Gunnar Hökmark; Förändring skapar trygghet

FöRÄNDRING SKAPAR
TRYGGHET
GUNNAR HÖKMARK
En av de viktigaste debatterna under 1990-talet kommer att handla om det dynamiska
perspektivetgentemot det statiska. Stat och kommun är bara en del av samhället. I ställetför
att söka kontrollera den samlade samhällsutvecklingen och hålla den inom ramenför stat och
kommun måste politiken inriktas på att ge samhällelig utveckling stabilaförutsättningar.
I
fokus for den moderata programkommittens arbete stod ambitionen att formulera en politik for
både den offentliga maktens och
det civila samhällets urveckling. Under
1980-talet vann moderatema den ideologiska debatten om de sakfrågor som i
dag har forverkligars eller är på väg att
forverkligas. Enkelt uttryckt handlade
det ofta om vad som skulle tillåtas och
vad som skall ges likvärdiga villkor vid
sidan om den offentliga maktens egna
verksamheter och det ansvar den genom
en långvarig expansion av offentlig sektor hade påtagit sig.
Där fanns privatiseringsdebatten och
debatten om hur man med marknaden
som grund skulle kunna öppna for mångfald både vad gäller produktionen och
Riksdagsman GUNNAR HÖKMARK är
partisekreterare i Moderata samlingspartiet.
konsumtionen inom olika välfårds- och
omsorgsverksamheter. Barnomsorg,
·skolor, sjukvård, äldrevård, for att ta
några konkreta exempel, skulle kunna
utfåras privat, inom ramen for konkurrens, med lönsamhetskrav men framfårallt under den enskildes- patientens,
foräldramas, elevens eller den äldres –
makt att bestämma.
Det skulle ge en dynamisk urveckling vad gäller nytänkande, urveckling
av nya metoder, ökad service och effektivitet i produktionen. Det skulle ge var
och en inom dessa viktiga välfårdssektorer en möjlighet att pröva nya alternativ gentemot en annan dynamisk
process, nämligen patienternas, foräldramas, elevernas och de äldres varierande krav, önskemål och behov. Nu
sker en omvandling av det svenska samhället for sådana öppna privata alternativ. Det finns nämligen, rvättemot vad
252 SVENSK TiDSKR.IFT
som kommit att bli den intellektuella
forutsättningen for de stora statliga
välfärdssystemen, ingen statiskt given
profil på efterfrågan eller ”behovet”.
Det varierar med utbudet, med kostnaderna och med graden av det personliga
ansvaret.
Två nya uppgifter
1980-talets privatiseringsdebatt startade
i kampen for valfrihet for den enskilde
och for konkurrens och effektivitet
mellanproducenterna. Menyrtersthandlade den om den dynamiska och därfor
specifikt mänskliga, process som både
efterfrågan och utbud i samvariation
utgör. Marknaden är dynamisk till skillnad från planekonomin. Marknaden frigör därmed det dynamiska hos de enskilda aktörerna. Den öppnar for ett
samhälleligtlivsomalltidkommeratt stå
vid sidan om statens och kommunens
räckvidd. Det var därfor naturligt att i
fokus for programarbetet sätta två nya
uppgifter som båda foljer av forändringar i verkligheten men som också
terrängvinster i den politiska debatten
gett upphov till.
Den ena uppgiften träder fram när
det står klart att privata verksamheter
skall a utvecklas vid sidan om stat och
Då bekämpades tanken på privata alternativ hårt och envetet. De som ville ha
privat barnomsorg anklagades for att
järnfora barn med sopor eller for att vilja
infora ”Kentucky Fried Children” i stället for god barnomsorg.
Det var en cynisk och okänslig kritiklöshetmot de offentliga plansystemens
statiska utbud av tjänster. Cyniskt och
okänsligt eftersom forsvaret, eller snarare attackerna mot de nya tankarna i
samhällsdebatten, handlade om den
egna politikens stora system, inte om
människors v;älfård och trygghet. Man
nonchalerade fullkomligt dendynamiska
process som präglar människors behov,
värderingar och önskemål. Därmed fornekade man också komplexiteten hos
varje individ. I ivern att framställa medborgarnas behov samlat, enhetligt och
vetenskapligt reducerade man den
mänskliga välfården till en statisk och
endimensionell relation till den offentliga makten.
Och i sina attacker på tankar om
frihet och rätt att välja gjorde sig det
socialdemokratiska partiet till en mobb
med fortal och vulgär hetspropaganda
som argument i den politiska debatten.
Det är frapperande att inget medium
och knappast någonjournalist gjort den
kommun. Då handlar debatten inte minstakritiskagranskningavvadsomdå
längre om den offentliga makten skall
tillåta den ena eller andra privata verksamheten. Det var 1980-talets debatt.
sades och påstods om det somidag håller
på att bli verklighet. Det hade varit av
intresse inte minst for dem som vill
SVENSK TIDSKRIFT 253
förstå dagens ekonomiska kris, vilken
har sina rötter i socialdemokratins försök till progromer mot samhällskritisk
debatt.
Men socialdemokratin förlorade likväl denna debatt. I dag vågar man inte
skrika ut sitt motstånd mot att människor skall fi välja. Man väljer att motarbeta på annat sätt. skolpengen skall se ut
på ett annat sätt, så att den inte ”drabbar”
den offentliga skolan, heter det. Den fria
radion måste fi en utformning som inte
”drabbar” public service-radion säger
man. Privata daghem kan ta finnas om
de är som den offentliga barnomsorgen.
Det är en slags valfrihet utan någon
frihet att välja mellan alternativ man
förespråkar.
Nästa steg i debatten
Det var därför naturligt att i programarbetet diskutera nästa steg i debatten
om den offentliga sektorn och den enskildes frihet att välja. Det handlar om
vad det offentliga skall ansvara för vid
sidan om de fristående verksamheter
som nu växer fram och vad den skall
göra för att spela en meningsfull roll i ett
samhälle där samhället är mycket större
än staten.
När man ställer frågan vad det offentliga skall göra öppnar man samtidigt för
en diskussion om det civila samhällets
egna processer. Istället för att privata
alternativ står i ett direkt beroende till
den offentliga makten ges de en möjlighet att utvecklas inom ramen för det
civila samhällets förutsättningar. Det är
en process som styrs av en mångfald av
sociala relationer, institutioner och värderingar.
Den andra uppgiften träder fram utifrån insikten om att stat och kommun
bara är en del av samhället. Samhället i
övrigt är just en ständigt föränderlig
process som inte låtersig styras men som
behöver stabila förutsättningar för att
säkerställa frihet och för att ge mänsklig
utveckling.
I stället för att söka kontrollera den
samlade samhällsutvecklingen och hålla
den inom ramen för stat och kommun
måste politiken inriktas på att ge samhällelig utveckling stabila förutsättningar. I
en internationell ekonomi med företag,
konkurrens och kapitalmarknader som
är gränslösa möter varje företag och
varje mänsklig verksamhet nya ideer,
nya tankar och nya konkurrenter hela
tiden. Det finns inget statiskt tillstånd.
Tvärtom blir varje försök att upprätthålla det statiska till ett hot mot stabiliteten i utvecklingen.
Mot bakgrund av dessa två uppgifter
handlar det moderata programarbetet
om vad stat och kommun skall ansvara
för i ett samhälle där mångfalden av
privata alternativ är den naturbga utgångspunkten. Vill man ge styrka åt det
civila samhället och de mänskligagemen- 254 SVENSK TIDSKRIFT
skapema och frihet åt den enskilde ärdet
naturligt att begränsa stat och kommun
till det som bara stat och kommun kan
göra och som är nödvändigt får samhällets och rättsstatens stabilitet. Därför
anvisar vi en fortsatt utveckling mot att
den enskilde själv bestämmer över sin
välfärd.
I ett högskattesamhälle måste marknaden, mångfalden och valfriheten växa
fram genom att privata alternativ ges
villkor som är finansiellt likvärdiga med
de existerande offentliga verksamheterna. skattefinansierat stöd till välfården
skall gå till den enskilde, inte till offentliga institutioner. Redan i dag har vi
inom framförallt friskoleområdet sett
vilken snabb utveckling detta ger upphov till.
Uppbrottet från de offentliga systemens kontroll över människornas välfärd stärker mycket snabbt det civila
samhällets institutioner. Fristående skolor är ett exempel, ett annat är de institutioner som står den enskilde individen
närmare, nämligen de många olika
mänskliga gemenskapema. Familjenblir
starkare när familjen kan bestämma där
tidigare skol- eller socialkontoret bestämt.
Vidare har vi när det gäller socialförsäkringarna anvisat en politik för att
knyta den enskildes förmåner till ökat
personligt ansvarstagande ochvälståndsskapande. När den enskilde själv kan
påverka socialförsäkringssystemet förbyts den statiska diskussionen om offentligt fastställda ersättningsnivåer till
en diskussion omvälståndsskapande och
personliga önskemål och behov. Vi far
då en äganderätt till den egna tryggheten
som ger ökade förutsättningar för den
enskildes rörlighet.
Möjliggör dynamiska förändringar
I näringsliv och företagande är det på
motsvarande sätt nödvändigt att öka
utrymmet för dynamiska förändringar.
Det är till exempel oacceptabelt utifrån
våra utgångspunkteratt se mängdenjobb
som något statiskt. Tvärtom är mängden
arbete som behöver utföras oändlig.
Sommarens debatt om hjälp i hushållen är i den bemärkelsen ett sidospår
till det som borde vara huvudspåret,
nämligen hur vi lyfter bort de hinder
som leder till att arbetsuppgifter inte blir
utförda trots att det finns någon som vill
betala för det utförda arbetet och också
någon som skulle vilja utföra det för den
betalningen. Flexibiliteten i lönebildningen ärviktig. Förändringar av skattebelastningen, socialförsäkringarna och
den offentliga sektoms storlek är också
nödvändiga.
Vi måste fi en ny tyngdpunkt på
vikten av att alla är med och skapar. Det
är bara så den ekonomiska krisen kan
hävas. Det är skapandet av välstånd som
ger välfärd och inget annat. I en dynaSvENsK TIDsKRIFT 255
misk vision av vårt samhälles utveckling
bör vi gå tillbaka till en mer grundläggande betydelse av ordet företaga. Inte
bara företaga i den juridiska personens
eller företagets bemärkelse utan i den
ursprungliga, att företaga sig arbete. Som
småföretagare, som enmansföretag, som
kontrakterad for ett viss jobb, som entreprenör.
I företagandets villkor måste det vara
naturligt att inte se det enskilda företagets utveckling i ett statiskt perspektiv.
Utdelningsskatten som låser in framgångsrika företags vinster hindrar investeringar i framtidens företag. I arbetslivet måste vi ge stöd till de dynamiska
processer som gynnar breddningen av
den enskildes kompetens och erfarenhet. I en föränderlig ekonomi är kompetensutveckling tillsammans med utbildning den bästa försäkringen mot
arbetslöshet. Förändrade regler inom
arbetsrätten kan ge en mer levande och
vital arbetsmarknad då det blir naturligt
att den enskilde breddar och fördjupar
sin kompetens.
Ett statisktförhållningssätt
Det som har förvånat mig när programförslaget har debatterats är hur mycket
av reaktionerna som bottnar i ett statiskt
förhållningssätt till sociala relationer,
ekonomisk utveckling och till politiken.
Många har fastnat i spekulationer om
vilken etikett man skall ge programförslaget. En del har hävdat att det är en
återgångtill gammelkonservatism medan
andra har hävdat att det är ett uttryck for
extremliberalism. Andra har besviket
sökt efter orden generell och selektiv
välfård i stället för att diskutera det idepolitiska och sakliga innehållet. Den
politiska debatten är for många enklare
om den är förutsägbar och bygger på att
man placerar in åsikter i den politiska
geografins etiketter.
Den liberala pressen reagerade mot
en syn på samhället där den enskilde
sattes in i fler sammanhang än i relationen med stat och kommun. Det är som
om den politiska maktens system utmanas av tanken på att vi som människor,
för vår välfård och trygghet, är mer
beroende av processer och relationer
inom ramen för mänskliga gemenskaper
– utanför den politiska maktens räckvidd – än statens och kommunernas
utgifter. För dem som fixerat sig vid att
välfård är hög skatt och höga offentliga
utgifter är den dynamiska synen på människors välfård en utmaning mot allt vad
de förknippat med mänsklig välfård och
mot deras egen ambition att med politiken som medel göra allt gott.
Socialdemokratiska debattörer vill se
de förändringar vi föreslår som en återgång till något gammalt. Så forankrade i
sitt statiska perspektiv är de att de tror att
det enda alternativ till det de tror är den
256 Sv ENSK Ti os KRI FT
bästa av världar är en återgång till det
som var. Tanken på att forändringar kan
leda framåt och ge upphov till något nytt
finns inte.
För dem är välfärd offentliga utgifter.
Enbart de stora offentliga systemen med
dagens utformning kan erbjuda trygghet. Lägre skatt som stärker de många
olika institutionernas och gemenskapernas kraft upplevs som ett hot mot
välfärden.
Allra mest utmärkande for den socialdemokratiska kritiken är att man fullständigt fårbiservälståndsskapandets betydelse for välfärdens betydelse. Starka
företag och goda fårutsättningar får sparande, företagande och investeringar
upplever man som ett hot mot välfården
om det i det korta perspektivet innebär
att skattesänkningar kombineras med
sänkta offentliga utgifter. Så dominerade av det kortsiktiga perspektivet är
man att man tror att välfården skapas när
befintligtvälståndfårdelas genomklubbslag i riksdag, landsting och kommunfullmäktige.
Mot denna bakgrund tror jag att en
av de viktigaste debatterna under 1990-
talet kommer att handla om det dynamiska perspektivet gentemot det statiska. Det är en diskussion som skär på
ett annat sätt än diskussionen om privata
alternativ, lägre skatter och en begränsad statsmakt. Även om den i sin praktiska realitet utgår från dessa den politiska debattens normala dimensioner har
den ett annat djup.
Ett mänskligt samhälle är dynamiskt,
en ständigt pågående process. Nya tankar, uppoffringar och hårt arbete fårändrar ständigt gränserna får det möjliga. Kärlek, gemenskap och längtan
skapar ett samhällsliv och strukturer av
mänskliga gemenskaper som politiska
diktaturer aldrig har kunnat knäcka och
som i den mest fulländade välfärdsstat
aldrig kan ersättas med bidrag, offentliga
strukturer och politiska institutioner.
Inget av allt detta kan fastställas eller
beräknas. Det sker ständigt något i ett
mänskligt samhälle som är långt bortom
det styrbara och politiskt överblickbara.
Den politiska debatten strävar efter
begrepp och uttrycksformer som antyder att man har den politiska kontrollen
och ansvaret for samhällsutvecklingen i
dess helhet. Den är också, vilket är än
viktigare, hänvisad till att bruka den
politiska maktens medel. Därfår fårs
debatten ofta som om politiken handlar
om att förändra, utveckla eller återställa
samhället till ett tillstånd som är lämpligt
eller behagligt.
Därfår anser Ingvar Carlsson att han
genom ett handslag med Bengt W esterberg skulle kunna garantera ersättningsnivåernainomsocialfårsäkringssystemet.
Därfår lovade Sten Andersson en gång
att återställa pensionerna och riva upp
beslutet om karensdagar. Därfår tror sig
SvENSK TmsKRIFT 257
– . — – –…….. __
m~nga kunna verka for anställningstrygghet genom en lagstiftning som säkrar jobben.
Felet är att fårändringarna ständigt
pågh, och måste på~, och ständigt
forändrar forutsättningarna inte bara for
jämvikten utan också for vad som är
jämvikt. Jobbens trygghet skapas inte
genom lagregler utan genom ständig
konkurrens och utveckling av nya jobb
där det enskilda jobbet inte kan vara
tryggt for all framtid men där forändringar kan ge den trygghetsom nyajobb
ger, och där varje nytt jobb ger ytterligare nyajobb.
Ersättningsnivån i bidragssystemen
bestäms inte genom politiska beslut, då
kunde vi besluta att ha dubbelt så höga
inkomster, utan genom välståndets styrka. Vi kan anpassa ersättningsnivåerna
till den men vi måste vara medvetna om
att välståndets styrka ligger långt ifrån
den politiska beslutsprocessens räckvidd
och helt i händerna på de enskilda människorna.
Den politiska debatten tenderar att
ge foreträde får perspektiv som är statiska och därmed tenderar politiken att
gynna det statiska i stället får att stödja
och uppmuntra dynamiken och mångfalden av processer. Förändringen blir i
själva verket till en fiende som skall
mötas med politikens medel.
I den politiska verkligheten är detta
ett välkänt mönster. Försöken att bevara
varven. Miljardstöden till bilindustrin.
Kapitalbeskattningen som motverkaratt
vinst från befintliga fåretag används for
investeringar i nya. Den arbetsrättsliga
lagstiftningen som gör rättigheter på
arbetsmarknaden betingade av att man
kvarstår på den gamla arbetsplatsen och
som skyddar gamlajobb p~ bekostnad av
nya. Flyttskatten på bostäder, hyresregleringen, motviljan till privata alternativ
till de offentliga verksamheterna. De
gamla monopolen på radio, TV och
kommunikationer. I forslaget till nytt
handlingsprogram pekar vi på hur allt
det som borde vara fast och varaktigt, får
att på det viset ge stöd till dynamiska
forändringar, har forändrats medan politisk kraft har använts for att beskatta
och reglera till forstelning allt det som
borde forändras.
Debatten om välfärden
Allra tydligast har detta kommit till uttryck i den välfärdspolitiska debatten där
välfärd har kommit att jämställas med
offentliga utgifter. Den enskilde har därmed satts in i ett perspektiv där relationen med den offentliga makten varit
avgörande for trygghet och välfärd.
Det har lett till en anonymitet, ensamhet och brist på identitet. Normer,
värderingar och personligt ansvar har
kommit att betyda mindre medan den
offentliga maktens ansvar och strukturer
kommit att betyda mer i kraft av sin
258 SVENSK TJOsKRIFT
.__
ekonomiska överlägsenhet. nadsorientering.
Resultatet ser inte bara den som be- Det är bara genom en politik som
aktar den ekonomiska krisen och det stärker den enskildes frihet, som ser våra
vikande välståndet utan också de som olika roller i de mänskliga gemenskaper
söker kreativiteten, entreprenörsskapet som ett samhälle består av och som
och människors personliga ansvar for ställer krav på att vi agerar som aktiva
varandra. Vi har som människor kom- medborgare som vi kan ta tillvara allt det
mit att behöva varandra allt mindre. som ett mänskligt samhälle kan erbjuda.
Men i ett dynamiskt samhälle, som kan Vi visar i programforslaget hur en poliforändra sig och som kan ta tillvara tik for sänkta skatter, liberalisering av
kunnande, kompetens och engagemang samhället, skapandet av fristående instibehövs alla. tutioner och en vital marknadsekonomi
ger utrymme for både trygghet och
En utmaningför 90-talet
Där finns en avgörande utmaning for
1990-talets politik. I det moderata
programarbetet har det varit ett av de
viktigaste strävandena att formulera en
politik som tar tillvara fOrändringen och
dynamiken. Som ger de grundläggande
fasta spelreglerna men som stimulerar
forändring. Som ger forankring och utrymme for utveckling. Där stat och
kommun står fOr en grundläggande
trygghet, men där det civila samhällets
välståndsskapande och mångfald av
gemenskaper gerforutsättningar for den
enskildes välfärd som aldrig kan fastställas på forhand. Där öppenheten for nya
tankar kombineras med en identitet i vår
kultur och historia. Där myten om att
det finns ett begränsat antaljobb farvika
for det faktum att det finns en oändlig
mängd arbetsuppgifter som blir utforda
med rätt löner, kompetens och markdynamiska forändringar.
Genom att göra samhället mycket
större än staten stimuleras den dynamik
som forutsätter frihet, öppenhet och
mångfald. Kan den debatten folja av det
moderata programforslagets krav pålägre
skatter, färre regleringar, begränsad stat
och kommun, ett levande Sverige i det
öppna Europa och frihetens, gemenskapernas och medborgarskapets forutsättningar så har vi i sanning lyckats med
vår ambition.
Liberalismens och konservatismens
ideer har då tagit ytterligare ett steg, från
att ha diskuterat hur stort samhället vid
sidan om staten skall fi vara, över debatten om hur stor staten skall vara i samhället, till debatten om hur stort ett
mänskligt samhälle faktiskt är. Och då
kommer 2000-talet att handla om den
politik som vi moderater går i täten for.
SVENSK TIDSKRIFT 259