Gott nytt 5778

Idag avslutas det judiska nyårsfirandet Rosh hashana. Nästa helg infaller det judiska årets heligaste dag, Jom kippur. Samtidigt planerar svenska nazister att demonstrera bara något kvarter från Göteborgs synagoga. Det är år 5778 och de judiska församlingarna kan fortfarande inte känna sig trygga i Sverige skriver Amanda Wollstad.

Idag vid solnedgången avslutas det judiska nyårsfirandet Rosh hashana. Enligt den hebreiska kalendern är det nu år 5778. I de svenska synagogorna – i Stockholm, Göteborg och Malmö – firas det nya året in under tung bevakning, både polis och privata vakter står på post utanför bönelokalerna. Precis som vanligt. Och precis som på många ställen runt om i Europa.

Tio dagar efter det två dagar långa nyårsfirandet – nästa lördag – infaller Jom kippur, Försoningsdagen. Det är det judiska religiösa årets viktigaste dag, ägnat åt eftertanke, rannsakan och just försoning.

Några få kvarter från de observerande judarna församlade i Göteborgs synagoga kommer nazister att marschera.

Huruvida de bör få göra det är inte en alldeles okomplicerad historia. Yttrande- och mötesfriheten väger tungt och är i Sverige i princip allomfattande. Hets mot folkgrupp är olagligt, men att vara nazist är det inte. Vi har till skillnad från andra länder inga lagar mot att vara medlem i nazistiska organisationer eller uttrycka nazistiska åsikter, så länge de inte faller under just hetslagstiftningen.

Demonstrationsrätten är grundlagsstadgad, även om manifestationen skulle sakna tillstånd. Tillståndsprocessen är i sig egentligen mest en ordningsfråga. Det går att flytta tider och platser av just ordningsskäl, men det ska mycket till. Att helt neka är i princip omöjligt. I synnerhet eftersom det ju går att demonstrera ändå.

Ändå är det något av en pedagogisk utmaning att förklara allt detta för den israeliska gode vännen, som precis som de flesta andra judar och israeler förlorat familjemedlemmar i nazisternas dödsläger, när han hör av sig och frågar om det är sant. Om nazisterna ska få demonstrera utanför synagogan på judendomens heligaste dag.

Nja, utanför synagogan är det ju inte, men inte långt ifrån. Och att det var Jom kippur missade nog polisen när de gav tillstånd, vi är rätt dåliga på de judiska högtiderna och bokmässan är ju samma helg. Men jo, visst ska de göra det. Och visst får de göra det.

De senaste veckorna har det på sina håll diskuterats att hotet från nazisterna lätt överdrivs. Även när de kraftsamlar och bussar in medlemmar från hela landet får de inte ihop fler än ett par hundra sympatisörer. Mycket tyder på att de var fler, och starkare, för bara något decennium sedan. Fördömandet och avskyn från det offentliga Sverige är fullständigt. Och visst finns det andra extrema grupperingar med större numerär och större stöd utanför de egna leden, som förmodligen utgör ett akutare hot mot Sveriges säkerhet och demokrati.

Samtidigt finns det naturligtvis en påfallande risk att mörkertalet är stort, och det är en synnerligen våldsbenägen grupp. Ofarliga är de inte, i synnerhet inte mot sina motståndare – de som tar ställning mot deras vidriga ideologi, eller de som råkar ha fötts av ”fel” föräldrar och därmed utgör arvfienden.

Främst bland dem räknas fortfarande judarna, den nazistiska ideologin har inte genomgått några större reformer de senaste åttio åren. Förmodligen hade de bättre koll på dagens betydelse när de ansökte om demonstrationstillstånd än polisen som godkände färdvägen.

Den judiska församlingen i Göteborg har all rätt att känna sig hotad. Sveriges judar har all rätt att känna sig hotade, de tungt beväpnade poliserna står inte utanför för skojs skull. De är hårt ansatta, inte bara från nazister utan alla de extremistiska grupper som brukar tas upp som jämförelse.

Ytterkantsvänstern som vare sig förmår eller är intresserade av att skilja på sitt vettlösa Israelhat och det judiska folket. Fanatiska islamister som vill driva judarna i havet. Och alldeles för många i övrigt ganska vettiga människor som plötsligt börjar återberätta antisemitiska konspirationsteorier om judiska mediekonspirationer och hur inga judar eller israeler kom till jobbet på World Trade Center den 11 september 2001 (mellan 270 och 400 av offren var judar eller av judisk börd, och fem var israeliska medborgare).

Fördömandet av nazisterna är kompakt, oavsett vad man tycker om deras rätt att demonstrera eller bedömer det hot de eventuellt utgör mot Sverige. Gott så.

Låt oss då visa de judiska församlingarna lika kompakt stöd nästa helg, och alla andra de tvingas be under väpnat skydd. Det offentliga Sverige har mycket att gottgöra, och Jom kippur låter som ett synnerligen lämpligt datum att börja.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift