Gunnar Hökmark: Ett starkt Sverige ger frihet

En framväxande kriminalitet i form av kriminella gäng, klaner, hedersförtryck, skjutningar, avrättningar och sprängningar. Fler terroristresande än i något jämförbart land. En utveckling som accelererat sedan 2014. Magdalena Andersson sa i valrörelsen att hon inte kände igen sig i detta Sverige. Kanske för att hon inte hade sett sig om när hon vände stenarna.

I dag är kriminaliteten ett gissel för alla de stadsdelar som den dominerar och härskar över, men ett hot mot hela vårt samhälles funktioner som sådant. Det gäller hot mot skolor, lärare, socialarbetare och befattningshavare i vårt rättsväsende. Under de åtta år som gick förtalade den dåvarande regeringen förslag till åtgärder som rasistiska, auktoritära och med spår av nazism, innan man i en del fall tveksamt gjorde förslagen till sina. Resultatet är ett land som är svårt drabbat av kriminalitet och dödsskjutningar. Det är likväl som att åtta års regerande inte spelar någon roll för ansvarsutkrävande i den offentliga debatten.

En avveckling av kärnkraften som har lett till ett haveri i vårt system för elförsörjning, som inte kan göras ogjort och som för överskådlig tid kommer att drabba det svenska samhället, näringslivet och människorna som lever här. I södra Sverige har en mycket stor del av den stabila elförsörjningen kopplats bort. Till en del kompenserad med oplanerbar vindkraft och till en annan del med beroende till import av fossilbaserad el. Skyhöga priser som slår sönder hushållens ekonomi och underminerar företags överlevnad när bristen på effekt blir akut.

Ytterst ett hot mot vår industriella utveckling vilket vi ser när industrier som vill investera inte kan göra det och de stora stålprojekten i norr ifrågasätts på grund av den el som inte finns. De gick till val på att avveckla kärnkraften, de avvecklade kärnkraft och de sa, åtminstone fram till valkampanjen, nej till kärnkraft. Varje gång det inte blåser ser vi konsekvenserna i form av höga priser. Varje gång en reaktor startar upp på nytt efter underhåll ser vi i det då sjunkande elpriset konsekvenserna av den avvecklingspolitik som Socialdemokraterna ledde landet med.

Likväl är det som att de, och många journalister, menar att de inte kan hållas ansvariga för sina gärningar och för sitt regerande. Avvecklingen berodde inte på att de som ville avveckla kärnkraften hade makten och avvecklade den, bland annat genom att i riksdagen rösta igenom det, utan som det sägs på mer komplexa detaljer som prisbildningen, beskattningen av olika energislag, politiska beslut om hur länge den skulle få finnas och förbud mot nybyggnad. Detaljer som regeringen också ansvarade för.

Om det är komplicerat att förstå får var och en bedöma men oavsett det har en regering ansvar för det som är komplicerat liksom för det som är enkelt. Tanken att en regering som har regerat i åtta år inte har ett ansvar för vad som hänt i landet under dessa år, i en för samhället avgörande viktig infrastruktur, är befängd.

En fördjupad segregation med hög arbetslöshet, hedersförtryck som drabbar framförallt unga kvinnor och ett utanförskap som beror på en för stor och omfattande migration utan rättsstatens krav och regler som genom sin omfattning motverkar integration. När de stora flyktingströmmarna kom vägrade regeringen att, trots oppositionens krav, ändra politik och ställa de krav på försörjning, utbildning och svenska språket som andra krävde. Det har bland annat lett till skolor som i de utsatta områdena fungerar allt sämre och producerar utanförskap snarare än bidrar till kunskap och integration. Under åtta år. Men utan att den sittande regeringen har ansvar för utvecklingen och det som är.

Ett krig som bröt ut i Europa 2014 och som inte ledde till något annat än att regeringen fortsatte hävda att allianslöshet var det säkraste, att Nato var destabiliserande och att försvaret inte kunde rustas upp snabbare än sina långa planperioder. Några miljarder extra som kompensation för en allt lägre procentuell andel kostnader för försvaret, vilket har underminerat och försvagat vår förmåga att värna Sverige. Sveriges försvarsanslag hade som allra lägst andel av BNP 2018, fyra år efter den första invasionen av Ukraina. Nu står vi där, med insikten att den gamla säkerhetspolitiken var en illusion som hotade vår säkerhet, utanför Nato. Det faktum att S byggde svensk säkerhetspolitik på falska förhoppningar och in i det sista var emot ett medlemskap, vilket lett till att vi nu står utanför, är inget som de ställs till svars för. De anses som sagt inte ansvariga för sina handlingar.

En Europapolitik som lett till att Sverige hamnat vid sidan och mer agerar som broms än driver på för ett friare och mer dynamiskt Europa. En syn på försvars- och säkerhetspolitik som distanserat oss istället för en politik som engagerat oss. Ett politiskt självmål när Sverige av inrikespolitiska skäl lanserade en social pelare för Sverige vilket lett till en lång rad lagstiftningar och fler initiativ som direkt går emot subsidiaritet och den svenska modellen, vilket lett till att Sverige tvingas bli nej-sägare till de förslag som kommer ut ur det egna initiativet.

Lägg till den lägsta tillväxten per capita i EU. Nästan den högsta arbetslösheten i EU. En låg andel investeringar jämfört med andra länder. Skolor som inte ger eleverna den potential de borde få. En välfärd som präglas av köer. Långa sjukvårdsköer i olika delar av landet eftersom människor inte får välja sjukvård där den finns tillgänglig. Det som är det mest grundläggande i det svenska samhället fungerar inte eller fungerar dåligt. Problem som vuxit fram eller skapats av de som styrde landet. Socialdemokraterna anser sig inte vara ansvariga för sina handlingar eller för det som skett i landet under deras styre.

Det är mot den bakgrunden naturligt att en ny regering fokuserar på ansvaret att få det mest grundläggande att fungera. Kampen mot kriminalitet handlar om att värna rättsstaten och människors frihet. En ny energipolitik handlar om att frigöra möjligheter för företagande, tillväxt och modernisering. En migrationspolitik som tar sikte på integration och skapar tydliga regler är avgörande för att bekämpa utanförskap och arbetslöshet. Det finns de som menar, i samma anda som den tidigare regeringen när den valde passivitetens linje, att dessa grundläggande politiska frågor är repressiva och saknar framtidstro.

Men det finns inget repressivt i att bekämpa en brottslighet som gör livet till ett helvete för dem som lever med den i sin närhet. Det är inte rasistiskt att se till att de som flytt till vårt land kan leva fria från terrorns och extremismens hot. Det är däremot en omvänd rasism att förneka dem den rätten bara för att de är invandrare. Kampen mot hedersförtryck traumatiserar inte invandrare utan frigör enskilda människor. Utan en agenda för en stabil elförsörjning faller både ekonomier och företagande. Dessa de mer grundläggande uppgifterna måste nu hanteras eftersom de var och en för sig och tillsammans är en förutsättning för det fria samhället. Men det behövs också en långsiktig agenda för hur friheten ska kunna utvecklas.

Låt mig bara först reflektera kring några av de saker som man med liberala värderingar naturligen är skeptisk till men nu bör acceptera på grund av att verkligheten har förändrats så att alternativet är ett än större hot mot liberala värden.

Jag har alltid varit skeptisk till kravet på fler övervakningskameror men vi har nu nått en omslagspunkt efter år av passivitet mot kriminalitet att de är en grund till trygghet för den enskilde och ger det allmänna en så pass mycket bättre möjlighet att bekämpa brottslighetens terror. Jag har varit emot och är skeptisk till att myndigheter byter uppgifter med varandra. Men när missbruket av bidrag och sociala rättigheter förenas med kriminalitet som äter sig in i vårt samhälle tippar ett annat intresse över, nämligen möjligheten att kunna bekämpa de brott som hotar oss än mer än övervakningen. Visitationszoner är en udda företeelse i ett öppet samhälle men när det blivit legio att många i vissa områden bär vapen, och skjuter för att döda, är det en trygghet för alla andra där att man visiteras.

När hoten ser annorlunda ut måste den liberala agendan prioritera kampen mot brott, och den enskildes rätt och integritet gentemot brottslighetens krafter,  mer än i varje del skyddet mot det offentligas insyn. När det gäller frågan om vandel, som grund för utvisning, har jag aldrig förstått dem som vill värna kriminalitetens gäng, traffickingens brottslingar och narkotika- och vapenhandlarnas möjlighet att få bygga upp sin verksamhet i Sverige. Det finns inget liberalt i att värna deras förnedring av andra människor.

Men det finns en liberal agenda som måste byggas på den bottenplatta som nu måste renoveras. Sverige ska vara ett frihetens samhälle med en stark men begränsad stat. Stark för att upprätthålla den enskildes frihet, begränsad för att låta denna frihet vara så stor som möjligt. Sverige måste ihärdigt i en långsiktig agenda, inte bara över ordförandeskapets tid, verka för ett EU som prioriterar ekonomisk dynamik, konkurrenskraft genom konkurrens globalt, fri handel genom att bli ett center för fri handel och en hamn för säkerhet mot den krigföring i gråzonen som är den nya globala världens vardag.

För det första är sänkta skatter alltid vägen till arbete och investeringar. Sänkta skatter är viktigare än höjda eller bibehållna bidrag. Kraven på att den enskilde ska kunna försörja sig är ett krav som leder till personers oberoende och integritet

För det andra måste valfriheten göras till en självklarhet efter det att S gjort den till en misstänkliggjord möjlighet. Alla ska få göra ett skolval. I Sverige bör man få söka vård var man än vill i landet. Lagen om valfrihet bör gälla all äldreomsorg och alla äldreboenden. I utsatta områden ska friskolor kunna verka sida vid sida med kommunala om att ge unga människor en bättre framtid.

För det tredje måste förutsättningarna för företagande bli bättre genom reformer som öppnar upp för konkurrens inom alla områden. I det lilla som exempelvis gårdsförsäljning av vin, i det större perspektivet privatisering av statliga företag.

För det fjärde en avreglering av bostadsmarknaden som under en tioårsperiod kan växa fram. inte genom att bara nyproduktion får marknadshyror, då får vi nämligen två splittrade marknader där den ena får en extrem prisbildning på grund av att den är för liten och den andra står kvar med sina problem.

För det femte en avreglering av arbetsmarknaden som ger den enskilde större rätt och facket mindre. En arbetsrätt som bygger på den enskilde, hans eller hennes tid i arbetet, skilda kunskaper och kompetenser och sakliga skäl för uppsägning liksom låga trösklar för nyanställningar. Det kan förenas med arbetslöshetskassor som är den försäkrades men som också arbetar för att hitta nya jobb och ökad rörlighet på arbetsmarknaden.

För det sjätte en sjukvård där staten har det övergripande ansvaret men inte driver verksamheterna. Det kan regioner göra i konkurrens med privata alternativ samtidigt som staten tar över ansvaret för forsknings- och universitetssjukhusen. Den enskilde medborgaren bör kunna välja inte bara öppenvårdscentral utan också läkare och sjukhus.

För det sjunde en ny stor satsning på svensk forskning med prioritering av det som är våra traditionella universitet. Låt svenska företag bli centra för forskning genom att på alla sätt uppmuntra gemensamma forskningsinsatser som gör ny kunskap till nya produkter och tjänster.

För det åttonde en ny försvarspolitik som gör oss till en stark del av Nato och av Natos europeiska ben och med ökad försvarspolitisk samverkan inom ramen för EU. Så värnar vi den liberala demokratin i Europa och vår egen frihet. Den svenska försvarsindustrin är en viktig resurs inte bara för att utveckla vapen och vapensystem utan för att säkra att vi i Sverige har den avancerade kunskap som i den nya världen är en viktig del av får förmåga att möta nya hot.

För det nionde en Europapolitik som både nu under ordförandeskapet och på lång sikt bygger på att det är genom EU vi också reformerar Sverige vad gäller den inre marknadens regler, genom minskad byråkrati och regeltäthet, genom att vi ser till att EU prioriterar den inre marknaden, fri handel, klimatomställning, europeisk säkerhet och global kraft när det gäller demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Sverige bör bidra till att göra det nordiska samarbetet till att bli allt tätare och till en kärna för ett Europa som söker binda samman den fria världens länder i en stark gemenskap. Vi måste gå i täten för ett EU som bidrar till att Ryssland besegras i Ukraina och att östra Europa kan vända sig till demokratins och frihetens värderingar.

Det blir och förblir en viktig uppgift att bekämpa despotier och diktaturers krav på makt. Europa måste stå starkt och enat i stödet till Ukraina och tillsammans med USA måste vi klargöra att Kina måste acceptera den internationella rättsordningen om man ska kunna vara en likvärdig partner i den globala ekonomin. Sverige bör bli ett land som går i täten för att den fria världen ska agera med gemensam kraft.  

För det tionde en politik som inom alla samhällslivets områden syftar till att göra den enskilde individen stark, göra möjligheten att välja och att skapa nytt så stora som möjligt. Som värnar rättsstatens regler, klargör att yttrandefrihet och pressfrihet ställer krav på mångfald och konkurrens, motverkar monopol och verkar för nytänkande i ett samhälle där det är medborgarna som samhället är öppet för medan staten är stark men begränsad för att göra samhället så stort som möjligt för den enskilde. Ett samhälle där det gemensamma är basen för individens frihet, inte där tillhörigheten till ett kollektiv sätter individens gränser eller de nationella värdena taket.

Det är viktigt med bottenplattan och det är viktigt med framtidstron. Det är ur ett starkt Sverige, med en stark men begränsad stat, som vi får ett dynamiskt öppet samhälle med stor frihet och stora möjligheter för den enskilde. Det är den största styrkan demokratier har i konflikten med vår tids despotier. Fria samhällen är bättre, inte bara för människorna utan också som samhällen i sin helhet. Då krävs det att regeringar tar ansvar för sitt regerande.  

Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker