Framför blå-gula flaggor

Det är bra att Stefan Löfven och de övriga ledamöterna av regeringen nu omger sig med svenska flaggor. Så bör det ständigt vara för en svensk regering. Men den svenska är inte den enda blågula flaggan en svensk statsminister bör flankeras av, skriver Gunnar Hökmark.

Det synes nästan som om man nu söker kompensera för åratal av partimärken genom att bildligen linda in sig i blågula flaggor på ett sätt som för några månader sedan hade förkastats som ett årsmöte i en av Sverigedemokraternas lokalavdelningar.

Den blågula bakgrunden är både efterlängtad och självklar men när den blir övertydlig förlorar den lite av den elegans och stil som den svenska flaggan ska symbolisera: frihet, det svenska samhällets öppenhet och vår öppenhet mot världen.

Linjen mellan det nationella och det nationalistiska är tunn när man förlorar greppet om bildspråket. Vi lever i en tid som är hotfull och kräver en gemenskap som samlar oss alla i Sverige, men vi lever också i en tid där utblicken mot världen och internationellt samarbete är avgörande för vår förmåga att möta de hot vi står inför. Det är mot den bakgrunden tråkigt att symboliken med den svenska flaggan inte förenas med den gemenskap som vi är en del av tillsammans med andra europeiska länder. Det är som att Stefan Löfven i sin iver att vädja till det nationalistiska har glömt bort det Europa vi är en del av.

I morgon är Europadagen. Den är en symbol för europeiskt enande och fred i Europa. Visionen om ett Europa öppet för alla sina medborgare, i en gemenskap för att säkra freden och för att möta gemensamma hot är lika viktig i dag som någonsin. Det faktum att Europeiska Unionen i dag är den enda globala aktören som konsekvent står upp för fri handel, demokrati och mänskliga fri- och rättigheter gör den gemensamma styrkan mer avgörande än någonsin.

Coronavirusets pandemi kan bara hanteras genom samarbete länder emellan. För Sverige är EU en avgörande plattform för detta. Man kan ha många synpunkter på hur EU hanterade krisen i början, liksom man kan ha på hur den svenska regeringen agerade och inte agerade eller på hur Amerikas Förenta Stater gjorde det och hur dess olika stater gör det nu. Men varje sådan synpunkt understryker vikten av att EU blir starkare där man ska stå stark, inte att vi inte skulle behöva samarbete.

För Sveriges del är även nu – mitt i krisen – den inre marknaden avgörande för leveranser av mycket av det vi behöver. Vi såg under några dagar hur de som ville underminera den gemensamma marknaden underminerade vår krishantering. Vi behöver varandras hjälp. Sverige bör erbjuda andra länder hjälp och utsatta länder behöver hjälp från mindre utsatta, förutom att samarbetet kring pandemin i sig är avgörande.

Ändå är det som att EU inte finns på den svenska kartan när statsministern då och då träder fram. Som om vi är ensamma och som om vi inte bryr oss om andra. Som om vi tror att vi kan klara allt på egen hand.

I den värld som träder fram efter Coronapandemin är detta ännu farligare. Den nionde maj firar Europa sin enhet och fred medan Ryssland firar det man kallar segerdagen, som blivit ett led i den historierevisionism som ska legitimera Molotov- Ribbentroppakten, invasionen av Polen, anfallet mot Finland och ockupationerna av de baltiska staterna och östra Europa. Det är en farlig utveckling. Ett svagt EU inför alla de hot som detta innebär gör Europas och vår fred utsatt.

Kina växer ut ur krisen fram som en allt mer aggressiv stormakt med ambitionen att förena den framväxande ekonomiska styrkan med krav på politisk dominans över andra. Diktaturens tunga och diktaturens logik riktar sig mot demokratier och fria samhällen. Sverige har redan sett attackerna i form av angreppen på det fria ordet.

Ett Europa som står svagt, som förlorar sin förmåga att tillsammans utveckla välstånd och starka ekonomier, som inte kan eller våga hävda demokrati, fri- och rättigheter eller fri handel världen över, kan påverka världen i sin helhet men också göra vårt eget samhälle svagare när andra hotar oss. Vårt välstånd formas tillsammans med andra i Europeiska Unionen.

Det är bra med svenska flaggor. Vi måste stå starka som land. Men vi måste också stå starka i gemenskap med våra vänner och allierade i Europeiska Unionen. Sverige måste vara en del i detta.

Så Löfven, ställ fram en EU-flagga nästa gång och påminn oss alla, och er själva, om att vi är en del av något större som behövs i tider när Vintern riskerar drabba demokrati och frihet.

Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker