Gunnar Hökmark: Utvecklingsförnekarna ett större problem än klimatförnekarna

Den grupp som förnekar klimatfrågan och växthuseffektens betydelse är liten. Men den är uppenbarligen viktigare för de klimataktivister, som helst vill att klimatdebatten ska fokusera på hoten om undergång, än de framgångar som vi sett i form av minskade utsläpp.

Den lilla gruppen klimatförnekare är inte något större problem för ett klimatmål som har ett mycket brett stöd i Sverige. Ett större problem är den förnekelsegrupp bestående av de debattörer som tycks mena att man tar klimatfrågan på allvar bara om man hävdar att allt blir sämre och utsläppen större. Miljöpartiet intar inom politiken huvudrollen i denna förnekelsedebatt. I likhet med många av klimatpolitikens journalistiska aktivister vill de hävda att alla insatser som görs av nuvarande regering leder till ökade utsläpp och att det beror på att klimatfrågan är nonchalerad.

Det är en inställning som är direkt desinformerande och destruktiv. Bortser vi från de framsteg som gjorts blundar vi för den långsiktiga politik som gjort Sverige till ett ledande land när det gäller att minska utsläppen. Vi har nämligen sedan 1990, då ett tak för CO2-utsläpp infördes på moderat initiativ i riksdagen, minskat utsläppen med nästan 40%. Dessutom har utsläppen från förra året minskat med drygt 2% trots att kärnkraftsavvecklingen drivit fram ökad fossil energianvändning.

Trots detta stod Miljöpartiets Daniel Helldén i en TV-debatt i tisdags och hävdade att utsläppen på grund av regeringen ökat med ”50 miljoner ton”, något som är anmärkningsvärt i sig eftersom det skulle överträffa Sveriges samlade utsläpp som motsvarar knappt 45 miljoner ton. Uttalandet visar att Helldén företräder en politik som saknar förankring i den verklighet vi måste hantera.

Låt oss därför ta det direkt från Naturvårdsverkets statistik över våra samlade utsläpp. Där kan man läsa följande:

”Sveriges utsläpp av växthusgaser var 44,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2023 enligt preliminär statistik. Det motsvarar en minskning med drygt 2 procent jämfört med 2022.”

Det vill säga;  2023 var utsläppen mindre än vad Helldén i sin okunskap hävdade att de hade ökat med!

Dessutom var dessa 44,2 miljoner ton, fortfarande enligt Naturvårdsverket, resultatet av en minskning från 2022 med 2%!

Det vill säga ingen ökning alls och dessutom utsläpp som är mindre än vad Helldén hävdade var ökningen. Med den förvirringen kan inte en stabil klimatpolitik formas.

Men mer viktigt än Helldéns desinformation är att Sveriges samlade utsläpp i dag är en konsekvens av drygt 30 års framgångsrik klimatpolitik som vi borde uppskatta och dra erfarenheter av, inte underkänna.

Vi kan läsa vad Naturvårdsverket skriver:

”Jämfört med 1990 har de totala klimatutsläppen nu minskat med 38 procent. Det långsiktiga nationella målet innebär att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären senast år 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp.”

Det innebär också att Sverige, trots att vi har en unikt stor energiintensiv exportindustri, tillhör dem som har lägst utsläpp per capita bland jämförbara länder.

Den svenska utvecklingen är unik. Och vad mer viktigt är; den har uppnåtts genom en politik som är den motsatta till de rödgrönas. Genom Sveriges fortsatta användning av kärnkraft, som S, MP och V ville snabbavveckla under 1990-talet, har vi kunnat fasa ut en stor mängd fossila utsläpp samtidigt som bioenergi kunnat växa fram som ytterligare en ersättning av fossila bränslen, förenat med en utbyggnad av vindkraft.  

Nu kan man tycka att 44 miljoner ton utsläpp likväl är för mycket. Det är sant. Och de kunde varit rejält mycket lägre om inte de rödgröna tvingat fram en större fossil energianvändning. Avvecklingen av kärnkraft under förra mandatperioden tvingade nämligen fram ökade fossila utsläpp för elproduktion samtidigt som den frånhände oss möjligheten att ersätta fossil energianvändning med upp till 12 miljoner ton utsläpp.

Med full utväxling av ökad elanvändning mot fossila bränslen, inom trafik, industri och hushåll, hade vi i bästa fall kunnat minska utsläppen ända ner till 32 miljoner ton, det vill säga minska dem med ytterligare en fjärdedel av dagens utsläpp! Vilket är sex gånger mer än den minskning som följer av den nya reduktionsplikt regeringen nu föreslår!

Nu ska det sägas att det sannolikt inte gått så snabbt att ersätta den fossila energianvändningen men det är likväl en potential som motsvarar 25% av dagens svenska utsläpp, något som Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna slarvade bort med en kapitalförstöring som kostade Sverige minst 400 miljoner kronor.

 Men det spelar klart ingen roll när man inte bryr sig om siffror och framgångar utan hellre vill predika undergång. Det är bara det att förnekar man framgångar förnekar man den politik vi som ger resultat. Framgångsförnekarna är ett större problem än de fåtaliga klimatförnekarna.  

Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigar Europaparlamentariker