Frihandelns framtid

Den globala handelsutvecklingen har saktat ner under det senaste decenniet. Den senaste tidens protektionistiska handelspolicys, i synnerhet i USA, har bidragit till trenden. Utöver det förutses Brexit, i vilken form det än sker, minska handelsvolymerna och skapa spänningar mellan parterna. Mot den bakgrunden borde EU hålla huvudet kallt och fortsätta sitt engagemang för frihandel i förhandlingarna med Storbritannien, skriver Tanja Porcnik.

Handel är grundläggande för att förbättra människors liv. Den bidrar inte bara till ekonomisk tillväxt och jobbskapande, utan lyfter också människor ut fattigdom och ökar deras inkomst och levnadsstandard. Så vad är magin med handel? När människor får det lättare att handla med varandra allokeras resurser betydligt mer effektivt. Den resulterande produktivitetsökningen driver på forskning och innovation, ökar konkurrens och konkurrenskraft, ser till att teknologi korsar gränser, och levererar en högre kvantitet och en större mångfald av varor till lägre priser åt konsumenter.

Faktum är att EU, för att kunna konkurrera på den globala arenan, måste fokusera på att skapa fler högkompetensjobb och producera fler tjänster som kan handlas med. Medan EU-28 stod för ungefär 15 procent av världshandeln i varor var dess internationella handel med varor tre gånger större än med tjänster. För att kunna fortsätta dra nytta av handeln borde EU-27 fokusera på att göra sin marknad ännu mer internationellt konkurrenskraftig och att attrahera utländska företag.

Givet fördelarna med frihandel, som kommer såväl familjer, som företag och arbetare till del. är det viktigt att EU i egenskap av världens största handelsblock fortsätter sitt arbete med att minska handelshinder genom diplomatiskt utbyte, med att hantera tvister genom WTO och, viktigast av allt, med att att ingå nya handelsavtal med länder utanför regionen. På detta sätt kommer det att bli enklare och billigare för europeiska länder i alla storlekar att producera, köpa och sälja varor världen över, vilket förr eller senare kommer att leda till ökade disponibla inkomster per hushåll inom EU.

Ökad frihandel kan uppnås multilateralt, regionalt, bilateralt och till och med unilateralt. Ur detta perspektiv kan Europeiska kommissionen och EU:s medlemsstater förväntas stå emot den onda spiral av nyligen startade handelskrig som skadar ekonomier världen över.

Det nya skiftet i amerikansk handelspolitik, som under president Trump glorifierar protektionism genom tullar och hot främst mot sina största handelspartners, ignorerar av politiska eller andra skäl existensen av en global värdekedja och protektionismens kostnad för samhällsekonomin.

Enligt en studie från den belgiska tankesmedjan Bruegel skulle en internationell eskalering av protektionism leda till en permanent BNP-förlust på tre procent för USA och fyra procent för EU. Medvetna om detta faktum borde den Europeiska kommissionen söka minska handelsspänningar medan de bibehåller sitt fokus på fortsatta handelsliberalisering, och därmed bli djupare integrerat i globala marknader. Dock ligger det på européernas axlar att främja frihandel inom EU:s institutioner och policy.

Under de senaste två åren har EU tecknat handelsavtal med Japan, Singapore, Vietnam och Mercosur-länderna (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay). I takt med att dessa frihandelsavtal stärker ekonomiskt samarbete och ökar handelsflöden kommer högre produktivitet att skapa en konkurrensfördel för europeiska företag och samtidigt främja tillväxt, högre inkomster och förbättrad livskvalitet inom EU under de kommande åren.

Å andra sidan kommer dessa avtal tyvärr endast delvis att täcka upp för störningarna och skadorna som orsakats på komplexa logistik- och värdekedjor av de pågående handelskrigen och Brexit. Det är nästan omöjligt för nya handelsavtal att kompensera för ansträngda relationer med våra nyckelpartners, så som USA och Storbritannien.

Således borde EU söka sig mot frihandel – oavsett hur mycket vissa av deras handelspartners förstör för sig själva med en protektionistisk politik.

Tanja Porcnik är Senior Fellow vid Fraser Institute, adjungerad forskare vid Cato Institute och medförfattare till The Human Freedom Index

Översättning av Vladimir Lukic