General Giap 100 år

Förra veckan fyllde general Giap, Nordvietnams militäre chef under Vietnamkrigen 100 år. Med tanke på hur populär hans FNL-gerilla var i Sverige är det förvånande att hans födelsedag inte uppmärksammats mer i media. Mathias Bred upplyser om denne militäre tänkare som till och med påverkat den amerikanska militären.

Det är inte bara Svensk Tidskrift som fyller hundra i år. En annan jubilar är generalen Vo Nguyen Giap, Nordvietnams militäre chef under Vietnamkrigen. Med tanke på hur populär Giap och hans FNL-gerilla var i Sverige förvånas man över att hans födelsedag inte uppmärksammades mer i media.

Giap är dock inte glömd i hela västvärlden. Han är erkänd som en av historiens stora militära tänkare. Hans skrifter om krigsvetenskap och militär doktrin studeras med intresse vid militära skolor världen över, även i USA.

Amerikanska militären studerar Giap av två orsaker. En första orsak är att segerherren från Dien Bien Phu och Saigon är expert på just den typ av lågintensiv krigföring som idag pågår i Afghanistan och Irak. Unga truppofficerare på väg till dessa oroshärdar kan genom att läsa Giaps lärdomar undvika att upprepa misstagen hans fiender gjorde.

En annan orsak till Giaps popularitet vid akademierna är att han är det mest moderna exemplet på en militär ledare av den kinesiska skolan. Giaps krigsvetenskapliga förebilder är Sun Tzu och av Mao Tse Tung. I takt med att Kina blivit en betydelsefull global stormakt har intresset för att förstå den kinesiska synen på krig och makt ökat.

Medan västerländsk krigskonst alltid intresserat sig för att bäst nyttja tiden (blixtkrig, överraskning, komma förbi beslutscykel etc) har kineserna betonat värdet av att inte låta sig stressas utan att arbeta långsiktigt, målmedvetet och se till att överleva och fortsätta verka.

En annan skillnad är att västerlänningarna sedan antiken sett förintandet av fienden som stridens mål. Kineserna däremot menar att det handlar om att få sin egen vilja igenom till minsta ansträngning. Sun Tzu citatet om att den störste generalen är den som besegrar sin motståndare utan strid är ett tydligt exempel.

Men den kanske största skillnaden mellan kinesisk och europeisk krigskonst är synen på vad kriget är. Västerlänningar har försökt beskriva kriget som ett eget tillstånd. Idéer om ”det totala kriget”, ”krigets lagar” visar den europeiska inställningen. Kriget ses som fredens motsats.

Kineserna har en annan inställning. Kamp mellan viljor är en beständig och naturlig företeelse. Ibland förs kampen med fredliga medel och ibland med våld. Själva viljekampen är det viktiga och medlen kan skifta.

Giap hoppade till skillnad från sina amerikanska motståndare friskt mellan diplomati, övertalning, vilseledning, hot och våld. Han iscensatte förhandlingar bara för att kunna angripa överraskande, och han inledde strider för att få förhandlingar till stånd.

Men ur ett hänseende skilde sig Giap både från den västerländska och från den kinesiska krigskonsten. Han var övertygad kommunist, och lika mycket ideolog som soldat. Han klassade människor i olika bokstavskategorier utefter deras plats i förhållande till produktionsmedlen. Vissa skulle omskolas, andra flyttas och en del mördas. Hans trupper riktade ofta våld mot civila. Åren 1975-76, då kriget officiellt var slut, uppskattas armén ha dödat ytterligare femtiotusen människor som anklagades för att ha samarbetat med den sydvietnamesiska staten.

En annan av Giaps särarter var hänsynslösheten mot de egna soldaterna. Att kommunistsidan i kriget skulle förfogat över stora mängder skickliga och motiverade soldater är i stora delar en myt. Soldaterna var tvingade till krigstjänst och hade otillräcklig utbildning. Bara tjugo procent av de nordvietnamesiska soldater som skickades söderut överlevde kriget. En vanlig dödsorsak var att svälta ihjäl i djungeln. Sjukdomar och skador till följd av insekts- och ormbett krävde fler liv bland nordvietnameserna än hos amerikanarna.

När det gäller strid har Giap själv sagt att han accepterade tio döda egna för varje dödad fiendesoldat. En ekvation han statistiskt sett lyckades hålla både mot amerikaner och fransmän. Manfallet kom ofta i stridens slutfas där Giap förordade bajonettanfall i mänskliga vågor. När manskapet klagade på det meningslösa i självmordsanfall lär Giap ha kallat åsikten för ”en högertendens”.

En amerikansk general sa efter kriget om Giap att ”en fältherre som är villig att offra både sina soldater och sin civilbefolkning för att skada fienden är en fruktansvärd motståndare. Men ingen soldat och ingen ledare”.

Åren verkar dock ha gjort Giap något snällare. Han har till exempel beklagat att många av de kapitalister som man avrättade hamnat i fel klassificering och i själva verket var utfattiga bönder. Den gamle generalen har också uttryckt ånger över att hans armé använde tortyr på ett slentrianmässigt sätt.

Hundraåringen Giap har fortfarande ett politiskt engagemang men nu som miljökämpe. 2010 försökte han skapa opinion mot bauxitbrytning i dagbrott. Det är en företeelse som just nu skapar miljöförstöring och leder till många vietnamesiska arbetares för tidiga död. Pengarna går till kinesiska företag.

I ”generalens sista strid” som frågan om bauxitbrytningen kallas, har Giap dock inte fått något stöd från sina gamla FNL-sympatisörer i Väst. Man kan nästan undra om deras engagemang handlade mer om USA än om Vietnam.

Mathias Bred är ledarskribent på Svenska Nyhetsbyrån.