerligen bli föremål för förnyade överväganden. Detta gäller icke blott verksamhetens planenliga bedrivande utan även fabrikernas skydd mot fientliga
företag av olika slag. Inte minst betydelsefulla äro rönen från
vårt eget lands fortifikationsarbeten och det därvid uppdagade
behovet av en förbättrad utbildning och organisation av försvarets
tekniska ledare.
Viktig är även frågan om luftvärnets och det passiva luftförsvarets ordnande. En nödvändig förutsättning för att detta skall
kunna ske på ändamålsenligt sätt är att hemortsförsvaret i sin
helhet- däri även de olika slagen av frivilliga försvarsorganisationer inräknade – bringas under enhetlig militär ledning. Den
befälhavare, som har fått sig det territoriella försvaret anförtrott,
måste även bära ansvaret för luftskydd och skogsbrandskydd.
Lika väl som bombfällning och kulspruteeld från luften mot
bebyggelse, skogar och civilbefolkning är en militär handling, lika
väl är försvaret däremot en militär angelägenhet.
En ny försvarsordning kan icke lämna den viktiga frågan om
försvarets högsta ledning och förvaltning å sido. Därvid undgår
man måhända icke att besinna behovet av en överbefälhavare även
i fred med ansvar icke blott på det rent militära området utan
även för krigsindustrier och hemortsförsvaret i hela dess omfattning.
De båda beredningar, som skola utreda vårt aktuella försvars- . problem, ha i själva verket så många gemensamma frågor att
man kan ifrågasätta, om icke uppdraget hade bort anförtros åt
en gemensam expertutredning. Då så ej skett, ligger det så mycket
större makt uppå att samarbete redan från början inledes och
sedan ständigt upprätthålles. Under alla förhållanden vill man
hoppas, att proceduren vid utredningsarbetet denna gång icke
skall bli den traditionella: att man först bestämmer de olika försvarsgrenarnas kvoter och därefter fastställer deras organisation.
Den svåra avvägningen mellan vapenslagen bör göras enbart efter
en värdering av krigserfarenheterna tillämpade på vårt lands
behov och resurser.
375
··.
··’ …~
TvA för vårt försvars framtid avgörande utredningar ha i
dagarna igångsatts. Den ena inom försvarsdepartementet för att
framlägga en femårsplan för försvaret i sin helhet, den andra
inom socialdepartementet för att åstadkomma samordning mellan
hemortsförsvarets olika grenar.
De sista två årens rastlösa arbete på våra försvarsanstalters stärkande har främst tagit sikte på att forcera, genomföra och påbygga
1936 års försvarsordning. Behovet av en ständigt hög krigsberedskap har gjort denna arbetsmetod nödvändig. Naturligtvis har
det under sådana förhållanden mött svårigheter att i önskvärd
utsträckning ta hänsyn till de genomgripande förändringar i
krigföringen, som världen under den nu rasande jättedrabbningen
fått bevittna.
Då det militära organisationsarbetet har hunnit så långt att
man kan gå till en förnyad omprövning av vårt militära problem
i hela dess vidd, är emellertid tiden inne för en mycket radikalare
omläggning av försvaret efter de senaste krigserfarenheterna än
vad tidigare varit möjligt. slutledningarna måste visserligen dragas med en viss försiktighet, eftersom ännu många nya erfarenheter kunna emotses, men de stora riktlinjerna för utvecklingsförloppet skönjas uppenbarligen redan nu.
Före den stora kraftmätningen funnos stora frågetecken framför
flygets roll i ett kommande krig. Dessa ha nu 1 många fall bortfallit. Sålunda är det utan vidare klart att anfallsmöjligheterna
från luften visat sig så stora, att begreppet krigsskå~eplats undergått en fullständig omvärdering och nu måste inbegripa även
hela det område bakom den egentliga fronten, som kan nås av
fiendens flyg. Det kvarstår sålunda endast en gradskillnad mellan
de områden, där markstridskrafterna operera, och de bakomvarande. Och gränsen mellan dessa områden kan snabbt ändra
karaktär genom luftlandsättningar eller pansarframstötar.
Flygets möjligheter i kampen mot lant- och sjöstridskrafter ha
också på ett övertygande sätt kommit till synes. Dessas organisation och användning måste därför starkt påverkas i riktning mot
mindre förband och ökad rörlighet.
373
__._,____..__
Försvarsutredningarna
Hur obegränsade än de resurser äro som kunna stå en krigsmakt
till buds, visar erfarenheten, att intet land kan skaffa sig så starka
flygstridskrafter att full trygghet mot fientligt luftangrepp kan
ernås. Ju starkare det egna luftvapnet är, desto mindre äro emellertid självfallet riskerna. Så långt hänsynen till övriga försvarsgrenars nödvändiga behov medger bör därför vårt flygvapen
byggas ut. Därvid måste otvivelaktigt stor uppmärksamhet ägnas
åt att stärka de med lant- och sjöstridskrafterna samverkande
formationerna. I övrigt hänvisas till efterföljande artikel.
Trots flygvapnets utveckling har sjövapnet hävdat sin betydelse,
icke minst i fråga om handelskriget. Emellertid tvinga erfarenheterna från luft- och sjökriget till en förnyad noggrann omprövning av fartygstyperna, särskilt när det gäller tanken på skepp.
Hur den offensiva delen av flottan skall sammansättas kräver
också ingående undersökning. Liksom nu är fallet måste givetvis
särskilda styrkor finnas för det omedelbara kustförsvaret i samverkan med kustartilleri och lantstridskrafter.
Mest genomgripande torde emellertid de nytillkomna faktorerna
i krigföringen påverka våra lantstridskrafters organisation och
uppträdande. Flygets och pansarvapnets möjligheter till snabba
och överraskande anfallsföretag praktiskt taget mot hela vårt land
kräva framför allt hög beredskap och stor rörlighet hos försvarsstyrkorna. Ett effektivt territoriellt försvar med hög stridsberedskap och god tillgång på slagkraftiga, mycket rörliga reserver
är därför försvarets grundelement.
Det territoriella försvaret kräver sålunda en noga avvägd indelning i försvarsområden med klart angivna och avgränsade befälsförhållanden samt tillgång till stridskrafter med ändamålsenlig
sammansättning och styrka. Hemvärnet, som genom sin utbredda
gruppering och goda stridsberedskap utan tidsutdräkt kan gripa
in i ett tidigt skede, måste lämna sin medverkan till att ta emot
den första stöten. Försvarsområdets övriga stridskrafter skola
snabbt och säkert kunna träda i funktion, varför de måste förfoga
över goda transportmedel och stor eldkraft. Det bör även undersökas, om icke vid större sjöar belägna försvarsområden böra
tilldelas smärre sjöstridsmedeL
Reserverna måste kunna ingripa såväl i gräns- och kustområ-
dena som överallt i landets inre. Deras uppgift är att förstärka
det territoriella försvaret och frambringa avgörandet. Fordringarna på kvalitet och rörlighet måste vara höga. En betydelsefull
del av dessa trupper utgöras av pansarförbanden.
374
Försvarstäredningarna
Erfarenheten visar att såväl järnvägs- som landsvägskommunikationerna utsättas för förödande skadegörelse genom flyget.
Därför är det vanskligt att enbart lita till dessa trafikmedel, då
reserverna skola gripa in. Man måste även göra sig förtrogen
med tanken på luft- och sjötransporter, och måhända skall det
visa sig att fallskärmsförband därvidlag komma väl till pass.
Krigsindustriens problem måste säkerligen bli föremål för förnyade överväganden. Detta gäller icke blott verksamhetens planenliga bedrivande utan även fabrikernas skydd mot fientliga
företag av olika slag. Inte minst betydelsefulla äro rönen från
vårt eget lands fortifikationsarbeten och det därvid uppdagade
behovet av en förbättrad utbildning och organisation av försvarets
tekniska ledare.
Viktig är även frågan om luftvärnets och det passiva luftförsvarets ordnande. En nödvändig förutsättning för att detta skall
kunna ske på ändamålsenligt sätt är att hemortsförsvaret i sin
helhet- däri även de olika slagen av frivilliga försvarsorganisationer inräknade – bringas under enhetlig militär ledning. Den
befälhavare, som har fått sig det territoriella försvaret anförtrott,
måste även bära ansvaret för luftskydd och skogsbrandskydd.
Lika väl som bombfällning och kulspruteeld från luften mot
bebyggelse, skogar och civilbefolkning är en militär handling, lika
väl är försvaret däremot en militär angelägenhet.
En ny försvarsordning kan icke lämna den viktiga frågan om
försvarets högsta ledning och förvaltning å sido. Därvid undgår
man måhända icke att besinna behovet av en överbefälhavare även
i fred med ansvar icke blott på det rent militära området utan
även för krigsindustrier och hemortsförsvaret i hela dess omfattning.
De båda beredningar, som skola utreda vårt aktuella försvars- . problem, ha i själva verket så många gemensamma frågor att
man kan ifrågasätta, om icke uppdraget hade bort anförtros åt
en gemensam expertutredning. Då så ej skett, ligger det så mycket
större makt uppå att samarbete redan från början inledes och
sedan ständigt upprätthålles. Under alla förhållanden vill man
hoppas, att proceduren vid utredningsarbetet denna gång icke
skall bli den traditionella: att man först bestämmer de olika försvarsgrenarnas kvoter och därefter fastställer deras organisation.
Den svåra avvägningen mellan vapenslagen bör göras enbart efter
en värdering av krigserfarenheterna tillämpade på vårt lands
behov och resurser.
375
··.
··’ …~