Gunnar Hillerdal; Den nya ockultismen

GUNNAR HILLERDAL:
Den nya ockultismen
I svenska tidningar kan manfinna annonser
om Baha’i-tron grundad av Baha’U’llah och
goda bokhandlare ställerfram böcker om yoga och astrologi, säkra på att de blir sålda.
Det finns en alltmer utbredd marknad för
pseudoreligiositet i Sverige. Gunnar Hillerdal, rektor vid Växjö Katedralskola, har studerat en del rörelser, som med ibland stora
ekonomiska tillgångar bakom sig försöker
vinna anhängare. Man skulle knappast tro
det var möjligt att människor kan falla för
även de mest absurda religionssurrogat, men
så sker. Resultaten kan varaförödande inte
minstför ungdomar ochför deras familjer.
Det blåser allt märkligare vindar över religionens svenska fält och nejder. Visserligen
framgår av senaste religionsstatistik att över
97 procent av svenska medborgare fortfarande tillhör Svenska kyrkan. Samtidigt
ökar kristenhetens äldsta samfund, den romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna, kraftigt i medlemsantal. Framskriver
man trenden, heter största samfundet vid sidan av Svenska kyrkan omkring 1990 Romersk-katolska kyrkan i Sverige. Man kan
gissa att de ortodoxa då kanske gått fan
Svenska Missionsförbundet, kanske också
Pingstväckelsen i medlemstaL
Ändå finns skäl att påstå, att det viktigaste
som händer på den religiösa fronten i Sverige endast delvis framgår av officiell statistik.
Jag åsyftar framväxten av en allt brokigare
flora på utmarkerna. Av äldre sekter ökar
J ehovas vittnen starkt. Men främst har jag i
tankarna hela den mångskiftande, delvis
oenhetliga rörelse som kan sammanfattas
under beteckningen ”den nya ockultismen”.
Betydligt mer än l00 000 svenskar är förmodligen mer eller mindre påverkade av
”den ockulta vågen”. Orden kan gärna stå
för en stor grupp rörelser av vilka endastett
mindre antal framträder som organiserade
samfund. ”Ockult” betyder ungefär fördold,
hemlig. Hur de skilda riktningarna än uppträder, konkurrerande också med varandra,
synes de ha ett par gemensamma kännemärken: För det första anspråket på att förrnedla hittills okänd, för människor av idag
utomordentligt betydelsefull kunskap, för
det andra en exklusiv tro på den egna visd()o
men. l flera fall kan därtillläggas en fullständigt okritisk tillit tillledaren för gruppen e~
ler rörelsen.
Först har vi en grupp nya sekter. Dessa karakteriseras inte endast av extrema bibeltolkningar. De gör anspråk på att ha direkt tillgång till absolut sanning genom nya profeter som är Guds språkrör. Hit hör ”Guds
barn” (”Children of God”), den redan vitt
bekanta urspårade delen av jesusrörelsen.
Anhängarna, som nästan alla är ungdomar i
20-årsåldern eller tonåren, lever i kollektiv.
De mottar sina order av amerikanen och
svenskättlingen David Berg, som föredrar
all kalla sig David Moses. Rörelsens ideologiske ledare hävdar att varje gång Gud haft
särskilt budskap till människor har sänts en
stor ledare: Moses, David, Jesus, i våra dagar
David Moses. Det socialt anmärkningsvärda
med rörelsen är att den ofta framkallat häftiga motsättningar mellan ungdomarna och
deras familjer.
Sedan några månader arbetar i Stockholm
ytterligare en sekt av liknande typ. Den
framträder bl a under namn av ”Enandets
kyrka” eller ”Tongelfamiljen” men borde
helst för att snabbt kännas igen kallas
”Moon-kyrkan”. Eftersom den ännu är föga
känd, återkommer jag till den nedan.
En annan grupp av rörelser inom ”den ockulta vågen” torgför österländsk visdom. Hit
kan räknas en rad sällskap mer eller mindre
fast knutna till yoga-lärare. TM, transcendental meditation, bygger ytterst på indisk
religiositet och motiv inom hinduismen . Rö-
relsen, som jag också återkommer till, gör
dock sitt bästa för att tona ned denna bakgrund. I andra liknande rörelser, som vunnit mindre ingång i Sverige, uppträder den
andlige ledaren eller ”gurun” mera an- 337
språksfullt, så t ex den unge Guru Maharja
J i, som i varje fall besökt Danmark och som i
USA haft stora framgångar. Hans samfund
där, ”Divine Light Mission”, hade 1975 inkomster på 3,7 miUdollar.
Till samma intressesfär kan man om man
så vill räkna buddhismen, som numera också
propagerar i Sverige. Antalet proselyter
förefaller dock ännu så länge ringa. Mest anmärkningsvärt är att författarinnan Annakarin Svedberg i senaste boken ”Kärlek är det
innersta av hjärtat” öppet framträder som
buddhist och berättar om det inflytande en
annan svenska, numera buddhistnunna, utövat.
Det finns ytterligare grupper som presenterar läror om sunt liv och absolut självkontroll. Därvid gör man mer eller mindre fantasifulla försök att utnyuja modern psykologisk vetenskap. Hit hör förstås ”scientologin” med dess egendomliga ”dianetik”, som
påstås vara ”den moderna vetenskapen om
modern hälsa”. Sambandet med den ockulta
vågen är lätt att belägga, då man finner att
rörelsens andlige ledare Hubbard hävdar att
de kunskaper hans kyrka presenterar kan
”härledas ända tillbaka till Vedaböckerna
…, buddhismens skrifter, Lao Tze och andra kinesiska vishetslärare, de grekiska filosoferna, Bibeln, Torah och Koranen …”. Till
denna grupp kan vidare räknas en rad författare som diskuterar skapelsens inneboende krafter och hur människor kan tillägna
sig dem. Ytterligare hör dit diverse nyare
fantaster, som pläderar för helbrägdagörelse genom rätt tro och utnyttjande av rätt tankeenergi. Knappast någon grupp företer en
så rik flora av besynnerliga örter som detmal
338
Man hittar lätt annonser i tidskriften ”Sökaren”, ett i och för sig ambitiöst organ för
”andligt sökande” utanför de välkända kyrkorna och samfunden.
na läsare eller också presenterar han med
sin ”teori om den psykofysiska glidningen”
ett förklaringsförsök av samma klass som
1700-talets ideer om häxors Blåkullafärder.
”Kanske rör sig UFOs, när de icke är i fullt
materiellt tillstånd, genom vad vi kallar teleAstrologi och annat kinetiska krafter … Om vårt universum inte
En sista grupp, som innehåller åtskilliga sins- är så materiellt som vi tror -då behöver de
emellan olika åskådningar, har som gemen- stora avstånden inte utgöra något oöverstigsam basis sökande efter det okända som fas- ligt hinder för interstellära resor. Farkostereinerar och kanske påverkar oss. Hit hör na drar sig helt enkelt undan de fysiska samden nygamla astrologin. Läs t ex Ulla Sallerts manhangen till en mer andlig dimension,
”Astrologi- ett sätt att leva”, utgiven avLar- där de måhända färdas med ’tankens hastigsons förlag för ett par år sedan. Men köp in- het’ …”
te ”Astrologisk handbok” (Bokförlaget Gotha, Stockholm)! Det är visserligen en praktbok som man får för ett par hundralappar.
Men jag gissar att varje kritisk läsa1·e blir
grymt besviken. Ödestron är nog så märklig:
”Då det lilla barnet föds, då navelsträngen
klipps av och det tar sitt första andetag, ger
upp sitt första skrik, i det ögonblicket blir
det en människa med ett av planeter och
stjärnor betingat levnadslopp.”
Ufologin, läran om de flygande tefaten,
har på sina håll fått nästan religiös prägel.
Motsäger man de UFO-troende offentligt i
en tidning, kan man räkna med att få åtskilliga insändare på halsen. Riksorganisationen
UFO-Sverige har betydligt över l 000 medlemmar. l tidningen UFO-information har
läsaren fått till livs ständigt nya rapporter:
”Rymdskepp över Motala”, ”Utomjordiska
varelser på nattlig spaningstur över Mantorp.” UFO-tron är en märklig variant av ockultism. l ”Sökaren” 1976: 5 skrev redaktö-
ren Sven Magnusson en artikel kallad UFOspekulationer. Antingen driver han med siNygammal spiritism
Till den senast nämnda typen av ockulta rö-
relser vill jag också räkna spiritismen eller
som man numera hellre säger spiritualismen.
Bland allt okänt och plågsamt människan
konfronteras med intar döden en särställning. Såtillvida är det förklarligt att spiritualismen i skilda former framstår som en fascinerande lockelse, tillika som ockultismens
moder. Är det en ande som bor i vår kropp
och som efter döden lämnar den? Kan man
få bevis genom kontakt med avlidnas andar?
Spiritualismen har många former, i Sverige också en litterär. Dess främste talesman
var Jan Fridegård. ”Torntuppen”, skildringen av förre soldaten Froms nya andeliv den
första tiden efter hans kroppsliga död, utkom 1941. Sexton år senare skrev Jan Fridegård ett förord till en ny upplaga. Han berättar då att han fått otaliga brev från medmänniskor som undrar om han har något ytterligare att säga. Det har han: ”jag vet nu mer
om detta område än som står att läsa i denna
lilla bok- den endajag kan känna som ingivelse från okänt land. I tidens fullbordan
skall religion och vetenskap mötas, förenas
och bekräfta varandra. Slätternas och skogarnas folk har aldrig velat gå med på ett utslocknande, och det är också deras tro jag velat berätta om i ’Torntuppen’.”
En av Fridegårds proselyter är Dan
Waern, under någon tid vårt lands främste
medeldistanslöpare. ”Efter min fars död
1954 kände jag hans närvaro närhelst jag
tänkte på honom, och efter att ha läst Jan
Fridegårds ’Torntuppen’ var jag i själva
verket spiritualist utan att jag visste om det
…” (citerat efter Bo R Ståhl och Bertil Persson, ”Sekter och samfund”). Senare sökte
Waern kontakt med Svenska Spiritualisters
Riksförbund, som har omkring 3 000 medlemmar.
”Jag är ett medium. Före mig har många
medier arbetat. De har haft det svårt.” Så berättar Astrid Gilmark i ”jag hör” (Larsons
1971 ). Att vara medial innebär enligt hennes
åsikt överkänslighet för vibrationer eller för
andevärlden enligt hennes tolkning. I en rad
böcker berättar Astrid Gilmark om sammankomster som anordnats av människor med
intresse för seanser. Under dessa etableras
kontakter med andarna. I boken ”Seanser”
(Larson 1971) säger hon att hon gärna vill
ha andlig musik och psalmsång som inledning. Efter bönen Fader Vår ”ser man hur
mediet kopplar bort omvärlden, liksom försvinner inom sig själv”. Mediet kommer i
trans. Därefter följer budskapen från andarna.
339
En utomstående kritiker som läser Astrid
Gilmarks böcker tycker sig nästan komma
tillbaka till barndomens sagovärld. Hon har
en ledare i andevärlden, kallad Cesar, som
en gång i tidigare liv var hennes far. Då hon
i Finland träffar ett annat medium Aino Kassinen, också känd för att vara ”synsk”, ser
hon i Aino en man som i andevärlden vandrat tillsammans med Cesar. Mera obehagligt
berörd blir läsaren då Astrid Gilmark menar
sig kunna återge budskap från den döda Karin Boye eller tror sig försatt till Golgata.
”Från en död om liv” heter en svit i skådespelaren Per Ragnars bok ”Brevet till mormor” (Larson 1972). Den som följt Per Ragnars penna under senare år vet att han är en
mystiker. Han framträder som kolumnist bå-
de i Kvällsposten och tidningen Sökaren och
kommer då ofta in på ockulta frågor. I en
skildring av dödsprocessen skriver han:
Det tycks ett under
J den mjuka dimkretsen från och
kring mitt huvud
Skapas nu ett annat huvud
Blir till klarhet, täthet och
fantastiskt ljus
Och där dimman förut var
Byggs nu upp en andlig kropp
Hals och skuldror, bröst
En ljusgestalt tar form, blir till
”Strålkroppen” lämnar snart platsen ovanför liket. Den döde tas emot av ”två vänliga
väsen”. ”Snett upp steg vi genom vårt klots
eteriska hölje”. Den döde har kanske kommit upp i en ny klass av en märklig skola, fast
för en tid har han ”sommarlov”. ”Om jag
skall gå upp eller stanna kvar (gå om) vet jag
ännu inte.”
340
Man känner igen ”Torntuppen” och dess
föreställningar!
Transcendental meditation
För hundra år sedan började på allvar intresset för mission i österlandet på våra breddgrader. Idag pågår en mission också i andra
riktningen. Det bästa och mest talande
exemplet är TM-rörelsen, introducerad av
Maharishi Mahesh Yogi. Under 1970-talet
har hans rörelse med häpnadväckande hastighet spritts i Amerika och Europa. En
första utbildning av TM-introduktörer utanför Indien anordnades i Colorado i USA
1970. Där utexaminerades 350 lärare. Nästa
år hyrde rörelsen tolv stora hotell på Mallorca och utbildade fram till årsskiftet 1972/
1973 2 800 TM-lärare för västerlandet.
Dessa och en rad andra fakta om rörelsen
får man i boken ”Transcendental meditation” (Norstedts), översatt från en i USA utgiven bok av flera författare. En av dessa har
redan hunnit få en lärostol vid ”Maharishi
International University”, som fram till årsskiftet 1973/74 utbildat 6 000 introduktörer.
De svenska utgivarna ger adresser till tio
svenska ”världsplanecentrer”, bl a i Växjö,
och fyra kursgårdar i TM-regi.
”Transcendent” av latinets transcendere,
”gå utöver”, är en gammal beteckning för
vad som inte kan erfaras av sinnena. TM är
en form av teknik varigenom man når en annan form av medvetande än det vardagliga.
Inom den s k zemmeditationen med rötter
närmast från Japan användes en särskild
andningsteknik som får påtaglig psykologisk
effekt. TM går en genväg, som har varit
känd i årtusenden inom vissa former av hinduism. Ändå gör rörelsens propagandister
sitt bästa för att låta den framstå som ideologiskt och religiöst neutral.
Maharishi, som gör anspråk på att bli det
dekadenta västerlandets store nye hjälpare,
lärde sig tekniken av sin lärare ”Guru Dev”.
Han var till sin död 1953 innehavare av en
traditionsrik lärostol för religiös undervisning i Badarinath i Himalaya. När Maharishi 1958 talade i Madras vid en minnesfest på
Guru Devs födelsedag proklamerade han
sin världsfrälsarplan. TM :s välgörande verkningar måste spridas över världen!
Transcendental meditation är en form av
vad man kallar mantra-yoga. I antologin
”Mediation och mystik” skrev professor
Hans Hof 1972: ”Ett mantra är en formel
med några få stavelser. Den utgöres i regel
av ett sanskritord. Dessa uppfattas enligt
hinduistisk tro återge och/eller framkalla en
kosmisk rytm. Transcendental meditation
består i att ett mantra – som man enligt vissa
kriterier får av en lärare – upprepas till dess
att man når sådana tillstånd hos medvetandet, där det inte längre finns någon av objekt bestämd föreställning.”
Baksidestexten till boken ”Transcendental
meditation” hävdar att TM är ”en naturlig
metod att finna och tillvarata slumrande
energiresurser hos oss själva”. Antingen är
förlagsredaktören avsiktligt smart i sin reklam eller också har han vid lektyren blundat med ena ögat. I kapitlet ”Livets mål” beskrives hur en människa kan nå allt högre
medvetenhetstillstånd. Vägen går via ”transcendentalt” och ”kosmiskt” medvetande till
”renat kosmiskt medvetande” och ”enhetsmedvetande”. Då är TM-adepten, efter åratal av trägna övningar, tydligen framme vid
l)ckan. ”Så kommer individen i allt han gör
att uttrycka livets fulla värde mot bakgrunden av varaktig och gränslös fullkomning”.
Introduktionskursen är billig och lätt att
genomgå, i varje fall i jämförelse med t ex
scientologin. TM erbjuder, säger Hans Hof,
”en relativt ’bekväm’ väg till avspänning och
inre ro och energi”. En svensk anhängare
har i boken ”Meditation och mystik” prisat
resultatet: ”Med tankeassociationernas försvinnande följer en behaglig avslappning i
muskulaturen och därmed ökas genomblödningen, vilket medför en skön känsla av värme och mjukhet. Frekvensen hos hjärta och
lungor minskar, andningen övergår till ren
bukandning liknande den man ser hos sol’ande spädbarn”. Mäter man med EEG hjärnans elektriska aktivitet får man kurvor som
påminner om sådana som uppmätes i områ-
det mellan sömn och vaka.
Till Österland vill jag fara … I ett vilset
västerland där människor saknar tryggt fotfåste på grund av sekulariseringen blir fältet
öppet för österländsk religiös teknik, för sä-
kerhets skulllagom sekulariserad i tappningen avsedd för västerlandet. Är då TM riskfri? ”Hur vet man att ett mantra passar en
person och sålunda inte hos vederbörande
utlöser icke önskvärda effekter? Man har
också ifrågasatt lämpligheten att rent automatiskt sätta igång en inre process utan att
personen förbereds och utan att medvetandesutvidgningen integreras med personens
övriga upplevelsevärld och personlighetsutveckling” (H Hof).
341
Varning för Moon-kyrkan
Till sist en varning för den nya Moon-kyrkan
(TongelfamiUen, ”enhetskyrkan”) eftersom
rörelsen är så ny i landet!
”Unification Church” är det officiella
namnet på den koreanske evangelisten och
sektledaren Sum Myong Moons rörelse.
Den har märkligt nog blivit en succe bland
stora grupper unga som misstror föräldrarnas livsstil. Ekonomiskt förfogar rörelsen
över stora medel, av mycket att döma. Nyligen inköpte Moon ett hotell med tvåtusen
rum på Manhattan. Syftet har sagts vara att
göra det till högkvarter för en ny världsomfattande mission. Det är bekant att rörelsen
redan slagit rot i Tyskland och Holland. Till
Stockholm kom en grupp i !Jo!. Den började
med att d riva ett ungdomskafe på Roslagsgatan .
Det är ett märkligt drag i tiden att helt fanatiska och enormt anspråksfulla läror kan
vinna gehör hos ungdomar. Moon menar sig
vara en ny Messias. Jesus har utkorat honom, säger han, för att fullborda vad som
måste fullbordas. Gud har förkastat de vanliga kyrkorna. Men han har också beslutat att
i våra dagar en ny mission skall utgå från
Amerika. Moon, Guds nya utvalda redskap,
talar Guds ord.
Moon säger att han måste ha hjälp av
unga människor för att bygga en ny och bättre värld. Medelåldern är under 25 år. Rörelsen värvar speciellt bland gymnasister och
studenter som är besvikna och desillusionerade på grund av bristande framtidstro eller
egna motgångar.
”jag har gjort hälften”, påstås Jesus ha
sagt till Moon. ”Du kan fullgöra andra de- 342
len.” Jesus kom för att återställa renhet och
godhet i vår tillvaro. Han hann dock endast
ett stycke på väg. Han gav oss andliga principer. Den fysiska försoningen hindrades av
Jesu för tidiga död på korset. Den måste fullgöras i vår tid.
Moon tolkar sitt ”uppdrag” så att han skall
bilda en ”fullkomlig” familj. Alla anhängare
skall ha denna som mönster. I själva verket
lever Moon och hans närmaste luxuöst i en
stor villa, en gåva av anhängarna. Också på-
ven bor i ett palats, säger de. Ungdomarna
som arbetar ute på fronten bor emellertid
tillsammans, ofta under mycket primitiva
förhållanden. Under en lång träningsperiod
fostras de på ett sätt som för tankarna till
”hjärntvätt”. Från halvåtta på morgonen på-
går ett noga reglementerat liv med bön, studium, gymnastik och ett antal timmar då de
ägnar sig åt gatuförsäljning. Moon, Guds
nye utsände, tänker vad som behöver tänkas
för dem. Det finns exempel på att han också
bestämmer vilka som får eller skall ingå äktenskap med varandra, sedan parterna under lång tid uppmanats leva i strängt celibat.
Rörelsen tartade i San Francisco. En dominikanpater har studerat hur man i USA
går tillväga vid värvning av medlemmar.
Några anhängare ställer sig utanför en gymnasieskola, bjuder på eller säljer choklad och
inleder samtal. Intresserade bjuds till middag, senare till ett veckoslut på en kursgård.
Den som dras in i rörelsen blir snart ”programmerad” genom en kombination av föreläsningar, ständiga diskussioner, kort nattsömn, sparsam diet. Efter en tid inträder en
personlighetsförvandling, ofta markerad av
all den unge byter frisyr och kläder. Attityderna ändras. Han eller hon skickas långt
hemifrån på spännande uppdrag. Gud och
Moon skickar pengarna. Men väl framme
har de nya medlemmarna inga pengar all
röra sig med utan blir helt hänvisade till det
nya kollektivet.
Till läran hör att de unga måste värja sig
mot övertalningsförsök från föräldrar och
anhöriga. ”Satan verkar genom era föräldrar.” – I USA har motrörelser startats av familjerna, l ex ”Berkeley Coalition” och
”Moon Watchers”. I ett nummer i fjol av
tidskriften ”Signum” berätta om hur psykologer anlitats för att ”deprogrammera” unga
som mer eller mindre hjärntvättats av
Moon-kyrkan. En vanlig utveckling blir följande. Först försvarar de unga fanatiskt
Moons läror. Sedan följer häftiga utbrott av
aggressioner, riktade mot både Moon och
det egna jaget. Småningom faller den unge i
gråt och börjar inse vad som skett, hur han
blivit utnyttjad. Några återvänder vecka eftet· vecka till rehabiliteringscentra för att inte
på nytt dras in i rörelsen.
Moon-kyrkan representerar inom den nya
ockultismen den fanatiska övertron på en ledare. Fanatismen lyser i detta fall i ögonen.
Men tron på den andlige vägledaren finns i
de nya religiösa moderiktningarna i åtskilliga varianter. Han må sedan heta Hubbard
(scientologin) eller Maninus (dansk filosof
som vunnit många anhängare också i Sverige), kallas Moses David eller ”guru”.