Fünf Tage in Berlin

Tyskland är Sveriges viktigaste handelspartner, och vikten av att fördjupa kontakterna mellan länderna inom alla tänkbara områden kommer bara att öka, skriver Zebulon Carlander från Berlin.

Den senaste veckan ägnade jag tillsammans med en delegation unga nordbor i Berlin på inbjudan av Konrad Adenauer Stiftung för att delta i firandet av 30-årsdagen för Berlinmurens fall, och för att lära oss mer om den inrikespolitiska utvecklingen i Tyskland.

Tyskland är sett till såväl ekonomi som demografi Europeiska Unionens största land. Det är också Sveriges viktigaste handelspartner. Enligt Sveriges ambassad i Berlin går 10 procent av vår export till Tyskland och likaså är 17 procent av det vi importerar från Tyskland.

Första kvällen i Berlin lyssnade vi på anföranden av Tysklands förbundskansler Angela Merkel och EU kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen. I den senares anförande lyftas bland annat säkerhetspolitiken och artificiell intelligens fram som viktiga frågor.

Dagen efter var firandet vid Brandenburger Tor av 30-årsdagen för Berlinmurens fall. Det var en enastående show. Det inkluderade tal av Berlins borgmästare och Tysklands president, uppträdanden av olika artister, vittnesmål från DDR, och fyrverkerier.

Samtidigt som Berlinmurens fall och Tysklands återförening firades finns det också en livlig diskussion om de skillnader mellan väst och öst som kvarstår. Inte minst finns det ekonomiska och sociala skillnader som fortsätter skapa bitterhet i de östra delstaterna.

Det har bland annat kommit till uttryck genom stora valframgångar för extrempartierna Die Linke och Alternative Für Deutschland. För någon vecka sedan var det delstatsval i Thüringen där de etablerade mittenpartierna fick mindre än femtio procent tillsammans.

I Merkels parti Kristdemokratiska unionen (CDU) debatteras det flitigt om hur man ska vända den nedåtgående trenden i väljarstödet. Precis som i Sverige och andra västländer råder det delade meningar om hur bäst hanterar ett uppstickarparti till höger om sig.

En central aspekt i den debatten är frågan om vem som kommer efterträda Merkel som är inne på sin sista mandatperiod. Hennes egen favorit är Annegret Kramp Karrenbauer (AKK) som förra året valdes till partiordförande och som nyligen blev försvarsminister.

AKK har haft det svårt – inte minst medialt. Det har skapat osäkerhet om hon är bäst lämpad att bli nästa förbundskansler. Hennes motkandidat är Friedrich Merz. Han är mer konservativ än AKK och populär hos partiets gräsrötter. En ytterligare kandidat är den yngre Jens Spahn.

När det kommer till säkerhets- och försvarspolitiken har försvarsanslaget var en stor stridsfråga. Vid Natos toppmöte 2014 gjorde Tyskland tillsammans med övriga alliansstater en utfästelse om att spendera två procent av BNP på försvaret tills 2024. Det målet har övergetts.

Medan CDU vill öka försvarsanslagen är Socialdemokraterna (SPD) emot. Det har förstärkt slitningarna i den redan ansträngda koalitionen. Det finns alltjämt en ovilja hos tyskarna att investera i att bygga upp sin försvarsförmåga. Hotuppfattningen är minst sagt begränsad.

En annan stor fråga är vilket stridsflygplan som ska ersätta Tornado-flygplanet. Tillsammans med Belgien, Nederländerna, Italien och Turkiet är Tyskland med i ett nukleärt samarbete inom ramen för Nato där man har förmågan att nyttja sina stridsflyg som bärare av kärnvapen.

När hon fortfarande var försvarsminister uteslöt von der Leyen det amerikanska F-35 stridsflyget som en potentiell ersättare, vilket är kapabelt att fylla funktionen som bärare av kärnvapen. Men det finns i nuläget inget annat flyg som kan ta på sig den rollen.

Skulle Tyskland lämna det nukleära samarbetet inom Nato är det möjligt att andra länder som deltar skulle välja samma väg. Samtidigt som det i princip inte hade gjort någon större skillnad för Natos militära förmågor hade det varit en stor politisk kris. Det återstår att se vad som görs.

Slutligen påtalades det till oss att det finns stor potential för fördjupat nordiskt-tyskt samarbete. Det gäller alltifrån försvars- och säkerhetspolitik till ekonomisk konkurrenskraft. En bubblare i det hela är frågan om 5G och framtidens nätverk. Ericsson nämndes vid flera tillfällen.

Avslutningsvis var det en oerhört intressant och spännande resa. Det var roligt att kunna kombinera firandet av Berlinmurens fall med många intressanta möten och samtal om framtiden för Tyskland, nordiskt-tyskt samarbete, och Europa.

Som tidigare nämnt är Tyskland Sveriges viktigaste handelspartner och Berlinresan har bara stärkt min övertygelse om vikten av att vi fördjupar kontakterna mellan Sverige och Tyskland inom alla tänkbara områden, inte minst säkerhets- och försvarspolitiken.

Zebulon Carlander är kolumnist för Svensk Tidskrift