Four more years?
Årets presidentval är inte en kamp mellan två kandidater utan ett referendum, en folkomröstning, om Donald Trump. Skall han få fyra år till i Vita huset eller skall han kastas ut, skriver Örjan Hultåker.
Om fyra dagar, på tisdag den 3 november, avgörs vem som skall bli USA:s president under de kommande fyra åren. Intresset är stort inte bara på grund av att USA är ledande supermakt inom många områden, bland annat militärt och ekonomiskt. Det stora intresset beror också på att den sittande presidenten Donald Trump är en person som starkt avviker från den etablerade bilden av en president.
Redan när han för första gången klev in i politiken, under Republikanernas primärval vid förra presidentvalet, så var han extremt egocentrerad; media hängde på och gav honom stor uppmärksamhet när deras publik ville titta och annonsörerna betala.
Årets presidentval är inte en kamp mellan två kandidater utan ett referendum, en folkomröstning, om Donald Trump. Skall han få fyra år till i Vita huset eller skall han kastas ut.
Att valet på tisdag är ett referendum om Donald Trumps person och politik framgår tydligast när Joe Bidens väljare får frågan om varför väljarna röstar på honom. En majoritet (52 procent) av Joe Bidens väljare röstar på honom därför att de är emot Donald Trump och vill bli av med honom; en minoritet (46 procent) gör det pga att de är för Joe Biden (Economist/Yougov)
Av dem som skall rösta på Donald Trump är 72 procent extremt entusiastiska, motsvarande för Joe Biden är 56 procent.
Joe Biden har en klar ledning i de nationella opinionsundersökningarna. Enligt RealClearPolitics Poll of Polls, det vill säga en sammanvägning av de tio senaste opinionsmätningarna, så leder Joe Biden med 7,4 procentenheter över Donald Trump. I och för sig är resultaten spretiga och skiljer sig kraftigt mellan olika opinionsinstitut, mellan +12 och +1 procents ledning för Joe Biden. Men han har haft ledningen under så lång tid så att det mesta talar för att han verkligen har en klar ledning.
En första varningssignal för Joe Biden är dock att hans ledning i Poll of Polls har minskat de senaste veckorna från 10,3 procentenheter den 11 oktober till dagens 7,4 procentenheter. Med den minskningstakten kommer han dock fortfarande att ha en mycket klar ledning över Donald Trump på valdagen. Men detsamma sades om Hillary Clintons ledning 2016, och hon förlorade.
Nu avgörs ju inte presidentvalet av antalet röster i hela landet utan av hur många elektorer som kandidaterna vinner i de olika delstaterna. I nästan alla delstater får vinnare alla elektorer genom majoritetsval. Undantagen är Maine och Nebraska som fördelar elektorerna mer proportionellt.
När RealClearPolitics fördelar elektorerna baserat på sina egna Poll of Polls i de olika delstaterna så är prognosen en seger för Joe Biden med 356 elektorer före Donald Trumps 182, det krävs 270 elektorer för att vinna. Den fördelningen är dock ytterst osäker därför att det i någon delstat skiljer mindre än en procentenhet mellan kandidaterna.
RealClearPolitics gör också en mer realistisk bedömning som visar att Joe Biden leder med 216 elektorer jämfört med Donald Trumps 125. I elva delstater och två valdistrikt (i Maine respektive Nebraska) väger det så jämnt mellan kandidaterna så att deras elektorer inte fördelas i den realistiska bedömningen. I dessa så kallade Toss-up States finns det fortfarande 153 elektorer att fördela. Det är till dem som det stora intresset riktas under röstsammanräkningen.
Andra amerikanska analyser visar på liknande resultat, till exempel CNN som anser att Joe Biden redan har en knapp ledning med 290 klara elektorer.
För att vinna måste Donald Trump vinna i de flesta av Toss-up States. Det gör att många pundits, förståsigpåare, och analytiker bedömer det endera som omöjligt eller som ytterst osannolikt.
Men det är för tidigt att helt döma ut Donald Trumps chanser. Den nationella trenden är för närvarande vikande för Joe Biden som dessutom kan förlora även om han nationellt får fler röster än Donald Trump. Att få fler röster än vad som krävs i en stor delstat som Kalifornien eller New York är ingen hjälp, det räcker med att vinna flest röster i delstaten. År 2016 förlorade Hillary Clinton mot Donald Trump trots att hon fick flera röster nationellt.
Bedömningen att Donald Trump fortfarande har en möjlighet, om än begränsad, beror på att en nationell trend slår igenom i de flesta delstater även om det sker från olika etablerade opinionsnivåer. Ibland blockeras eller förstärks dock den nationella trenden av lokala faktorer i en delstat.
En genomgång av elva Toss-up States visar direkt på ett måste för Donald Trump om han skall kunna återväljas. Han måste vinna Texas med 38 elektorer som är den största av Toss-up States. Om Donald Trump skulle förlora Texas så kan TV-tittarna gå och lägga sig och vara nästan helt säkra på att USA har valt en ny president.
Mycket talar för att Donald Trump vinner i Texas där har vann stort 2016 och republikanen Mitt Romney vann ändå större år 2012. Av de sex opinionsundersökningar som ingår i Poll of Polls leder Donald Trump i fem av sex och i genomsnitt med 2,3 procentenheter.
När Donald Trump vinner Texas så kan han nå 163 elektorer och Joe Bidens försprång minskar till 53.
En annan delstat som Donald Trump troligen måsta vinna är Florida som båda presidentkandidaterna visar särskilt stort intresse för under valrörelsens spurt. Florida har 29 elektorer och där leder Biden nu med knappa 1,2 procentenheter, vilket innebär att det i praktiken är helt jämnt. Det brukar vara mycket jämnt i Florida: år 2016 vann Donald Trump 1,2 procentenheter och 2012 vann Barak Obama med ändå mindre (0,9 procentenheter).
Om Donald Trump vinner Florida når han upp till 192 elektorer och av Joe Bidens försprång återstår 40 elektorer. Om Donald Trump förlorar Florida får han mycket svårt att vinna, även om det inte är helt omöjligt. För att klara sig utan en Floridavinst måst han vinna nästan alla kvarvarande Toss-up States. Den som är sömning kan överväga ett sängående om Donald Trump förlorar i Florida.
I två av delstaterna väger det nu helt jämnt mellan presidentkandidaterna enligt Poll of Polls. Det gäller Arizona med 11 och Ohio med 18 elektorer. I Arizona har Republikanerna vunnit de senaste valen, Donald Trump 2016 och Mitt Romney 2012. I Ohio vann Donald Trump 2016 efter det att Barak Obama vunnit de båda föregående valen.
Ohio i rostbältet sägs vara strategiskt eftersom ingen republikan någonsin har nått fram till Vita huset utan att vinna i Ohio.
Om Donald Trump lägger till vinster i Arizona och Ohio så skulle han få 221 elektorer. Det är långt kvar till de 270 som han behöver men han är trots allt en bit på väg hem till Vita huset.
I tre Toss-up States är Joe Bidens ledning en procentenhet eller mindre. Det gäller Georgia (16 elektorer), North Carolina (15 elektorer) och Iowa (6 elektorer). Georgia och North Carolina är delstater som republikanerna är vana att vinna, men Iowa tog Donald Trump över till det republikanska lägret efter en seger för Barak Obama 2012.
Om en nationell nedgång för Joe Biden slår igenom i de delstaterna så att Donald Trump vinner där så skulle han nå upp till 258 elektorer. Han saknar fortfarande 12 elektorer för att vinna och de blir svårare att nå.
Pennsylvania med 20 elektorer skulle kunna bli Donald Trumps räddning. Där leder Joe Biden med 4,3 procentenheter enligt Poll of Polls, men hans ledning har försvagats den senaste tiden. Så sent som den 13 oktober hade Joe Biden en ledning om 7,0 procentenheter. Joe Bidens vilja att ställa om energisektorn till fossilfritt är inte populär i alla grupper i Pennsylvania. Fracking för olje- och gasutvinning ger många jobb där och har blivit en fråga som kan ge Donald Trump det nödvändiga lyftet.
En av kvarvarande Toss-up States är Michigan (16 elektorer) som Donald Trump överraskande vann 2016. Där leder Joe Biden med 6,5 procentenheter enligt Poll of Polls och det skulle vara en mycket stor sensation om Trump fick en överraskningsseger även i år i Michigan. Så den delstaten får nog räknas bort för hans del.
Om Donald Trump förlorar i Pennsylvania så behöver han vinna minst två av de kvarvarande Toss-up States: Minnesota (10 elektorer), Wisconsin (10 elektorer), Nevada (4 elektorer). Det är ingen lätt uppgift.
I Minnesota ligger Donald Trump i en uppåtriktad trend. I opinionsundersökningarna har ledningen för Joe Biden minskat. Men den är fortfarande 4,7 procentenheter. I Nevada leder Joe Biden med 4,0 procentenheter. I Wisconsin är Joe Bidens ledning stabil, i dagsläget 6,4 procentenheter.
Det blir således ytterst svårt om inte omöjligt för Donald Trump att vinna tisdagens val utan en framgång i Pennsylvania.
Denna analys liksom alla andra analytikers kan kastas över ända av sensationer och överraskningar även i andra delstater än Toss-upp States.
Om Joe Biden skulle lyckas bryta den nedåtriktade nationella trenden så skulle han kunna få en storseger men då måste det hända något spektakulärt de sista dagarna. Speciellt för i år är att över 80 miljoner redan har röstat och inte längre påverkas av de fortsatta valkampanjerna.
Vi lär få vänta länge på ett slutligt valresultat eftersom många väljare har röstat via posten, så kallade mail-in ballots. I några av delstaterna får de rösterna inte räknas förrän på valdagen vilket gör att resultatet drar ut på tiden. Några delstater tillåter dessutom att mail-in ballots får räknas även om de kommer in några dagar efter valdagen givet att de är poststämplade senast på valdagen.
Eftersom demokrater i större utsträckning än republikaner röstar via post så kommer valprognoserna att svänga fram och tillbaka många gånger innan det finns ett slutgiltigt valresultat.
Eventuellt kommer dessutom någon kandidat att överklaga valresultat som får avgöras i domstol och då får vi vänta riktigt länge.
Slutsatsen är att Joe Biden leder kampen om Vita huset. Men hans ledning är så knapp så att Donald Trump har en realistisk möjlighet att vinna.
Men Donald Trump har i stort sett bara en väg som leder till Vita huset och om han missar i någon av de möjliga Toss-up States som han skall passera på vägen då blir det förlust och han får lämna över till Joe Biden.
Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare för SKOP