Gå inte på Putins dezinformatia

EU:s utrikesministermöte på måndag blir avgörande för både EU:s och Ukrainas framtida trovärdighet. Enighet råder i fördömandet av den ryska invasionen, återstår att se om beslutsamheten är lika stark när det kommer till sanktioner, skriver Mats Johansson.

Att döma av de senaste dagarnas officiella uttalanden från unionens huvudstäder är stödet för det åtgärdspaket som presenterades vid stats- och regeringschefernas toppmöte blandat. I Londongrad tänker man på alla de ryska miljarderna i stadens banker, i Tyskland är man beroende av den ryska gasen, i Frankrike säljer man vapen till Putin; därav det myckna talet om ”dialog” med Kreml framför skarpa åtgärder.

Nya tider, nya ord. Två begrepp från Sovjettiden har väckts till liv de senaste veckorna: dezinformatia, maskirovka.
Det första betyder att ljuga med halvsanningar, det senare vilseledning. Det sovjetiska KGB, Putins grundskola, var världsmästare i branschen, och dess efterträdare FSB har gått till offensiv på bred front med informationskrigföring.

I den svenska debatten och nyhetsförmedlingen saknas inte spår av den ryska vilseledningen. På nyhetsplats förekommer en rad falska påståenden i den dagliga rapporteringen, under förevändningen att ”båda sidor” måste få komma till tals. På kommentarsplats är Aftonbladets Åsa Natasja Linderborg ledande i ensidighet.

Om Sverige hade bevarat sitt psykologiska försvar skulle institutionen i fråga redan kunnat leverera sin första (hemliga) rapport.

Här är några av huvudpunkterna.

1. Tro inte att Putin är galen. Det är en vanlig förklaring till den ryska aggressionen, avsedd för dem som inte förstår det grundläggande och säger sig vara förvånade över händelsernas utveckling, när Putin går till sitt tredje anfallskrig på kort tid.

Men Putin agerar rationellt utifrån sina utgångspunkter. Han prövar sig fram för att mäta vilket motstånd som uppstår. Den ideologiska basen är inte sovjetkommunismens dröm om världsherravälde, snarare en imperieteori som grundas på två antaganden: 1) ”Sovjetunionens sönderfall är 1900-talets största geopolitiska katastrof” (2005), 2) ”Vi är ett segrarfolk. Det finns inprogrammerat i våra gener. Det överförs från generation till generation.” (2012)

Angela Merkel har enligt New York Times (2/3) i ett telefonsamtal med president Obama hävdat att hennes kontakter med Putin lett henne till slutsatsen att mannen i Kreml inte har kontakt med verkligheten, att han skulle leva i ”en annan värld”.
I viss bemärkelse har hon rätt; KGB-officerare lever i diktaturens värld, inte i den västerländska frihetliga demokratins. Men som diagnos om patologi duger inte iakttagelsen.

2. Rysslands försök att argumentera formellt borde inte kunna lura någon utanför de pensionerade diplomaternas krets. Agerandet i Ukraina strider mot FN-stadgan, Helsingforsprinciperna, Europakonventionen, 1994 års Budapestmemoranda och 1997 års avtal mellan Ryssland och Ukraina. Detta massiva fördragsbrott kan inte motiveras med ”minoritetsskydd”, särskilt inte som den ryska befolkningen inte är i minoritet på Krim. Det är tatarerna som är i minoritet där, bland andra.

3. Förre presidenten Janukovitj hävdar, med stöd från Kreml, att folkresningen på Majdan var en ”nazistisk statskupp”. Någon sådan har dock inte ägt rum; han avsattes i laga ordning av Ukrainas parlament, inklusive många ledamöter från hans eget parti. Den nya regeringen i Kiev utsågs med stöd av över 80 procent av ledamöterna och nyval är utlyst till 25 maj.

Är det någonstans en statskupp har ägt rum är det på Krim, vars nya olagliga regering leds av en politiker, Sergej Aksjonov i partiet Rysk Enhet, som stöddes av fyra procent i det senaste valet.

4. Folkomröstningar i väst brukar föregås av fri debatt mellan olika grupper i fria medier. Så skedde inte 1938 då en majoritet av österrikarna sades stödja Hitlers intåg och anslutning av landet till Tredje riket. Så sker heller inte på Krim; söndagens olagliga ”röstning” är ett propagandatrick, föregånget av militär intervention och tv-censur, där de ukrainska kanalerna släckts till förmån för den ryska statskanalen RT.

Men visst ska det bli intressant att följa vilka svenska opinionsbildare och medier som använder resultatet för att legitimera det ryska maktövertagandet.

5. Utgången av kampen i Ukraina handlar inte bara om EU:s splittring utan också om en på sikt viktigare relationsfråga, den om USA:s försvagning under Obama. Det transatlantiska sambandet står på spel, vad är Natos garanti för Baltikum och Polen egentligen värd?

6. Fortfarande sprider svenska medier de redan avslöjade myterna från uppochnervända världen:

– De så kallade spontana självförsvarsgrupperna visade sig, naturligtvis, vara rysk militär.

– Bilderna på hundratusentals flyende ukrainare som skulle söka asyl i Ryssland visade sig vara förfalskade.

– ”Förföljelsen” av ryssar har inte upptäckts utanför Kremls tv-kanaler.

– Det är inte ryska baser som hotas av ukrainska soldater, utan ukrainska baser som intas av rysk militär.

– Påståenden om massiva antisemitiska angrepp på synagogor tillbakavisas av judiska ledare i Ukraina, som manar till uppslutning bakom regeringen i Kiev. I ett öppet brev till Putin (4/3) betecknar de Janukovitj beskrivning av situationen som rena lögner. ”Perhaps you got Ukraine confused with Russia, where Jewish organizations have noticed growth in anti-Semitic tendencies last year”, som de så träffande skriver.

– Spioneri på västledares telefonsamtal användes för att ge en falsk bild av att krypskyttarna på taket kring Majdan skulle vara Janukovitj-motståndare som sköt sina egna.

Listan kan göras längre. Den hjälper förmodligen inte gentemot Åsa Linderborg, ej heller den ryska kvinna som Sveriges Radio lyckades hitta i en förort till Stockholm nyligen – hon som menade att vi för att ”förstå ryssarna” måste inse att Krim en gång tillhörde Sovjetunionen. Som om det vore en legitim statsbildning.

Mats Johansson är ordförande i tankesmedjan Frivärld och ledamot (M) i riksdagens utrikesutskott. Hans skrift ”Kalla kriget 2.0” finns nu åter i nytryck och som e-bok.

Läs mer om samarbetet mellan Svensk Tidskrift och Frivärld här.