Gunnar Hökmark: Därför fortsätter vi

I en tid av osäkerheter är viljan avgörande.

Med en ny president i USA skapas ytterligare en osäkerhet, den om framtida amerikanskt agerande när det gäller Rysslands krig i Ukraina och Europas säkerhet. Det gör vår vilja desto viktigare. Och även i vår tid av osäkerheter finns det åtskilligt vi med säkerhet vet som grund för vår vilja.

Vi vet att kombinationen av ett aggressivt Ryssland som ser Europa som sin fiende, ett Kina som vill utöva global makt och en islamistisk regim i Iran som bärs upp av hat mot den demokratiska världen tillsammans utgör allvarliga hot mot allt det som demokratiska länder står för. Det ställer krav på oss själva när det gäller vår frihet.

Vi ser i Ukraina med all tydlighet att vi lever i en krigstid och måste agera utifrån det. Ryska framgångar i Ukraina kommer leda till att Putinregimen går vidare med krav på andra länder.

Vi vet också att den ryska ekonomin nu präglas av snabbt förvärrade problem. Industri och transportsystem som redan är på undantag kommer fungera allt sämre. Räntor och inflation på över 20 procent underminerar hushållens och företagens ekonomi. Under årets första hälft kommer valutareserven att börja sina

Bland säkerhetspolitiska kommentatorer har det länge funnits en ogrundad tro på Rysslands oövervinnlighet. Det är en inställning som saknar historiskt stöd. Ryssland och Sovjetunionen har en historia av nederlag snarare än av segrar. Det gäller nu senast bakslaget i Syrien och längre tillbaka i tiden kriget mot Japan 1905, förlusterna i första världskriget, bakslagen i krigen mot Finland, oförmågan att ensamt stå emot Tyskland, nederlaget i Afghanistan och allra tydligast den sovjetiska diktaturens nedgång och fall.

Det gäller också Rysslands krig i Ukraina. Det är ett krig präglat av bakslag efter bakslag med ofattbara ryska förluster av människoliv och kvalificerade förband. Invasionen blev ett misslyckande redan från första början och har sedan dess följts av ytterligare bakslag förutom ofattbart stora förluster. Under början av 2025 närmar sig de ryska förlusterna på slagfältet en miljon stupade, förlorade eller skadade soldater. Rysslands förmåga att föra krig så som man har gjort sedan den 24 februari 2022 blir nu allt svagare.

Ukrainas försvarskrig mot Ryssland kommer mot denna bakgrund med stor sannolikhet närma sig ett avgörande under 2025.

Vi må vara osäkra om hur USA under Trump kommer att agera i denna konflikt men å andra sidan vi vet med säkerhet att vi kan bidra med det som krävs och att utfallet i konflikten är avgörande för europeisk säkerhet.

Vi vet att europeiskt stöd till Ukraina är avgörande för i vilken situation eventuella fredsförhandlingar kan komma till stånd och vi vet att vi kan göra väsentligt mer.

Vi vet inte bara att Sverige, Norden och alla länderna kring Östersjön är mest utsatta för de direkta hoten från Ryssland utan också att våra länder tillsammans har politisk kraft att gå i täten för och samla hela Europa till ett fortsatt och ökat stöd, oavsett länder som Ungern eller Slovakien.

Vi vet att vi själva äger frågorna om stöd till Ukraina, oavsett hur USA agerar, men också att den amerikanska viljan beror på den väg Europa visar på.

Vi vet också en annan avgörande sak. Det är enbart vi själva som beslutar om vår svenska och europeiska försvarsförmåga och vi vet att vi behöver öka våra försvarsanslag inte för att Trump talar om det utan för att hoten mot oss är talande nog.

De nordiska länderna och de baltiska står liksom Polen närmast de ryska hoten. Vi behöver självklart en försvarsförmåga som gör att Ryssland i varje anfallsplan mot sina grannar och mot Natos gemenskap ser ett än större bakslag än vad kriget mot Ukraina blev för Putin.

Vi vet att dagens försvarsanslag inte ger oss tillräcklig förmåga att skydda mot hot som handlar om angrepp från luften, väpnade angrepp på land, gråzons krigföring på Östersjön eller militär aggression som hotar Östersjön som ett fritt hav. Det gäller även Arktis som är utsatt för både ryska och kinesiska maktkrav. Nato måste ha ett starkt ben i Europa och en stark arm på Arktis.

Då räcker det inte med försvarsanslag som formats under en osäker hänvisning till allvarstider. Vi behöver försvarsanslag som svarar mot att vi faktiskt lever i krigstid.

Vi vet att vårt agerande nu kommer att definiera EU och forma Europa för decennier framåt, liksom att det kommer att sätta reglerna för framtida rysk politik.

Vi vet också att vi har den ekonomiska förmågan att göra detta – Europa har en ekonomi som i storlek övertrumfar den ryska femton gånger om eller mer – liksom vi vet att vi kan och måste etablera oss som den globala handelns centrum för att i Europa stå ekonomiskt starka och i världen politiskt respekterade.

Europas framtida fred och säkerhet beror på vår egen vilja att använda den förmåga vi vet att vi själva har. Det är tid att sluta föra säkerhetspolitisk debatt utifrån spekulationer om andra för att istället föra den med säkerhet om oss själva. Fråga inte vad USA kan göra för oss utan svara med vad vi kan göra själva! Det är så vi stärker den transatlantiska länken.

För min del kommer Måndagsrörelsen vara ett självklart forum där vi så många som vi är klargör att det i vårt land finns en bred vilja att låta fred och frihet segra i Ukraina. Inte bara för Ukrainas skull utan för vår. Vi ger oss inte.

Gunnar Hökmark är ordförande i tankesmedjan Frivärld, tidigare Europaparlamentariker samt initiativtagare till Måndagsrörelsen till stöd för Ukraina