Gästledare
Margot, miljonerna och moralen

Margot Wallström har tjänat nära 30 miljoner kronor som kommissionär. Men valt att inte betala skatt, trots att EU-parlamentarikerna gör det på mycket lägre löner. Varför? Som en av de främsta i en rörelse som ytterligare vill höja skatten har man vissa moraliska krav på sig, menar Klas Hjort.

Få saker straffas hårdare i politiken än att uppfattas ha dubbla ideal. Därför är det förvånande att Margot Wallström valt att göra politisk come back. Efter valet 2006 blev det huggsexa när medierna försökte tillintetgöra nytillträdda ministrar. Skatteaffärer, svarta anställningar och tv-licenser blev stora affärer. Varför vill Wallström utsätta sig för en sådan granskning?

Wallström har i valrörelsen kritiserat alliansregeringen hårt. Expressen återger hennes kritik så här: “Jag menar att de har rånat oss på den här idén om att vi faktiskt också är ett samhälle, att det är en gemenskap, att vi är ett land som behöver hålla ihop. Vi är inte bara individer som är intresserade av lite mer i plånboken, utan vi är också intresserade av hur vi utvecklas som land”.

Detta sagt av en person som under sin tid som kommissionär tjänade nästan 3 miljoner euro i arvode och andra ersättningar, enligt Open Europe. Det är en svindlande summa – nästan 27 miljoner kronor. Till det kommer en fallskärm på lite mer än 113 000 euro om året efter det hon slutat. Lite drygt en miljon kronor.

Lönerna från EU är i praktiken nettolöner. Den EU-skatt som tas ut är någon procent, och i jämförelse med svenska skatter är den försumbar. Kritiken mot de svenska europaparlamentarikernas nettolöner ledde till att det nu finns ett regelverk för att beskatta deras inkomster. Beskattningen är frivillig eftersom systemet hade tvingats att göras om ifall någon hade valt att ta det till domstol. Men för att undvika kritik, för att inte skapa ett slags frälse och för att mer ha levnadsförhållanden som liknar de svenska har europarlamentarikerna själva valt att beskattas.

Margot Wallström har av något skäl aldrig anslutit sig till detta system. Trots att hon också hade kunnat ringa skattemyndigheten och begära att bli beskattad.

Det är här skon klämmer. Wallström har valt att stå vid sidan av det system som beskattar Europaparlamentarikerna vars arvoden är avsevärt lägre. Här finns såväl moraliska som trovärdighetsaspekter.

Juridiskt är det inget fel att göra som Wallström gör. Det är å andra sidan inte heller juridiskt fel med räntesnurror och andra upplägg för att undvika att bidra till statskassan. Det är också lagligt men uppfattas av många som omoraliskt.

Frågan är varför skatter är något som endast ska drabba andra. Socialdemokratin har hårt kritiserat alliansens skattesänkningar. De lyckades till och med stoppa en del av det femte jobbskatteavdraget med motiveringen att höginkomsttagare inte behövde den skattesänkningen. Höginkomsttagare kan och ska bidra, var uppfattningen.

På samma sätt har socialdemokraterna varit mycket tydliga med synen på parlamentarikernas arvoden. I ett pressmeddelande från 25 mars 2009 säger de: “Alla inkomster ska beskattas. Skattereglerna för de svenska EU-parlamentarikerna bör inte avvika från dem som gäller för de svenska riksdagsledamöterna, menar Lars Johansson (S), vice ordförande i Skatteutskottet.” Marita Ulvskog, Olle Ludvigsson och de andra socialdemokraterna i Europaparlamentet betalar sina skatter. Men Wallström avstår. Varför ska hon vara ett frälse?

Sverige har för höga skatter. Alla borde betala mindre i skatt. Det är ganska självklart i ett land som har ett av världens högsta skattetryck. Men som en av de främsta i en rörelse som ytterligare vill höja skatten har man högre moraliska krav på sig. Det finns en intressant parallell i Raineraffären. 1983 tvingades den socialdemokratiske justitieministern Ove Rainer avgå sedan det blivit offentligt att han lyckats med en avancerad skatteplanering och trollat bort större delen av skatten på en stor aktieaffär. Transaktionerna var lagliga men uppfattades, inte minst av socialdemokrater, som mycket omoraliska. Som socialdemokrat skulle man vara ett föredöme rörande skatter och inte försöka smita undan. Det var inte frivilligt att betala skatt.

Nu när Wallström valt att gå in i politiken igen så kommer hon givetvis att åter granskas. Det finns en lång rad frågor, inte minst kring hur hon valt att hantera sin skatt. Varför har hon inte låtit beskatta sig? Hur känns det att som socialdemokrat vara skattefrälse? Hur påverkar det trovärdigheten?

Är idealen i Lövens socialdemokrati desamma som under Palmes tid, nämligen att även prominenta socialdemokrater ska betala skatt?

Klas Hjort är fri debattör.