Gunnar Hyltén-Cavallius: En fältpräst berättar

Förslag har framförts till Christian Braw att han borde skriva sina memoarer. Någon självbiografi har inte synts till än. Däremot har Braw publicerat en skrift med minnen och reflexioner från militära förhållanden: Fältprästens berättelser (2022, F.J. Nordstedts bokförlag)

Braw behöver knappast någon längre presentation: med rötter i Småland, prästtjänster i Växjö stift, disputation på avhandling om Arndt, docent vid Åbo Akademi, författare till romaner och till en lång rad böcker i främst teologi. Och så detta: ett varmt intresse för försvaret.

Läsaren får en nyckel: ”Livet som vetenskapsman och präst rymmer så mycket möte med nedrighet, illvilja och tröghet att nästan varje tjänstgöring i försvaret var som ett uppfriskande bad en strålande sommarmorgon.”

Efter värnplikten deltog han i sitt första krigsförband knutet till I 41. Där blev Braw fältpräst, en uppgift han senare skulle gå in i åtskilliga gånger. Fältprästen är och uppfattas som udda inom krigsförbandet. Vilken nytta har vi av en sådan? Det viktiga är att finnas på plats, möta förbanden och den enskilde soldaten. Först då kan man förtjäna förtroende.

År 1991 ingick författaren som präst i en bataljon som Kronobergs regemente satte upp på Kostadsfältet, just då de baltiska länderna höll på att frigöra sig från Sovjetunionen. I sin kortvågsradio hörde Braw, ”hur människomassorna sjöng på Frihetstorget i Tallinn” och hörde braket då Lenin-statyn föll. 

Livet tar ibland oväntade vändningar. Braw deltog i hemvärnet på en veckokurs i ledarskap. Den var gruppdynamisk och kom att spåra ur. Följden blev att han efter uppmaning skrev en artikel. Texten uppmärksammades och ledde till uppdrag i Försvarshögskolan, estniska armén och finska marinen.

Författaren berättar om gamla traditionsmättade nattvardskärl han fört med sig, kärl som använts i svenska krigsförband i flera hundra år. Då han för sina unga gudstjänstdeltagare demonstrerat och berättat om denna historiska tradition, har ibland soldater kommit fram ”för att röra vid kalken”. Inför sådant blir man som läsare gripen.

Vilka var hans motiv till försvarsengagemanget? Han pekar på den egna familjehistorien, fadern fullgjorde en lång tjänst under beredskapen. Så nämns uppväxten i Malmö, där minnen levde kvar från tiden när Danmark var ockuperat. Slutligen påminner han om närheten till DDR med en förtryckt befolkning: ”Jag ville inte att mina barn och barnbarn skulle få leva på det sättet.”

Slutligen behandlas frågan om hur man kan vara kristen i försvaret samt återges några enkla fältpredikningar.

På blott ett 30-tal illustrerade sidor får läsaren många insikter i en annars rätt okänd värld. På sitt lediga språk – men enbart några smärre upprepningar – delar författaren med sig ur sina erfarenheter. Christian Braw befäster med denna skrift sin position i den konservativa idérörelsen.

Utöver detta lästips till militär- och kyrkohistoriskt intresserade önskar jag att försvarsmakten i sin utbildning av förbandspräster använder denna skrift.

Gunnar Hyltén-Cavallius är komminister emeritus, teol.lic. och f.d. militärpastor Ing 2, Eksjö
Skribenten är bekant med författaren genom sitt yrke