Ge unga samma villkor

Av Johan Forssell

I Sverige står en ung generation och bankar på portarna utan att komma in. Samtidigt som det blir svårare att få ett jobb utan erfarenhet lämnar allt fler skolan utan tillräckliga kunskaper. Men istället för att lösa problemen i skolan och på arbetsmarknaden har politikerna skapat en särskild ungdomspolitik. Sedan 2002 har Sverige till och med begåvats med en ungdomsminister. Men grundproblemen i skolan och med ungdomsarbetslösheten består.

Idag lämnar var tredje niondeklassare skolan utan fullständiga betyg. Det betyder att tusentals människor sorteras ut i ung ålder och lämnas åt sitt öde. För många av dem som lyckats ta sig vidare till gymnasiet ser det inte särskilt mycket ljusare ut för. Var fjärde student klarar inte av kunskapskraven för att läsa vidare på akademisk nivå.

Ungdomar stängs ute
Väl ute i arbetslivet stänger inte bara bristande kunskaper och erfarenheter ungdomar ute; det arbetsrättsliga regelverket är anpassat för människor som arbetat på samma arbetsplats i åratal. Samma sak gäller ofta i politiken. Det är decennielånga engagemang som belönas med förtroendeuppdrag istället för idédrivna personer som provar på politiken.

Samtidigt som politiken tar över mer och mer av det privata beslutsutrymmet växter ointresset för de politiska partierna. Antalet engagerade minskar och politikerrollen förvandlas från ett ideellt engagemang till ett livslångt avlönat yrke. Folkrörelserna är stendöda förutom på högtidsdagarna då fanor och sedan länge hädangångna slagord dammas inför applåderande pensionärer.

Att unga människor distanserar sig från detta betyder däremot inte att unga skulle vara politiskt ointresserade. Det finns ofta mycket starka engagemang hos unga för vissa sakfrågor eller en idé.

Mer politik med (s) ger ingen skillnad
Socialdemokraternas medicin är som vanligt mer av det gamla. Mer politik. Runt om i kommunerna inrättas ungdomsråd, ungdomsgarantier och i regeringen en ungdomsminister. Uppfinningsrikedomen är stor när specialåtgärder används för att dölja det faktum att grundproblemen består.

Ett gott exempel är Haparanda kommun, årets ungdomskommun 2005 enligt statliga Ungdomsstyrelsen. Samtidigt som ungdomsbyråkraterna delade ut utmärkelsen till ett stolt kommunalråd noterades en även med norrländska mått skyhög ungdomsarbetslöshet på 19,3 procent. Att var femte ung medborgare står utan jobb i föredömeskommunen spelar ingen roll. Det är det aktiva ungdomsrådet där en handfull unga får leka låtsaspolitiker med en egen budget på 100 000 kronor som belönas. Rådets högsta mål är att inrätta ett ”Ungdomens Hus”.

Samma sak gäller den s.k. Ungdomsgarantin. Regeringens mål är att ingen ung människa ska behöva gå arbetslös i mer än hundra dagar. Gott så, men svaret är inte att underlätta för nya jobb, utan som vanligt strö miljoner över meningslösa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I dagligt tal kallat praktikjobb. Ungdomsgarantin tvingar ungdomar att hänga gardiner, skotta snö eller jobba i kommunala cykelverkstäder för ersättningar ner mot 28 kronor i timmen.

Kosmetiska lösningar lyfts fram när det egentligen borde handla om något annat. Unga borde ha riktiga arbeten att gå till om dagarna och kunna engagera sig i den riktiga politiken på fritiden. Därför måste ungdomspolitiken avskaffas som ett första steg. Nästa uppgift är att öppna arbetsmarknaden och politiken för alla.

Verktyg för förändring
Det allra viktigaste verktyget för unga är att kunna tillgodogöra sig en utbildning. Att skolan inte lämnar någon efter sig. Det behövs fokus på kvalité och stora möjligheter att själv få bestämma över skolgången. Ingenting annat än kunskaper ska ha högsta prioritet.

Otidsenliga regler och fördyrande skatter måste bort. Få lagar diskriminerar unga så tydligt som ”sist-in-först-ut”-paragrafen i MBL. Det är oacceptabelt att unga får gå i svåra tider även om de är oumbärliga för företaget. Dugligheten måste få avgöra. Arbetsgivaravgifter och andra skatter måste sänkas för alla.

Med lägre löneskatter kan unga inte bara få jobb, utan också känna friheten i att ha egna pengar att spendera. Att själv välja vad pengarna ska gå till istället för att försöka påverka politiker i kvasidemokratiska ungdomsråd.

Nyckeln till ökat ungdomligt engagemang i partierna ligger hos partierna själva. De gamla partistrukturerna måste utmanas och öppnas. Annars kommer de politiskt intresserade ungdomarna att välja andra sätt att kanalisera sitt engagemang.

Vi har en ungdomsminister, över 150 kommunala ungdomsråd, ungdomsgaranti, och snart flera Ungdomens Hus. Men ingenstans där ungdomspolitiken rullats ut syns någon ljusning i skolan, på arbetsmarknaden eller i politiken. Det är en kommunal miljonindustri som växt över alla breddar utan att leverera.

I Sverige står en generation och bankar på portarna för att komma in. Men politiken möter de unga med låtsasåtgärder och låtsasjobb. Det är dags att ta det uppväxande Sverige på allvar. Låt alla få samma rättvisa villkor utan specialpolitik för vissa. Nycklarna heter liksom för alla andra: frihet, utbildning och arbete.

–
Johan Forssell är sedan 2004 ordförande Moderata Ungdomsförbundet och kandiderar till riksdagen för moderaterna i Stockholms stad. Han är civilekonom från Handelshögskolan i Stockholm.