Fredric Westerdahl: 320 år sedan stormningen av Lemberg

Karl XII och hans blåklädda karoliner, tre regementen dragoner för att vara mer exakt, stormade murarna och tog staden Lemberg sensommaren år 1704. Detta skedde alltså för 320 år sedan, den 28:e augusti 1704.[1]

Krigets lagar, om krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten, fanns då ännu inte formulerade. Idag har världens länder förbundit sig att respektera folkrätten med krigets lagar. Vissa länders regimer har trots det startat olagliga anfallskrig. Andra vinnlägger sig om att efterleva krigets lagar. En kan konstatera att vi människor inte själva väljer var vi föds på denna jord, men vi väljer var och hur vi gör i våra liv här på jorden. Vart vi därefter tar vägen, beror på de val vi gjort.

Vissa arméer vinnlägger sig om att följa folkrätten, andra kallar sig för arméer, men visar sig som horder av tungt beväpnade kriminella terrorister när de systematiskt begår krigsbrott. Dessa krigsförbrytare riktar bestialiskt sitt våld direkt mot civila, med avrättningar, våldtäkter, tortyr, kidnappningar och till och med barnamord som sina valda våldsmetoder för att terrorisera civilbefolkningen.

Svenska arméer har förr i tiden vid flera tillfällen betett sig på sätt som med dagens lagstiftning skulle betraktas som krigsbrott. 1704, för 320 år sedan, fanns inte någon överenskommen folkrätt om krigets lagar. Den svenska armé som en sensommardag 1704 intog Lemberg, nu Lviv, betedde sig då förhållandevis väl mot civilbefolkningen. Det kan tyvärr inte sägas om hur civilbefolkningen i Polen behandlats vid andra tillfällen. Att svenska armen vid striden om Lemberg 1704 betedde sig hyfsat är värt att minnas. 

Nu gällande folkrätt om krigets lagar bygger på vad anständiga människor uppfattat som acceptabla beteenden när krig väl förs. Att inte tillfoga onödigt lidande och i möjligaste mån rikta krigets våld mot fiendens stridande, är numera stadgat i folkrätten om krigets lagar. Karolinerna som tog Lemberg från sachsarna 1704, hade tydliga order från sina ansvariga befäl att inte utsätta den civila stadsbefolkningen för övergrepp.

Den främsta ryttartäten av Karl XII:s armé hade i kraftigt regn och lervälling nått och omringat staden dagen före stormningen. Omkring 600 sachsiska och polska soldater behärskade stadens befästningar och öppnade eld med sina kanoner. Karl XII fann vid rekognoscering en svag punkt och där rusade dragonerna över vallgraven, klättrade upp på varandras axlar och upp över fästningsvallen där de nådde en timrad mur. De blev beskjutna genom skottgluggarna i timmermuren, men drev bort sachsarna med handgranater och högg sig igenom. När svenskarna brutit igenom, sprang sachsarna mot stadsporten in i själva staden, men den 22-årige kung Karl och hans dragoner följde dem hack i häl. Karl XII ledde själv i täten och var med den femtonårige prins Maximilian Emanuel allra längst fram i anfallet. I stridens kaos lyckades karolinerna ta stadsporten. Snart togs hela staden, allt på mindre än en halvtimme. Mellan 30 och 40 karoliner hade stupat eller sårats i striden innan garnisonens återstående 530 soldater gav sig till fånga, efter att 50 till 60 av dem fått sätta livet till i striden. Karl XII skrev själv om stormningen i ett brev:

Här haver intet något förefallit stort, sedan jag bortgick ifrån Eder, utan det, som Eder nu redan lärer vara bekant, nämligen att lögerdags morgon före dager blev staden Lemberg stormader av dragoner och straxt intagen utan stor möda eller förlust, allenast helt få döda och några blesserade. [2]

När några dragoner började plundra i husen innanför stadsporten, förment för söka efter fiender, så förbjöds detta av kungen. I en bevarad order från ett regemente står: ”Allt marodi förbjudes vid hårt straff och allt egenvilligt bytes tagande.” [3] När den karolinska armén gick i logi i civilbefolkningens byggnader gavs order att: ”Ingen tage något av sin värd, vid livsstraff.” [4] Lemberg hade 1704 en stor andel judisk befolkning, och i en order står också att: ”Judarna hanteras väl; och skall man intet bry eller bedraga dem.” [5] Tydliga order gavs i den karolinska armén att inte utsätta den civila stadsbefolkningen för övergrepp. Detta är värt att minnas.

Karolinernas armé slog läger i några veckor, innan den marscherade mot Warszawa som intagits av en sachsisk armé. Det Stora Nordiska kriget hade inletts år 1700 av Moskovitien, Danmark-Norge och Sachsen, vilka inlett anfallskrig med att från tre håll attackera Sverige. Karl XII hade med sin armé framgångsrikt lett försvaret genom att bryta belägringarna av gränsstäderna Narva och Riga.

Segern vid Narva, och det med Danmark-Norge uppnådda fredsavtalet, gjorde att karolinernas arme förföljde sachsarna in i Polen eftersom Sachsens furste August II den Starke var även vald kung av Polen. Karl XII fick i Polen stöd av dem som ville ha en annan polsk kung. Stanislaw I Leszczynski valdes till kung av Polen i juli 1704, istället för sachsaren August II. Stanislaw hade fötts i Lemberg (Lviv) och hans dotter Maria, skulle 1725, gift med Ludvig XV, bli drottning av Frankrike.

I det Polsk-Litauiska samväldet valdes kungen av parlamentet. Ruthenien, med centralorten Lemberg (Lviv), var en del av samväldet. Den del av Ukraina som låg nordost om Dnepr-floden hade 1667 hamnat under Moskvas välde.

Alliansen mellan Karl XII och Ukrainas Hetman Ivan Stepanovych Mazepa låg 1704 fyra år framåt i tiden. När Karl XII:s armé väl drivit ut den Moskovitiska armén ur Polen och 1708 förföljde den in i Moskovitien, så vägrade tsar Peter I den Store att avdela trupper för att skydda Ukraina, som istället fick klara sig på egen hand. Mazepa allierade sig då i oktober 1708 istället med Karl XII.

Moskovitiska styrkor intog den ukrainska staden Baturyn och massakrerade dess befolkning som hämnd, innan den svenska armén hann fram. Massakern i Baturyn den 2:a november 1708 utfördes av Moskovitiska trupper under befäl av general Alexandr Danilovich Menshikov. Omkring 7000 civila stadsbor, huvudsakligen kvinnor och barn, dödades. Samtliga Baturyns omkring 6000 försvarare som inte dödats redan i anfallet utan gett sig till fånga, avrättades på vidriga sätt.. Fruktan för ytterligare repressalier gjorde att stödet Mazepa fick med sig främst var de Zaporozhiska kosackernas stridbara här ledd av Kost Hordiienko. Hur de Moskovitiska erövrarna betedde sig mot människorna i den stormade staden Baturyn 1708 skilde sig betydligt från hur det gick till i Lemberg 1704. Detta är värt att minnas idag.

När karolinerna intog staden 1704 så skedde det med tydliga order att inte utsätta civilbefolkningen för övergrepp. Tillfångatagna soldaterna överlevde också den dagen. Lemberg är idag Lviv och är en viktig stad i Ukraina. 1704 var den främsta stad i det Ruthenien som var del av samväldet Polen-Litauen. Stadens judiska befolkning kom under nittonhundratalet att utsattas för ohyggliga pogromer och, under andra världskriget, nästan utplånas i förintelsens folkmord.

Ryska Federationens pågående anfallskrig mot Ukraina har omfattat att skjuta robotar och missiler mot staden Lviv. De allra värsta krigsbrotten av Putins ockupanter har begåtts på andra orter i Ukraina. Ryska Federationens anfallskrig mot Ukraina har resulterat i att Internationella brottmålsdomstolens (ICC) utfärdat en arresteringsorder mot Putin för krigsförbrytelser. Militärt stöd behöver nu, 2024, komma till Ukrainas hjälp för att avvärja den Ryska Federationens pågående angrepp på denna demokratiska europeiska nation. Vi väljer inte själva var vi föds på denna jord. Vi kan välja var och hur vi gör i våra liv här. Vart vi sedan tar vägen, det beror på de val vi gjort.

Fredric Westerdahl är överstelöjtnant

[1] 28:e augusti 1704 enligt den då använda svenska kalendern motsvarar den 7:e september 1704 enligt den Gregorianska kalendern vi använder idag.
[2] Grimberg, Carl. Svenska folkets underbara öden, IV. Karl XI:s och Karl XII:s tid, sid 593, https://runeberg.org/sfubon/4/0595.html
[3] Ibid
[4] Ibid
[5] Ibid