Hans Jeppson; De okända amerikanerna
1988
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
UllERATUR
HANS JEPPSON:
De okända amerikanerna
J
anerik Larsson avslutar sin bok om ·
de okända amerikanerna med att citera Paul Johnsons parafras av Samuel Johnson- ”Den som hatar Amerika
hatar mänskligheten”. Janerik Larsson
hatar inte Amerika. Syftet med boken är
uppenbart- att ge svenskar en annorlunda, mera korrekt, bild av de vanliga amerikanerna än den bild som sprids via 1V
och andra media. Den genomsnittliga bilden av USA i Sverige präglas nog i hög
grad av den amerikanska såp-operavärlden. Vem kan sympatisera med amerikanska företagsledare när de porträtteras
som JR? Vem vill bo i den slumstad som
skildras i Hill Street Blues?
Janerik Larsson: Bortom Harlem och
Dallas – De okända amerikanerna.
Timbro 1987
Det är inte primärt fel på teve-serierna, de
skildrar, i kraftigt överdrivna former,
verkliga företeelser. För den amerikanska
publiken är det ett tidsfördriv att förundras och skrämmas över fantasins bild av
rika och fattiga. Problemet är att dessa
teve-serier för svenska ögon förstärker
den skeva bild av USA som egoismens,
brutalitetens och smaklöshetens tillhåll.
I en av SAF-tidningen beställd SlFOundersökning uppgav inte mindre än
69% att de inte gärna eller absolut inte
skulle vilja bo i USA.
Det är detta som Janerik Larsson reagerar mot. Efter ett par år som svensk
journalist i Washington har han återvänt
med 18 personskisser i bagaget. Han vill
visa en bild av det amerikanska folket genom att ge läsarna en snabb bild av några
karakteristiska åsikter och intressanta
livsöden. Han personporträtt är hastiga
skisser- ibland fascinerande från mänsklig synvinkel, ibland intellektuellt utmanande på grund av personernas åsikter.
Även om det i Janerik Larssons grupp
förekommer personer, som t ex den pensionerade judiskättade läkaren i Baltimore, som drömmer om New Deal-tidens
sociala välfärdsmodeller, är inte socialismen något ideal i USA. Att socialismen
inte kunde bli en folklig massrörelse i
USA konstaterade Werner Sombart redan 1906. Janerik Larsson påpekar att
det däremot har funnits en politisk populism, liksom en intellektuell paternalism
som delvis hämtat tekniska förebilder av
välfärdsbegreppet från europeiska socialdemokrater.
I flera av skisserna låter Janerik Larsson kritiker av denna amerikanska välfärdsstat träda fram. Där finns t ex Walter
Williams, en svart ekonom som växte upp
i Philadelphias slum. Nu understryker
han att lagar, som påstås hjälpa fattiga och
svarta, som t ex minimilöner, i själva verketärskadliga.~önerryckerundan
grunden för en arbetsmarknad för unga
outbildade i slummen.
Leonard Liggio och Anna Kondratas
är andra samhällsdebattörer som framhåller att de sociala problemen i USA inte
kan lösas genom att regeringen intar en
förmyndarattityd och delar ut stöd. Stödet
tillfaller till stor del icke-behövande eller
absorberas av administrationskostnader.
Olika fattiga grupper i USA har lyckats
utnyttja samhällets dynamik för att förbättra sin situation.
Janerik Larssons bok är mycket väl
värd att läsa. Den är lättläst och ipspirerande. De av oss som varit i USA får anledning att fundera närmare på skillnader
och likheter mellan Sverige och USA. De
som aldrig besökt Amerika kan få en mera nyanserad utgångspunkt för sina åsikter.
Kanske borde Janerik Larsson ha skrivit två böcker, en bok om intressanta samhällsdebattörer och en bok som skildrar
vanliga livsöden. Kanske går det att på så
sätt ge en bild av dynamiken och livskraften i ett land där 89% anser att de har
större eller lika goda möjligheter som de
flesta andra amerikaner.
Om Janerik Larsson hade skildrat vanliga livsöden kanske han inte hade missat
de unga. USA är kanske i högre utsträckning än andra länder ett land där ungdomliga initiativ uppskattas, likväl består
Janerik Larssons persongalleri av medelålders eller äldre.En annan beklaglig brist
är frånvaron av de nya amerikanerna- de
invandrare som anlänt under de senaste
decennierna: mexicaner, cubaner, sovjetiska judar och olika asiatiska nationaliteter. Det vore lärorikt att visa hur många av
dessa som har anpassats till samhällslivet
utan hjälp av invandrarverk eller liknande.
Jag tror att Janerik Larssons bilder hade varit ännu mera tankeväckande om
han hade haft med några färre f d Harvardstudenter, i stället lite mera av vanliga
unga amerikaner som för USA framåt.
Till det yttre är unga svenskar och amerikaner mycket lika, men det finns i USA
ofta ambitioner, självförtroende och stolthet som vi inte riktigt förstår.
Man kan avundas Janerik Larsson för
att han fått teckna personskisser i USA.
Jag skulle vilja lägga till några bilder. Den
unge plasmafysikern David Dea vars föräldrar anlände utblottade från ett flyktingläger i Hongkong dit de kom i samband med Maos ”Stora Språng”. Nu har
255
de restaurang i Portland, Oregon. David
fick gå på Stanford och UCLA. Brister i
vokabulären försökte han under studietiden rätta till genom systematisk läsning av
en ordbok.
Patricia föddes i East Los Angeles som
dotter till en försupen illegal mexikansk
immigrant och en mexikan-amerikanska.
Tack vare skolor där det fanns en vilja att
hjälpa begåvade barn framåt är hon vid
27 en framgångsrik lånehandläggare på
en storbank och har till och med brutit
ned de kroatiska svärföräldrarnas motstånd mot hennes bakgrund. Hon och
hennes man tar aktiv del i stödet till
contras i Nicaragua.
Den unge lantbrukaren Pete i Havre,
Montana som ser hur tre generationers
ansträngningar att odla upp prärien går
mot ett nederlag. Hans syster Laura har
redan brutit upp från prärien. När hon såg
bilderna av den amerikanska invasionen
på Grenarla insåg hon skillnaden mellan
goda och onda avsikter med en krigmakt
Hon bantade en månad och tog värvning i
armen.
De flesta av människoödena i Janerik
Larssons bok innehåller gemensamma
drag – en moralisk dimension. Det finns
en tro på individen, dess rättigheter och
moraliska plikter. När den amerikanska
livsstilen hotas, utifrån eller av moraliskt
förfall inifrån kan reaktionen bli mycket
stark.
Ännu är största delen av USA samlad
kring dessa ”nationella värden”. Kommer
de som nu står utanför att absorberas?
Kommer de nytillkommande immigranterna att ha samma kännsia för Stjärnbaneret som de tidigare generationerna.
Är möjligheten till social mobilitet tillräcklig för att elliminera slummen? Kan
256
toleransen inför olikhet klara av hoten
från religösa sekter, drogproblem och
moraliska avvikare som de homosexuella?
Personligen tror jag att Amerika som
JANERIK lARSSON:
varit ett dynamiskt föregångsland i över
tvåhundra år klarar ytterligare några generationer. Sverige borde ha mera respekt
för det Amerika som finns bortom Dallas
och Harlem.
Det amerikanska rikets
nedgång och fall
T:
dskriften The New Yorker är kanske mest känd för sina fina skämtteckningar, vars speciella charm är
de ofta smått geniala texterna. I bokhyllan
i mitt arbetsrum har jag en sådan skämtteckning inramad.Jag tycker att den så väl
sammanfattar en viktig sanning om amerikanskt politiskt liv.Teckningen visar en
man i en bekväm fåtölj. TVn står på och i
rutan ser man en TV-kommentator. Texten återger vad kommentatom säger: Ronald Reagan won two vietories in the Se·
nate today, one vietory in the House, and
one vietory in House-Senate conference,
which gives him a career total of a hundred and ninety vietories – only thirty-nine
short of the world’s record of two hundred and twenty-nine victories, held by
Franklin Delano Roosevelt.”
Paul Kennedy: The Rise and Fall of the
Great Powers. Random House 1988
Texten alluderar på de amerikanska
sportjournalisternas fascination inför statistik. skämtteckningen åskådliggör tävlandets/sportens dominerande roll i amerikanskt samhällsliv. USA älskar vinnare
– också i politiken. Ett valår som detta
gör sig detta drag särskilt tydligt.
Den brittiskfödde Yale-historikern
Paul Kennedy kom på en genial formel
för en amerikansk bestseller när han gav
sig på ämnet ”The Rise and Fall of the
Great Powers”. Ända sedan slutet av sextitalet har ju den amerikanska opinionen
varit oroad över tanken att den amerikanska dominansen skulle vara på väg att urholkas av ett eller annat utländskt eller inhemskt hot – kommunismen, japansk industriell överlägsenhet eller något annat.
Kennedy kommer i sin bok fram till
slutsatsen att USA nu lever farligt. Innan
han nått så långt har han gått igenom
världshistoriens tidigare stormakter och
som den militärhistoriker Kennedy är fokuserar han på dessas oförmåga att balansera å ena sidan sina militära engagemang
och å andra sidan de ekonomiska resurserna.
Skräcken för nedgången är stor i USA.
Det finns en känsla av att fritt fall ner i avgrunden är det som väntar runt hörnet.
Ett sådant drag av paranoia är ständigt
HANS JEPPSON:
De okända amerikanerna
J
anerik Larsson avslutar sin bok om ·
de okända amerikanerna med att citera Paul Johnsons parafras av Samuel Johnson- ”Den som hatar Amerika
hatar mänskligheten”. Janerik Larsson
hatar inte Amerika. Syftet med boken är
uppenbart- att ge svenskar en annorlunda, mera korrekt, bild av de vanliga amerikanerna än den bild som sprids via 1V
och andra media. Den genomsnittliga bilden av USA i Sverige präglas nog i hög
grad av den amerikanska såp-operavärlden. Vem kan sympatisera med amerikanska företagsledare när de porträtteras
som JR? Vem vill bo i den slumstad som
skildras i Hill Street Blues?
Janerik Larsson: Bortom Harlem och
Dallas – De okända amerikanerna.
Timbro 1987
Det är inte primärt fel på teve-serierna, de
skildrar, i kraftigt överdrivna former,
verkliga företeelser. För den amerikanska
publiken är det ett tidsfördriv att förundras och skrämmas över fantasins bild av
rika och fattiga. Problemet är att dessa
teve-serier för svenska ögon förstärker
den skeva bild av USA som egoismens,
brutalitetens och smaklöshetens tillhåll.
I en av SAF-tidningen beställd SlFOundersökning uppgav inte mindre än
69% att de inte gärna eller absolut inte
skulle vilja bo i USA.
Det är detta som Janerik Larsson reagerar mot. Efter ett par år som svensk
journalist i Washington har han återvänt
med 18 personskisser i bagaget. Han vill
visa en bild av det amerikanska folket genom att ge läsarna en snabb bild av några
karakteristiska åsikter och intressanta
livsöden. Han personporträtt är hastiga
skisser- ibland fascinerande från mänsklig synvinkel, ibland intellektuellt utmanande på grund av personernas åsikter.
Även om det i Janerik Larssons grupp
förekommer personer, som t ex den pensionerade judiskättade läkaren i Baltimore, som drömmer om New Deal-tidens
sociala välfärdsmodeller, är inte socialismen något ideal i USA. Att socialismen
inte kunde bli en folklig massrörelse i
USA konstaterade Werner Sombart redan 1906. Janerik Larsson påpekar att
det däremot har funnits en politisk populism, liksom en intellektuell paternalism
som delvis hämtat tekniska förebilder av
välfärdsbegreppet från europeiska socialdemokrater.
I flera av skisserna låter Janerik Larsson kritiker av denna amerikanska välfärdsstat träda fram. Där finns t ex Walter
Williams, en svart ekonom som växte upp
i Philadelphias slum. Nu understryker
han att lagar, som påstås hjälpa fattiga och
svarta, som t ex minimilöner, i själva verketärskadliga.~önerryckerundan
grunden för en arbetsmarknad för unga
outbildade i slummen.
Leonard Liggio och Anna Kondratas
är andra samhällsdebattörer som framhåller att de sociala problemen i USA inte
kan lösas genom att regeringen intar en
förmyndarattityd och delar ut stöd. Stödet
tillfaller till stor del icke-behövande eller
absorberas av administrationskostnader.
Olika fattiga grupper i USA har lyckats
utnyttja samhällets dynamik för att förbättra sin situation.
Janerik Larssons bok är mycket väl
värd att läsa. Den är lättläst och ipspirerande. De av oss som varit i USA får anledning att fundera närmare på skillnader
och likheter mellan Sverige och USA. De
som aldrig besökt Amerika kan få en mera nyanserad utgångspunkt för sina åsikter.
Kanske borde Janerik Larsson ha skrivit två böcker, en bok om intressanta samhällsdebattörer och en bok som skildrar
vanliga livsöden. Kanske går det att på så
sätt ge en bild av dynamiken och livskraften i ett land där 89% anser att de har
större eller lika goda möjligheter som de
flesta andra amerikaner.
Om Janerik Larsson hade skildrat vanliga livsöden kanske han inte hade missat
de unga. USA är kanske i högre utsträckning än andra länder ett land där ungdomliga initiativ uppskattas, likväl består
Janerik Larssons persongalleri av medelålders eller äldre.En annan beklaglig brist
är frånvaron av de nya amerikanerna- de
invandrare som anlänt under de senaste
decennierna: mexicaner, cubaner, sovjetiska judar och olika asiatiska nationaliteter. Det vore lärorikt att visa hur många av
dessa som har anpassats till samhällslivet
utan hjälp av invandrarverk eller liknande.
Jag tror att Janerik Larssons bilder hade varit ännu mera tankeväckande om
han hade haft med några färre f d Harvardstudenter, i stället lite mera av vanliga
unga amerikaner som för USA framåt.
Till det yttre är unga svenskar och amerikaner mycket lika, men det finns i USA
ofta ambitioner, självförtroende och stolthet som vi inte riktigt förstår.
Man kan avundas Janerik Larsson för
att han fått teckna personskisser i USA.
Jag skulle vilja lägga till några bilder. Den
unge plasmafysikern David Dea vars föräldrar anlände utblottade från ett flyktingläger i Hongkong dit de kom i samband med Maos ”Stora Språng”. Nu har
255
de restaurang i Portland, Oregon. David
fick gå på Stanford och UCLA. Brister i
vokabulären försökte han under studietiden rätta till genom systematisk läsning av
en ordbok.
Patricia föddes i East Los Angeles som
dotter till en försupen illegal mexikansk
immigrant och en mexikan-amerikanska.
Tack vare skolor där det fanns en vilja att
hjälpa begåvade barn framåt är hon vid
27 en framgångsrik lånehandläggare på
en storbank och har till och med brutit
ned de kroatiska svärföräldrarnas motstånd mot hennes bakgrund. Hon och
hennes man tar aktiv del i stödet till
contras i Nicaragua.
Den unge lantbrukaren Pete i Havre,
Montana som ser hur tre generationers
ansträngningar att odla upp prärien går
mot ett nederlag. Hans syster Laura har
redan brutit upp från prärien. När hon såg
bilderna av den amerikanska invasionen
på Grenarla insåg hon skillnaden mellan
goda och onda avsikter med en krigmakt
Hon bantade en månad och tog värvning i
armen.
De flesta av människoödena i Janerik
Larssons bok innehåller gemensamma
drag – en moralisk dimension. Det finns
en tro på individen, dess rättigheter och
moraliska plikter. När den amerikanska
livsstilen hotas, utifrån eller av moraliskt
förfall inifrån kan reaktionen bli mycket
stark.
Ännu är största delen av USA samlad
kring dessa ”nationella värden”. Kommer
de som nu står utanför att absorberas?
Kommer de nytillkommande immigranterna att ha samma kännsia för Stjärnbaneret som de tidigare generationerna.
Är möjligheten till social mobilitet tillräcklig för att elliminera slummen? Kan
256
toleransen inför olikhet klara av hoten
från religösa sekter, drogproblem och
moraliska avvikare som de homosexuella?
Personligen tror jag att Amerika som
JANERIK lARSSON:
varit ett dynamiskt föregångsland i över
tvåhundra år klarar ytterligare några generationer. Sverige borde ha mera respekt
för det Amerika som finns bortom Dallas
och Harlem.
Det amerikanska rikets
nedgång och fall
T:
dskriften The New Yorker är kanske mest känd för sina fina skämtteckningar, vars speciella charm är
de ofta smått geniala texterna. I bokhyllan
i mitt arbetsrum har jag en sådan skämtteckning inramad.Jag tycker att den så väl
sammanfattar en viktig sanning om amerikanskt politiskt liv.Teckningen visar en
man i en bekväm fåtölj. TVn står på och i
rutan ser man en TV-kommentator. Texten återger vad kommentatom säger: Ronald Reagan won two vietories in the Se·
nate today, one vietory in the House, and
one vietory in House-Senate conference,
which gives him a career total of a hundred and ninety vietories – only thirty-nine
short of the world’s record of two hundred and twenty-nine victories, held by
Franklin Delano Roosevelt.”
Paul Kennedy: The Rise and Fall of the
Great Powers. Random House 1988
Texten alluderar på de amerikanska
sportjournalisternas fascination inför statistik. skämtteckningen åskådliggör tävlandets/sportens dominerande roll i amerikanskt samhällsliv. USA älskar vinnare
– också i politiken. Ett valår som detta
gör sig detta drag särskilt tydligt.
Den brittiskfödde Yale-historikern
Paul Kennedy kom på en genial formel
för en amerikansk bestseller när han gav
sig på ämnet ”The Rise and Fall of the
Great Powers”. Ända sedan slutet av sextitalet har ju den amerikanska opinionen
varit oroad över tanken att den amerikanska dominansen skulle vara på väg att urholkas av ett eller annat utländskt eller inhemskt hot – kommunismen, japansk industriell överlägsenhet eller något annat.
Kennedy kommer i sin bok fram till
slutsatsen att USA nu lever farligt. Innan
han nått så långt har han gått igenom
världshistoriens tidigare stormakter och
som den militärhistoriker Kennedy är fokuserar han på dessas oförmåga att balansera å ena sidan sina militära engagemang
och å andra sidan de ekonomiska resurserna.
Skräcken för nedgången är stor i USA.
Det finns en känsla av att fritt fall ner i avgrunden är det som väntar runt hörnet.
Ett sådant drag av paranoia är ständigt