Glöm inte kommunernas ansvar för friskolornas ekonomi

Alla vill att friskolor ska drivas med en långsiktigt hållbar ekonomi. Men det är kommunerna som har möjlighet att skapa dessa förutsättningar genom att se till att skolpengen beräknas på ett rättvist sätt, skriver Ulla Hamilton.

Det finns många märkligheter i dagens debatt om friskolorna och deras villkor. Ofta framhålls det att Sverige har unikt ”liberala” regler för friskolor. Det svenska systemet är unikt på framför allt två sätt. Det är inte tillåtet att friskolor har andra intäkter än skolpeng. I många andra länder har man elevavgifter och skolorna kan ha andra intäkter. Det svenska systemet utgår ifrån att kommunen ska beräkna en skolpeng utifrån sina kostnader för skolan och sedan ska den pengen följa eleven till den skola som hen väljer. Det är ett rättvist och bra system under förutsättning att kommunerna hanterar detta på ett korrekt sätt. Dessvärre finns det många exempel på att kommuner beräknar skolpengen på ett sätt som missgynnar fristående skolor.

Det är uppenbart att det finns en stor okunskap om hur systemet fungerar hos lokala skolpolitiker, det vill säga de som beslutar om grundförutsättningarna för skolpengen. Om till exempel en kommunal grundskola tillåts gå med underskott så ska detta givetvis räknas in i underlaget för att beräkna skolpengen. Det missas i många kommuner. Norrköpings kommun förlorade nyligen ett mål i kammarrätten där de har haft ett rullande underskott under 12 år för gymnasieskolor. Något som det inte heller har tagits hänsyn till när det gäller peng till friskolorna. Så får man inte göra, sa Kammarrätten. De friskolor som fått för låg peng på grund av detta ska kompenseras.

När man ser hur detta fungerar och samtidigt hör debatten om vikten av att friskolorna har ”långsiktigt hållbar ekonomi” så undrar jag i mitt stilla sinne om de som kräver detta har kunskap om hur systemet fungerar. Ofta kommer dessa krav från politiskt håll. Samtidigt är det just politikerna som faktiskt kan skapa grunden för dessa förutsättningar genom att hantera fastställandet av skolpengen på ett korrekt sätt.

Jag tror ingen har en annan uppfattning än att en fristående skolhuvudman ska kunna driva verksamheten i ett långsiktigt perspektiv. Men då gäller det att inse att de fristående huvudmännens ekonomiska förutsättningar är mycket tydligt kopplade till den kommunala verksamheten. Det svenska systemet innebär att de intäkter som en fristående skola kan räkna med enbart är de som kommunen beslutar om genom den barn- och elevpeng som varje elev får med sig från sin hemkommun. En fristående skola får inte ta ut några andra avgifter som kan räknas som intäkter till skolan, enligt skollagens bestämmelser.

Kommunen ska varje år fatta beslut om elevpengen utifrån de resurser kommunen själv lägger på sin motsvarande verksamhet. De fristående skolorna har ingen möjlighet att påverka pengens storlek eller när kommunen fattar sitt beslut. Beslut ska tas senast den 31 december året innan pengen ska gälla för den fristående skolans planeringsförutsättningar. Tyvärr så struntar många kommuner i denna tidsgräns och det finns exempel där friskolor får besked om skolpengen så sent som i maj samma år, när vårterminen nästan är slut.

Kommunernas beslut om peng måste fattas på ett korrekt sätt och innebära lika villkor. En elev i en fristående skola ska få samma resurser tilldelade sig som en elev i kommunal verksamhet.

Friskolornas riksförbund har gjort en genomgång av de överklaganden som skett av fristående verksamheter angående kommuners beslut om peng från det att de nu gällande bestämmelserna trädde ikraft vid budgetåret 2010 och fram till sista mars 2014. Det är ingen rolig läsning. 1 847 överklaganden har gjorts vilka resulterat i domar under perioden. Överklagandena avser både grundbelopp och tilläggsbelopp. Av dessa har 406 domar gett de fristående verksamheterna rätt, vilket motsvarar cirka vart femte kommunalt pengbeslut. Det kan alltså på goda grunder ifrågasättas hur kommunerna beräknar pengen till de fristående verksamheterna. Även i de domar där domstolen dömt till kommunens fördel, kan konstateras att de fristående verksamheterna ändå inte kunnat avgöra om pengen beräknats på lika villkor och därför överklagat.

Det är hög tid att rikta fokus åt rätt håll när det gäller friskolornas möjligheter bygga en långsiktigt hållbar ekonomi. Kommunernas beräkning av pengen utgör alltså grunden till de ekonomiska förutsättningar som Skolinspektionen ska bedöma är godtagbara hos den fristående skolhuvudmannen som ansöker om att få bli godkänd för att starta en skola. Den fristående skolans ekonomi är direkt beroende av en annan myndighets beslut. Debatten om friskolors långsiktigt hållbara ekonomiska situation bör således fokusera på att granska hur kommuner agerar för att fastställa en rättvis skolpeng i rätt tid.

Ulla Hamilton är vd för Friskolornas riksförbund.