Gunnar Hökmark: En världsordning faller samman

Inför treårsdagen av det ryska angreppskriget i Ukraina ser vi en världsordning som faller samman. Det är uppenbart att USA under Trump inte längre vill spela rollen som den fria världens ledare.

När den amerikanske presidenten är mer intresserad av att göra gynnsamma avtal med diktaturens Ryssland än att ge stöd till demokratins Ukraina är det inte freden som närmar sig utan allt större hot mot Europa i sin helhet. Varje förhandlingsresultat som den ryska regimen kan se som en framgång kommer att leda till nya hot och krav. Europa måste nu träda fram med full kraft både i stödet till Ukraina och för att värna vår egen kontinent.

Trumps lögner om vem som startade kriget och hans repetition av den ryske diktatorns påståenden om att Zelensky inte skulle vara demokratiskt vald är en skam för USA. Det är samtidigt ett uttryck för att den nya amerikanska administrationen söker konflikt med sina vänner och försoning med deras fiender.

Tecknen är många. Sedan Trump blev vald har han hotat och ställt territoriella krav på Danmark, Kanada, Panama och nu senast på Ukraina vad gäller råvarutillgångar. Det sker samtidigt som han och hans företrädare söker splittra Europa, uppmuntrar Putinvänliga och auktoritära krafter samt vill förhandla om Ukrainas och Europas gränser över våra huvuden.

I perspektivet av att den nya administrationen nu söker göra presidentens makt total, rensar ut oliktänkande, hotar och stämmer media samt attackerar politiska motståndare ser vi nu ett USA som underminerar sin egen trovärdighet och pålitlighet som en demokratins kraft.

När Rysslands fullskaliga krig i Ukraina går in på sitt fjärde år innebär det att hotet mot Europa växer. För den ryska regimen är Ukraina bara en del av det mål man har i sin konflikt med väst.

Det är mot denna bakgrund ett nytt Europa som nu måste växa fram för att värna västvärldens säkerhet och vår egen framtid. I Sverige är stödet till Ukraina brett och djupt förankrat. Det ger oss en möjlighet att nu verka för ett starkt europeiskt stöd till Ukraina och ett Europa som står starkt i sitt försvar mot ryska hot.

Inför treårsdagen av kriget kan vi konstatera att Ukrainas mod överträffat Rysslands krigsmaskin och att försvaret av Europa nu förs av det ukrainska folket. Det är vår plikt både mot oss själva och dem att ge allt stöd vi kan. När vi säger att vi står bakom dem säger vi ju samtidigt att de står framför oss.

Utmaningen nu handlar inte bara om Europa utan om den fria världens förmåga att stå emot den ondskans kartell som Ryssland, Iran, Nordkorea och Kina utgör, tillsammans ett hot mot världens demokratier. Ryssland och Kina har båda ambitioner vad gäller Arktis och Nordkalotten vilket gör Östersjöregionen viktig för Ryssland. Iran och Ryssland stöder Huthirebellernas attacker mot internationell sjöfart i Röda havet, samtidigt som Iran vill få stöd av Nordkorea för kärnvapenutveckling och Nordkorea med rysk hjälp vill rusta mot Sydkorea. 

Nato har alltid handlat om gemensamma hot mer än om bara Europa. Nato är en försvarsallians som med gemensam styrka ska vara så stark att den avskräcker varje tanke på angrepp oavsett vem som hotas.

Med en amerikansk administration som vill göra upp med Ryssland på Ukrainas och Europas bekostnad riskerar mycket att förändras vad gäller alliansens styrka. Utan ett aktivt amerikanskt deltagande är vi inte försvarslösa, men vi riskerar att förlora den styrka som USA har givit alliansen.

Europas samlade inställning bör vara öppen till hela det amerikanska samhället. Det får ligga på den amerikanska administrationen att klargöra sin trovärdighet som medlem i alliansen. För Europa är det nu avgörande att vi här skapar största möjliga styrka så att varje ryskt angrepp på Natos europeiska ben blir till ett än större misslyckande än angreppet på Ukraina.

För det första måste vi inse att Europas försvar mot Ryssland nu sker i Ukraina och måste ges ett stöd som motsvarar detta. Europeisk försvarsindustri måste utvecklas snabbt med statliga garantier och snabbt skapa förutsättningar som ger Ukraina ett stöd som övertrumfar den ryska krigsekonomins förmåga.

Sverige och de nordiska länderna måste tillsammans med de baltiska länderna och Polen forma en europeisk agenda för att hela Europa ska uppnå detta. Om vi ska kunna vara frugala med EUs normala utgifter måste vi just därför så snart som möjligt besluta om en gemensam Europeisk Fredsupplåning som går vid sidan om den normala finansieringen.

För det andra måste varje land som utgör en del av Natos europeiska ben genomföra en upprustning som återhämtar två decennier av försummelser och etablerar en styrka som avskräcker. För Sverige kan det ske genom en engångsupplåning som gör att det svenska försvaret snabbt kan beställa den materiell som saknas och de flygplan, ubåtar, fartyg och luftvärn som måste tillföras samtidigt som den nya tidens förbandsutveckling sker inom ramen för höjda försvarsanslag. Samtidig som vi stärker Natos europeiska ben ska vi se till att Nato har en stark arm på Arktis. 

För det tredje bör vi utveckla den militära samordningen inom Nato så att den fullt ut tar vara på Europeiska Unionens säkerhetspolitik och försvarsindustriella förmåga. Utan Nato hade Sverige stått ensamt och de nordiska länderna splittrade. Nu står vi på samma plattform för försvar och säkerhet. 

För det fjärde måste vi kick-starta europeisk ekonomi och sätta tillväxt och forskning som överordnade mål, därför att de också är avgörande för alla andra mål som klimat, miljö och social trygghet. Det innebär att Europeiska rådet bör ge EU-kommissionen i uppdrag att genomföra en regelkross redan under 2025 som innebär att föreskrifter och detaljregleringar lyfts bort till förmån för överordnad lagstiftning och generella regler.

För det femte måste vi för att bli en ledande kunskapsekonomi lämna målet om 3% av BNP till forskning och utveckling till förmån för den högre nivån 5%. Både av ekonomiska och säkerhetspolitiska skäl måste vi utveckla forskning och utveckling som kan ge oss hög tillväxt och globalt ledarskap vad gäller innovationer inom strategiska områden som AI, biomedicin och medicinsk teknologi, cybersäkerhet och skydd för data med en europeisk molnstruktur som våra myndigheter kan lita på.

För det sjätte måste vi samla EU och Storbritannien liksom Norge och Island till en bred ekonomisk och säkerhetspolitisk gemenskap där även Kanada kan ingå.  Med denna gemenskap som grund bör vi utveckla en väv av internationell handel som binder länder världen över samman och gör våra ekonomier starka. 

USA har under Trump gjort sig mindre och blivit en opålitlig vän och osäker allierad. Vill man inte se faran med rysk diktatur och ryska krigsplaner har man abdikerat som den fria världens ledare. Då måste Europa göra sitt bästa för att samla den fria världen. Treårsdagen av Rysslands invasion påminner om att det är nu vi måste ta det ansvaret.

Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker