Gunnar Karnell; Ägarfrihet fråga för Europadomstolen
1982
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
et fråga för Europadomstolen
IUUtmt~tuu~n:> avgörande i det
målet kan bli ett tungt vägande
utvecklingen av standarderför
ägandeskyddför Europas
Samhällsdebatten rymmer förslag som
syftar till att genomgripande skilja enskilt ägande från ett inflytande på användningen av egendomen som karakteriserat just ägandet. Sådana förslag är
inte något nytt. De uttrycker en s k funktionssocialistisk syn på hur kapitalism
skall försättas i vanmakt. Den teknik
som kan användas har Gunnar AdlerKarlsson sammanfattat i parollen: ”Låt
oss . . . söka undvika de uppslitande
strider som är oundvikliga om vi slår in
på den formella socialiseringens väg. Låt
oss i stället beröva våra nuvarande kapitalister en efter en av deras äganderättsfunktioner, så att de om några decennier
står kvar formellt som kungar, men reellt
som mer eller mindre maktlösa symboler
för en förgången tid”.
Det nya nu är alltså inte tekniken utan
att den förs fram som officiella utredningsförslag med generellt syfte på det
ekonomiskt politiska området.
Den klassiska motsättningen mellan
socialism och kapitalism har ställt enskilt
äganderättsintresse mot det allmännas
äganderättsintresse. Nu anmäler sig nya
kategorier av intressenter. Frågan är om
de skaiJ honoreras med äganderättsfunktioner. En sådan kategori är den fackliga
arbetarrörelsen, en annan är hyresgästerna. TiiJ båda anknyter aktuella förslag
om omvandling av befogenheter från nuvarande ägarekategorier utan ersättning
vare sig från det allmänna eller från de
tänkta ”förmånstagarna”. Det är därför
tid att undersöka hur det är beställt med
skyddet för ägare som anser att äganderätt bör gälla mer än något att deklarera
och att bli beskattad för. Kan de söka
skydd i grundlagarna eller i landets internationella förpliktelser?
138
Det har redan skrivits så mycket om
förslaget om löntagarfonder i SAP/LOtappning att jag inte nu skall gå närmare
in på det. Av betydelse för vad jag här
vill framhålla är emellertid att fonderna
några år framåt i tiden skulle s a s ha ätit
sig in i företagen och utan ersättning tagit
över andra aktieägares inflytande. Systemet har då också fått en betydande effekt på värdet av just aktieinnehav.
Så till hyresgästerna. Ett utredningsförslag har lagts fram om s k underhållsfonder (SOU 1981: 47) som nog är betydligt mindre allmänbekant än SAP/LOförslaget om löntagarfonder.
Förslaget skiljer ägaren från möjligheter att bära ansvar för sin egendoms bibehållande. Det innebär bl a att fastighetsunderhållet anknyts individuellt till
hyresgästernas eget bestämmande. Förslaget grundar sig på en ideologi med
band till löntagarfondsförslagets effekter
på enskilt ägande.
Konstitutionellt skydd
Vad står då emot kraven på att till förmån för en socialistisk omdaning av samhällsförhållandena, för att i ”solidaritetens namn” , avskaffa grunderna för enskilt ägande och omfördela värdet av kapitalinsatser till andra än ägarna? Vilken
frihet har våra samhällsorgan, med riksdag och regering i spetsen, att till det
allmänna eller till andra, kollektiv eller
enskilda, omvandla befogenheter som i
dag utgör grundläggande element i
ägares bestämmande över sitt? Ligger
det någon mening i tal om ett grundlagsförsvar mot befogenhetsomvandling? Eller räcker det att politiker blir överens en
eller annan ny underbar natt för att förändra ägandets väsen i
hänseenden här i landet?
Dessa frågor har nyligen
inför Europarådets instanser till
för mänskliga rättigheter, något
ämnet en särskild aktualitet.
fastighetsägare har – i ett mäl i
bourg som förtjänar
hittills med viss framgång – fört
mot den svenska regeringen med
ning av långvariga inskränkningari
ägarebefogenheter. Målet kom
förhandling inför Europadomsrollen
23 februari i år.
Beträffande beskaffenheten
svenska rätt kan först
äganderättens grundlagsskydd i
framstår som föråldrat. Så
vår regeringsform: ”Varje
(fysisk eller juridisk person)
egendom tas i anspråk genom
tion eller annat sådant uu·””’””’ll”
vara tillförsäkrad ersättning för
enligt grunder som bestäms ilag”
Här avses äganderätt eller
med särskilt ekonomiskt värde
tvångsövertas. Begränsningar i
ten att använda egendom, tex
planlagstiftning, skulle sålunda ·
fattas av uttrycket ”annat sådant
gande” .
Om skydd mot
underhållsfonder står inte att
grundlagen. Att en riksd
skulle ta bestämmandemakten
skilda ägare för att ge den åt
ägandet blir en belastning eller
löst, är dock något som inte
föresvävat våra grundlagsfåder.
måste i varje fall anses vara fallet
allmänna självt inte ingår som
ne mellanhand. Att grundlagen
gen synes tala emot löntagarr och andra betydande inskränki ägarfriheten bör därför inte befrån krav på positivt grundlagsstöd
”rder av detta slag. En helt annan
är vilket civilkurage svenska domkan tänkas våga visa inför eventuväl en gång fattade, politiska beslut
grundlagsstöd.
internationella skyddssystem för
”het i vårt land som Europakon- . nen erbjuder aktualiseras nu som
inför Europadomstolen, där två
a fastighetsägares anspråk på
msskydd prövas. Av cirka 14000
ål till europakommissionen sedan
·dades 1950 har endast cirka 450
handlats. När så kommissionen i
r 1980 fann att klagandena i visst
nde utsatts för en kränkning av
ntionen om skydd för de mänskrättigheterna blev fallet det 36:e att
av Europadomstolen, vars avgö-
nu blir det slutligt bestämmande i
fråga som i första hand aktualisei målet är om långtgående befogenerande ingrepp av svenska sta- (expropriationstillstånd med åtfölbyggnadsförbud under avsevärd
kränkt fastighetsägarnas rätt till sin
om. För att fällas måste staten ha
utanför den rätt som erkänns av
ntionens tilläggsprotokoll att gera ”sådan lagstiftning som staten
erforderlig för att reglera nyttjanviss egendom i överensstämmelse
det allmännas intresse”.
nu Europarådsdomstolens avgö-
139
rande i fråga om ägandeskyddet går emot
den svenska regeringen, som är fastighetsägarnas motpart, måste detta enligt
internationell rätt följas i Sverige. Avgö-
randet får då stor betydelse för utvecklingen av ett modernt äganderättsskydd.
Befogenhetsregleringar som vartefter
alltid aktualiseras får i så fall ske under
större hänsyn till en avvägning med tanke på den enskildes bestämmandeintresse än som påkallas av lydelsen av
gällande grundlag. Ärendet är alltså av
största praktiska betydelse.
Bakgrunden
Två stockholmsfastigheter låg under
byggnadsförbud, den ena mellan 1954
och 1979, den andra mellan 1968 och
1980. För den första gavs expropriationstillstånd 1956, vilket regeringen
upphävde 1979. För den andra fastigheten gavs expropriationstillstånd 1971,
som också det upphävdes 1979. Domstolsprövning hade kunnat ske bara om
kommunen tagit tillstånden i anspråk.
Men den prövningen skulle i så fall endast ha gällt fastställande av expropriationsersättningens storlek. Någon möjlighet att överklaga regeringsbesluten
om expropriationstillstånd eller att få
omprövning av dem fanns inte. Inte heller byggnadsförbuden kunde påverkas,
annat än genom ansökningar om dispens
för byggnadslov, trots att expropriationstillstånden upphävde sökandenas
normala befogenheter att bygga efter gällande stadsplan.
De nackdelar som fortlöpande utvecklades för fastighetsägarna under förbudstiden var enligt dem bl a att försäljning
försvårades, att investeringar i fastighe- 140
terna blev ekonomiskt äventyrliga på ett
oacceptabelt sätt, att byggnadslov från
kommunen blev förenade med krav på
eftergifter i ekonomiska hänseenden, att
klagandena blivit hämmade i sina möjligheter att få inteckningslån och att de inte
kunnat bebygga sina fastigheter.
Prövningen hittills
Europakommissionen fann att den sammanlagda långvariga effekten av förbuden otvetydigt utgjort betydande intrång
i fastighetsägarnas rätt i den mening som
tilläggsprotokollet till konventionen
avser. l bedömningen av om intrånget
trots allt varit berättigat tog kommissionens ledamöter därpå i detalj upp olika
moment i vad de ansåg vara avsevärda
negativa effekter på sökandenas äganderätt. Majoriteten fann då att nackdelarna
i de särskilda fallen inte varit större än
som skäligen kunde tålas.
Inom majoriteten av lO – mot tre som
ansåg att ursäktlig avvikelse förelåg mot
äganderättsskyddsregeln i tilläggsprotokollet – fanns en minoritet på fyra som
hade en från de övriga sex avvikande
argumentering. Deras huvudsynpunkt
var att den långa osäkerheten om egendomens öden hade inneburit en kränkning av konventionen, om ägarna inte
hade kunnat avveckla sitt ägande mot
åtminstone den ersättning som skulle följa av reglerna om ersättning för expropriation. Om de fyra som omfattade denna principsyn läggs till de tre som velat
ge bifall till sökandenas talan, finner man
att principen stötts av en majoritet inom
kommissionen.
Målets betydelse
En viktig aspekt på målet är att
len genom sina överväganden kan
väg för ett mer dynamiskt, ja
äganderättsskydd än det hittills
tagna. Detta har varit fixerat vid
som en enhet med ytterst endast
de som återstår när staten skalat
av benen på den kapitalistiska
och spritt styckena bland de för
behövande. Ägarna har lämnats
turligtvis på grundval av v rl””·hn•i”’
spenser, bygga om ladugården tiO
hus.
Bland frågor som domstolen nu
ta ställning till är i vad mån
intresseavvägning får ersättas med
behandling av skilda ägare under
administrativa myndigheter
dispenspraxis, och detta under
på grundval av ett en gång fattat
genhetsomvandlande beslut. En
fråga är om det allmänna i
ka bakom en hpjf’noPnihPtcrP•OJ.,.nnlt
påverka skyddet för ägande, så
kan komma att elimineras, när
anspråk framställs som särskilt
de. Här gäller det om kon ·
som ett värn i sig mot skilda
eller om staterna själva skall
nom krav på respekt för sina
om angelägenheten bakom
gärder ”balansera bort”
skyddet för ägarfriheten.
l vad mån också befogen
tingar till omedelbar förmån för
kollektiv eller andra grupper av
skall kunna bemötas rättsligt ·
nationellt forum är inte ännu
prövning. Domstolens
aktuella målet kan emellertid bli
vägande bidrag till utveckling
141
lerför ett tidsenligt ägandeskydd för
~ länder. Åtminstone gäller detta
~ogenhetsregleringar som omöjligIDormal användning av egendom,
därigenom från rättsskyddssynpunkt blir lika allvarliga för den enskilde
som de direkta avhändelser av egendom
eller befogenhetsöverföringar omedelbart till det allmänna som vår grundlag
tycks ha haft i sikte.
Stöd Svensk Tidskrift
genom att bli medlem i
Föreningen Svensk Tidskrifts Vänner
~
&:Föreningen har till ändamål att stödja Svensk Tidskrift ekonomiskt och därmed
rbevara och utveckla tidskriften. Föreningen har nått ett glädjande stort gensvar
1; bland Svensk Tidskrifts läsare.
JI’Medlemmarna kallas till årssammankomst torsdagen den 13 maj 1982 kl 18.15 å
r~ Smiska Läkaresällskapet, Klara Östra Kyrkogata 10, Stockholm.
~ Medlemsavgiften är minst kronor 100:- per år. Avgift som ständig medlem är minst
, kronor l 000:-.
1:(~ Bankgiro 698-8901 – Postgiro 19 32 20-1
1’:~ En presentation bifogas detta häfte.
:
l
~·
’
l•
Ill ~
l!
llf
1!1
IIi
IUUtmt~tuu~n:> avgörande i det
målet kan bli ett tungt vägande
utvecklingen av standarderför
ägandeskyddför Europas
Samhällsdebatten rymmer förslag som
syftar till att genomgripande skilja enskilt ägande från ett inflytande på användningen av egendomen som karakteriserat just ägandet. Sådana förslag är
inte något nytt. De uttrycker en s k funktionssocialistisk syn på hur kapitalism
skall försättas i vanmakt. Den teknik
som kan användas har Gunnar AdlerKarlsson sammanfattat i parollen: ”Låt
oss . . . söka undvika de uppslitande
strider som är oundvikliga om vi slår in
på den formella socialiseringens väg. Låt
oss i stället beröva våra nuvarande kapitalister en efter en av deras äganderättsfunktioner, så att de om några decennier
står kvar formellt som kungar, men reellt
som mer eller mindre maktlösa symboler
för en förgången tid”.
Det nya nu är alltså inte tekniken utan
att den förs fram som officiella utredningsförslag med generellt syfte på det
ekonomiskt politiska området.
Den klassiska motsättningen mellan
socialism och kapitalism har ställt enskilt
äganderättsintresse mot det allmännas
äganderättsintresse. Nu anmäler sig nya
kategorier av intressenter. Frågan är om
de skaiJ honoreras med äganderättsfunktioner. En sådan kategori är den fackliga
arbetarrörelsen, en annan är hyresgästerna. TiiJ båda anknyter aktuella förslag
om omvandling av befogenheter från nuvarande ägarekategorier utan ersättning
vare sig från det allmänna eller från de
tänkta ”förmånstagarna”. Det är därför
tid att undersöka hur det är beställt med
skyddet för ägare som anser att äganderätt bör gälla mer än något att deklarera
och att bli beskattad för. Kan de söka
skydd i grundlagarna eller i landets internationella förpliktelser?
138
Det har redan skrivits så mycket om
förslaget om löntagarfonder i SAP/LOtappning att jag inte nu skall gå närmare
in på det. Av betydelse för vad jag här
vill framhålla är emellertid att fonderna
några år framåt i tiden skulle s a s ha ätit
sig in i företagen och utan ersättning tagit
över andra aktieägares inflytande. Systemet har då också fått en betydande effekt på värdet av just aktieinnehav.
Så till hyresgästerna. Ett utredningsförslag har lagts fram om s k underhållsfonder (SOU 1981: 47) som nog är betydligt mindre allmänbekant än SAP/LOförslaget om löntagarfonder.
Förslaget skiljer ägaren från möjligheter att bära ansvar för sin egendoms bibehållande. Det innebär bl a att fastighetsunderhållet anknyts individuellt till
hyresgästernas eget bestämmande. Förslaget grundar sig på en ideologi med
band till löntagarfondsförslagets effekter
på enskilt ägande.
Konstitutionellt skydd
Vad står då emot kraven på att till förmån för en socialistisk omdaning av samhällsförhållandena, för att i ”solidaritetens namn” , avskaffa grunderna för enskilt ägande och omfördela värdet av kapitalinsatser till andra än ägarna? Vilken
frihet har våra samhällsorgan, med riksdag och regering i spetsen, att till det
allmänna eller till andra, kollektiv eller
enskilda, omvandla befogenheter som i
dag utgör grundläggande element i
ägares bestämmande över sitt? Ligger
det någon mening i tal om ett grundlagsförsvar mot befogenhetsomvandling? Eller räcker det att politiker blir överens en
eller annan ny underbar natt för att förändra ägandets väsen i
hänseenden här i landet?
Dessa frågor har nyligen
inför Europarådets instanser till
för mänskliga rättigheter, något
ämnet en särskild aktualitet.
fastighetsägare har – i ett mäl i
bourg som förtjänar
hittills med viss framgång – fört
mot den svenska regeringen med
ning av långvariga inskränkningari
ägarebefogenheter. Målet kom
förhandling inför Europadomsrollen
23 februari i år.
Beträffande beskaffenheten
svenska rätt kan först
äganderättens grundlagsskydd i
framstår som föråldrat. Så
vår regeringsform: ”Varje
(fysisk eller juridisk person)
egendom tas i anspråk genom
tion eller annat sådant uu·””’””’ll”
vara tillförsäkrad ersättning för
enligt grunder som bestäms ilag”
Här avses äganderätt eller
med särskilt ekonomiskt värde
tvångsövertas. Begränsningar i
ten att använda egendom, tex
planlagstiftning, skulle sålunda ·
fattas av uttrycket ”annat sådant
gande” .
Om skydd mot
underhållsfonder står inte att
grundlagen. Att en riksd
skulle ta bestämmandemakten
skilda ägare för att ge den åt
ägandet blir en belastning eller
löst, är dock något som inte
föresvävat våra grundlagsfåder.
måste i varje fall anses vara fallet
allmänna självt inte ingår som
ne mellanhand. Att grundlagen
gen synes tala emot löntagarr och andra betydande inskränki ägarfriheten bör därför inte befrån krav på positivt grundlagsstöd
”rder av detta slag. En helt annan
är vilket civilkurage svenska domkan tänkas våga visa inför eventuväl en gång fattade, politiska beslut
grundlagsstöd.
internationella skyddssystem för
”het i vårt land som Europakon- . nen erbjuder aktualiseras nu som
inför Europadomstolen, där två
a fastighetsägares anspråk på
msskydd prövas. Av cirka 14000
ål till europakommissionen sedan
·dades 1950 har endast cirka 450
handlats. När så kommissionen i
r 1980 fann att klagandena i visst
nde utsatts för en kränkning av
ntionen om skydd för de mänskrättigheterna blev fallet det 36:e att
av Europadomstolen, vars avgö-
nu blir det slutligt bestämmande i
fråga som i första hand aktualisei målet är om långtgående befogenerande ingrepp av svenska sta- (expropriationstillstånd med åtfölbyggnadsförbud under avsevärd
kränkt fastighetsägarnas rätt till sin
om. För att fällas måste staten ha
utanför den rätt som erkänns av
ntionens tilläggsprotokoll att gera ”sådan lagstiftning som staten
erforderlig för att reglera nyttjanviss egendom i överensstämmelse
det allmännas intresse”.
nu Europarådsdomstolens avgö-
139
rande i fråga om ägandeskyddet går emot
den svenska regeringen, som är fastighetsägarnas motpart, måste detta enligt
internationell rätt följas i Sverige. Avgö-
randet får då stor betydelse för utvecklingen av ett modernt äganderättsskydd.
Befogenhetsregleringar som vartefter
alltid aktualiseras får i så fall ske under
större hänsyn till en avvägning med tanke på den enskildes bestämmandeintresse än som påkallas av lydelsen av
gällande grundlag. Ärendet är alltså av
största praktiska betydelse.
Bakgrunden
Två stockholmsfastigheter låg under
byggnadsförbud, den ena mellan 1954
och 1979, den andra mellan 1968 och
1980. För den första gavs expropriationstillstånd 1956, vilket regeringen
upphävde 1979. För den andra fastigheten gavs expropriationstillstånd 1971,
som också det upphävdes 1979. Domstolsprövning hade kunnat ske bara om
kommunen tagit tillstånden i anspråk.
Men den prövningen skulle i så fall endast ha gällt fastställande av expropriationsersättningens storlek. Någon möjlighet att överklaga regeringsbesluten
om expropriationstillstånd eller att få
omprövning av dem fanns inte. Inte heller byggnadsförbuden kunde påverkas,
annat än genom ansökningar om dispens
för byggnadslov, trots att expropriationstillstånden upphävde sökandenas
normala befogenheter att bygga efter gällande stadsplan.
De nackdelar som fortlöpande utvecklades för fastighetsägarna under förbudstiden var enligt dem bl a att försäljning
försvårades, att investeringar i fastighe- 140
terna blev ekonomiskt äventyrliga på ett
oacceptabelt sätt, att byggnadslov från
kommunen blev förenade med krav på
eftergifter i ekonomiska hänseenden, att
klagandena blivit hämmade i sina möjligheter att få inteckningslån och att de inte
kunnat bebygga sina fastigheter.
Prövningen hittills
Europakommissionen fann att den sammanlagda långvariga effekten av förbuden otvetydigt utgjort betydande intrång
i fastighetsägarnas rätt i den mening som
tilläggsprotokollet till konventionen
avser. l bedömningen av om intrånget
trots allt varit berättigat tog kommissionens ledamöter därpå i detalj upp olika
moment i vad de ansåg vara avsevärda
negativa effekter på sökandenas äganderätt. Majoriteten fann då att nackdelarna
i de särskilda fallen inte varit större än
som skäligen kunde tålas.
Inom majoriteten av lO – mot tre som
ansåg att ursäktlig avvikelse förelåg mot
äganderättsskyddsregeln i tilläggsprotokollet – fanns en minoritet på fyra som
hade en från de övriga sex avvikande
argumentering. Deras huvudsynpunkt
var att den långa osäkerheten om egendomens öden hade inneburit en kränkning av konventionen, om ägarna inte
hade kunnat avveckla sitt ägande mot
åtminstone den ersättning som skulle följa av reglerna om ersättning för expropriation. Om de fyra som omfattade denna principsyn läggs till de tre som velat
ge bifall till sökandenas talan, finner man
att principen stötts av en majoritet inom
kommissionen.
Målets betydelse
En viktig aspekt på målet är att
len genom sina överväganden kan
väg för ett mer dynamiskt, ja
äganderättsskydd än det hittills
tagna. Detta har varit fixerat vid
som en enhet med ytterst endast
de som återstår när staten skalat
av benen på den kapitalistiska
och spritt styckena bland de för
behövande. Ägarna har lämnats
turligtvis på grundval av v rl””·hn•i”’
spenser, bygga om ladugården tiO
hus.
Bland frågor som domstolen nu
ta ställning till är i vad mån
intresseavvägning får ersättas med
behandling av skilda ägare under
administrativa myndigheter
dispenspraxis, och detta under
på grundval av ett en gång fattat
genhetsomvandlande beslut. En
fråga är om det allmänna i
ka bakom en hpjf’noPnihPtcrP•OJ.,.nnlt
påverka skyddet för ägande, så
kan komma att elimineras, när
anspråk framställs som särskilt
de. Här gäller det om kon ·
som ett värn i sig mot skilda
eller om staterna själva skall
nom krav på respekt för sina
om angelägenheten bakom
gärder ”balansera bort”
skyddet för ägarfriheten.
l vad mån också befogen
tingar till omedelbar förmån för
kollektiv eller andra grupper av
skall kunna bemötas rättsligt ·
nationellt forum är inte ännu
prövning. Domstolens
aktuella målet kan emellertid bli
vägande bidrag till utveckling
141
lerför ett tidsenligt ägandeskydd för
~ länder. Åtminstone gäller detta
~ogenhetsregleringar som omöjligIDormal användning av egendom,
därigenom från rättsskyddssynpunkt blir lika allvarliga för den enskilde
som de direkta avhändelser av egendom
eller befogenhetsöverföringar omedelbart till det allmänna som vår grundlag
tycks ha haft i sikte.
Stöd Svensk Tidskrift
genom att bli medlem i
Föreningen Svensk Tidskrifts Vänner
~
&:Föreningen har till ändamål att stödja Svensk Tidskrift ekonomiskt och därmed
rbevara och utveckla tidskriften. Föreningen har nått ett glädjande stort gensvar
1; bland Svensk Tidskrifts läsare.
JI’Medlemmarna kallas till årssammankomst torsdagen den 13 maj 1982 kl 18.15 å
r~ Smiska Läkaresällskapet, Klara Östra Kyrkogata 10, Stockholm.
~ Medlemsavgiften är minst kronor 100:- per år. Avgift som ständig medlem är minst
, kronor l 000:-.
1:(~ Bankgiro 698-8901 – Postgiro 19 32 20-1
1’:~ En presentation bifogas detta häfte.
:
l
~·
’
l•
Ill ~
l!
llf
1!1
IIi