Gå hem publiken, du är full!
Coronatider är med nödvändighet en tid av avcivilisering, av okultur. Nödvändigt, men även en aning skrämmande, skriver Peter J Olsson.
Hemarbetande döljer nödtorftigt pyjamasklädda underkroppar vid videomöten, intressanta diskussioner på kaféer och restauranger är nu farliga rekommendationsbrott. Stan är ännu inte full med avhumaniserande masker, men det kommer nog. Biblioteken är tomma. Kyrkorna gapar tomma som en skärtorsdagsnatt.
Arenasporterna saknar helt publik – kanske för första gången sedan medeltiden.
Och teatersalonger och konserthus står ödsliga. Spelas något så är det inför kalla webbkameralinser och konkurrerande om youtube-publiken med videofilmer med söta kattungar och karaokemimande tonåringar.
Självklart måste pandemier bekämpas och smittan stampas ut. Men vi ska vara medvetna om hur mycket som riskerar förloras, och hur mödosamt det kan vara att bygga upp kulturliv och civilisation igen. Kanske kan läget nästan jämföras med läget efter ett krig.
Ändå skulle nog kultur och sportupplevelser behövas bättre än någonsin denna dystra höst. Och så såg det ut för bara ett par månader sedan innan ”den andra vågen” slog till. FHM hade diskuterat 500 som gräns för publika evenemang givet att man hade fasta sittplatser och tillräckliga avstånd; de stora arenaidrotterna visade hur man kunde dela in ett stadium i olika celler och med samma säkerhet ta in kanske upp till 30 procent av normal kapacitet-
Detta bröts nu och vi befinner i hårdare restriktioner än någonsin.
Effekterna är stora. Institutioner pressas och går under. Eldsjälar ger upp. Sångare, skådespelare och många i teatrarnas nödvändiga besättning går ”tillbaka till sitt dagjobb”.
Det är kanske klokt och nödvändigt, men det är bara att hoppas att pandemin kan följas av en renässans. Och det krävs att man planerar för återstarten och kommunicerar till kulturlivet och elitsporten. Utövare och företagare måste kunna se framtiden an med hopp.
Peter J Olsson är borgerlig skribent och senior advisor (M) i Region Skåne