Fri handel i en orolig värld

Situationen för det globala handelssystemet är komplicerat. EU-parlamentet röstade nyligen igenom ett handelsavtal som har förhandlats med Japan, vilket bara är den senaste utdelningen på EU:s globala handelsstrategi. Men det finns orosmoln också – Kinas statskapitalism och USA:s nya riktning under Donald Trump. Zebulon Carlander rapporterar från Frivärlds frihandelskonferens.

Den 14:e december anordnade tankesmedjan Frivärld en konferens om tillståndet för frihandel i världen på Medelhavsmuseet. Talare inkluderade EU-kommissionären Cecilia Malmström, europaparlamentarikern Christofer Fjellner och Timbro-chefen Karin Svanborg-Sjövall.

Situationen för det globala handelssystemet är komplicerat. EU-parlamentet röstade nyligen igenom ett handelsavtal som har förhandlats med Japan, vilket bara är den senaste utdelningen på EU:s globala handelsstrategi. Enligt Fjellner blir avtalen kvalitetsmässigt bättre och bättre.

Men det finns orosmoln också – Kinas statskapitalism och USA:s nya riktning under Donald Trump.

Kinas släpptes in i världshandelsorganisationen (WTO) i början av 2000-talet, vilket den före detta riksdagsledamoten Carl B Hamilton understryker var rätt beslut. Men Kina har inte anpassat sig till alla av marknadsekonomins villkor och WTO-systemet har misslyckats att adressera detta.

Sedan har Trump ändrat USA:s handelspolitiken från att förespråka öppenhet till att uppmuntra protektionism. Det är inte unikt i amerikansk historia men det är nytt för dess handelspolitik under tiden efter 1945, då man tog på sig ansvaret för att upprätthålla ett globalt ekonomiskt system.

De framgångar som EU har haft på sistone i att förhandla fram handelsavtal med stater som t ex Japan eller Mexiko kan faktiskt – åtminstone delvis – tillskrivas att dessa under samma tid har haft osäkra handelsrelationer med USA. Japan med TPP-avtalet och Mexiko med NAFTA-avtalet.

Svanborg-Sjövall nyanserade också bilden av situationen för global handel. Hon gjorde en koppling till 1800-tals ekonomen Frédéric Bastiats resonemang om det man ser och det man inte ser, det vill säga att den största problematiken idag är icke-tariffära handelsbarriärer. Det är dold protektionism.

När Malmström talade lyfte hon upp de framgångar EU har haft på handelsfronten och noterade att stödet för handelspolitiken har ökat. I alla fall är motståndet inte lika påtagligt som tidigare, då man kunde se tiotusentals demonstrera i Tyskland mot TTIP förhandlingarna mellan EU och USA.

Hon berörde även den ansträngda relationen mellan Bryssel och Washington. Medan det finns beröringspunkter mellan båda parter gällande WTO-reform, Kinas ageranden och dylikt har man inte haft möjlighet att kapitalisera på dessa överlappande intressen.

Något som komplicerar det hela är just spänningarna i relationen mellan EU och USA. Trump skulle vilja att européerna köpte fler amerikanska produkter, men verkar inte dela tanken att det ska ske på marknadens grunder – utbud och efterfrågan – utan genom mer planekonomiska metoder.

Den sista panelen tog upp opinionsbildning. Vi brukar utgå ifrån att stödet för frihandel är starkt i Sverige, vilket det finns fog för, sa Johan Britz från Svensk Näringsliv. Svenska folket är väldigt positiva till handel – export ju är fundamentalt för vårt välstånd. Men vi kan inte ta stödet för givet utan måste aktivt jobba med frågan.

De tre följande talarna – Lars Trägårdh, Mikael Odenberg och Fredrik Erixon – målade alla en bredare bild om frihandeln i kontexten välstånd, samhällsstöd och institutioner.

Trägårdh påpekade att en anledning till att svenskar är mer positiva till frihandel än amerikaner är att vi har vad han kallar en ’’moralisk ekonomi’’ med skyddsnät för alla arbetare. Att vi nu för tiden har företag med enorma resurser innebär att dessa måste ta ett mer ’’statsmannamässigt’’ ansvar.

Odenberg byggde vidare på det här resonemang och underströk att ett framgångsrecept för svensk del har varit vår förmåga att kombinera strukturomvandlingar inom industrin med att ha fångat upp dem som tillfälligt har slagits ut av den processen. Något motsvarande saknas i USA.

Sedan reflekterade Erixon kring problematiken med dagens ekonomiska system. Vi har en alltför konserverande kapitalism som inte försöker öka produktiviteten, något som på sikt göder missnöje. EU måste bli bättre på att till exempel facilitera för digital handel om man vill fortsätta åtnjuta folkligt stöd.

Det slutsatser man kan dra från konferensen är att handel inte längre är ett område för teknokrater och aktivister, utan det har blivit storpolitik. I vår lilla del av världen förblir stödet för frihandel starkt, men vill vi bevara det måste vi fortsätta vilja utveckla systemen vi har och anpassa dem till de teknologiska förändringar som sker kontinuerligt. Stå inte still, helt enkelt.

Zebulon Carlander är kolumnist för Svensk Tidskrift