Hans Swedberg; Europa-tanken och Strasbourg

HANS SWEDBERG:
Europa-tanken och Strasbourg
I Goethe-staden Strasbourg avvisade det nya
ochfulkvalda Europa-Parlamentet nyligen
EG:s budgetför 1980 och ställde därmed
Gemenskaperna i Bryssel inför besvärliga
finansieringsproblem. Före juni månad i år
lär knappast någon ny parlamentarisk
prövning av den till dess omarbetade
budgeten hinna äga rum konstaterar
bankdirektör Hans Swedberg, rådgivare i
utländskafrågor i Skandinaviska Enskilda
Banken. EG-arbetet har därmedförsatts i en
brydsam situation. Parlamentet har
emellertid velat understryka att Europasamarbetet inte bara harjordbrukets
intressen som huvudmål. Nu måste man
satsa på bla industrins utveckling.
När Goethe som ~ugoåring år 1770 sändes
till Strasbourg för att avlägga sin juridiska
examen mötte han där några av de vackraste
proven på tidigare europeiska kulturströmningar, den sköna gotiska domen som inspirerade honom till ett kulturhistoriskt mästerstycke över hur människans fria skapande i
likhet med Strasbourg-domens höga valv
inte bör veta av hämningar i tid eller rum. l
samma riktning går fördjupningen av hans
litterära medvetande via Herder mot folkvisan och Shakespeare långt bortom dåtidensi
barockens former ännu präglade värld
’Shakespeare tävlade med Prometeus och
skapade sina gestalter i mänsklig form, blott
i ofattbar storhet – liksom den gotiske domkyrkabyggaren formade den sanna stora
konsten som uttryck för himmelsk skönhet’.
Strasbourg, Caesars Argentoratum där sl
mycket av tysk och fransk kultur genom århundradena gjutits samman, blev även för
Goethe en smältdegel för åtskilligt av det
bästa i den europeiska kulturen: folkvisans
rötter i de nationella djupen ingick där förening med kulturella strömningar över timliga eller territoriella gränser. Världsmedborgaren och europeen Goethe, kritiserad
av sina tyska samtida för oförståelse inför
deras nationella strävanden, formulerarlf
också senare den nu mer än någonsin gällande sanningen: det finns inte någon patriotisk konst eller vetenskap; båda tillhör världen som sådan och kan blott i fri växelver·
kan samt under ständigt hänsynstagande til
vad som kunnat bevaras och upptagas från
tidigare skeden komma levande människor
tillgodo.
De orden ringde i mina öron när jag några timmar efter den avgörande budgetdebatten i Europa-Parlamentet gick de korta stegen från Goethehuset nere på Alter Fischmarkt fram till domen och där i porten rå-
kade sammanträffa med den numera drygt
sjuttioårige J ean Rey, tidigare president i
EG-kommissionen och nu efter ovanskliga
förtjänster om Europaarbetet aktad ledamot
av det nya Europa-Parlamentet. Glöm inte,
sade han, att det var i denna stad som Goethe skrev sin avhandling över Positiones
Juris. Hit in går jag varje gångjag har några
minuter över för att begrunda livets stora
sanningar. – Ville Rey med detta säga, att
människans själ vid sidan av känslans och
förståndets obundenhet liksom i fråga om
sitt unika egenvärde behöver en yttre stadga, som motsvarar hennes strävan efter objektiv hänsyn och rättvisa – att i den moderna Europa-konceptionen drygt två hundra år sedan Goethe licensierade i juridik så-
som bärande moment måste ingå också en
lagbunden ordning, vilket alla stora kulturer
dock ytterst har förutsatt?
Europa-Rådet
l Strasbourg finns sedan 1949 Europa-Rå-
det, där Sverige är medlem, och sedan 1958
sammanträder där också – alternerande
med Luxemburg – De Europeiska Gemenskapernas Parlament. Frågan om Strasbourgs roll som Europa-strömningarnas huvudstad, vilken Strasbourg delar med Bryssel och Luxemburg, står ännu öppen trots
att staden många gånger genom århundradena skymtat som katalysator för strävanden
att slå vakt om det bästa i den europeiska
87
kulturen, om tankens och ordets frihet. Också här drog korsfarare fram från många
länder i dåtidens Europa och här tillkom
den tyska kapitulationsurkunden år 1681,
där tanke- och yttrandefriheten av Ludvig
XIV slogs fast till förmån för Strasbourgs
protestantiska universitet; trots sitt begränsade lärarantal kom detta efterhand också
att draga till sig allt fler begåvade ungdomar
och bland dem ju den unge Goethe. Denna
grundtanke går även igen i Europa-Rådets
kanske främsta uppgift, att värna om den
europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna, om individens rätt till aktning
för sin person samt sin rätt till tanke-, yttrande-, samvets- och religionsfrihet liksom till
internationell bedömning av sina klagomål.
Europa-Rådet skall enligt sin stadga uttryckligen åstadkomma en fastare enhet mellan sina medlemmar för att skydda och förverkliga de ideal och principer som utgör
deras gemensamma arv samt underlätta
deras ekonomiska och sociala framsteg.
Medlen är debatter och överenskommelser,
och verksamhetsf<iltet täcker kort sagt alla
frågor av gemensam betydelse utom försvaret. Härtill kommer, som redan anförts, att
tillse att medlemsstaterna lever upp till principen att alla individer under deras domvärjo skall åtnjuta mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter.
Samtliga västeuropeiska länder med undantag för Finland är anslutna till EuropaRådet. Arbetet inom Rådet har genom åren
väsentligen kommit att utvecklas efter två
linjer. Sålunda äger de stora debatterna rum
inom det ena av Europa-Rådets huvudorgan
nämligen församlingen av parlamentariker,
88
som i första hand har rådgivande befogenheter. Församlingen sammanträder tre
gånger per år till ett veckolångt plenum,
normalt ijanuari, april och oktober. Det tekniska och politiska arbetet äger rum inom
Ministerkommitten, som till sin hjälp har ett
jämförelsevis stort antal utskott. Kommitten
sammanträder på ministernivå (utrikesministrarna) ett par gånger om året men arbetar dessemellan med medlemsstaternas ambassadörer i Strasbourg som ställföreträ-
dare.
Sveriges insatser i Europa-Rådet har tidvis
blivit observerade utanför Strasbourg.
Bland de numera 21 länder, som där är samlade, har den svenska rösten också tid efter
annan hörts såsom Karin Söders under hennes utrikesministertid.
I Europa-Rådets församling har under tidigare år hängivna Europa-federalister och
ilskna nationalister sporrat varandra till lysande debatter för och emot ett politiskt integrerat Europa, medan i Ministerkommitten
åtskilliga framåtsyftande reformförslag ventilerats. Under senare år har ett stort antal
symposier på hög nivå anordnats i energifrå-
gor, datafrågor m m.
Vid sidan av de internationellt ofta livligt
uppmärksammade stora avgörandena i Församlingen spelar vardagsarbetet en stor roll,
när det gäller att föra människor i Europa
närmare varandra. Listan över ämnen som
under årtiondena hunnit behandlas är imponerande lång. Relativt ofta har frågekomplexen kunnat mejslas ut till konventionstexter; sedan är det en annan sak att åtskilliga konventioner blivit antagna endast av ett
fåtal länder. Det har tidigare gjorts gällande,
att Europa-Rådet famnat över alldeles för
många fålL Denna kritik förekommer alltjämt. Sålunda har inte minst den nyvalde
generalsekreteraren, österrikaren Frans
Karasek, kraftigt betonat behovet av koncentration i arbetet.
Europa-Parlamentet
I ökad utsträckning har på senare tid ett
intresse för Östeuropa vuxit fram inom Europa-Rådet, och i kretsarna runt detsamma
finns ambitioner att använda Europa-Rådet
för politiska kontakter mellan Öst och Väst.
Det kan nog ändå inte hjälpas att EuropaRådet, där Europas ledande statsmän tid efter annan valt att uppträda med programmatiska uttalanden, börjat komma något i
skuggan av Europa-Parlamentet. Denna synes för övrigt på sistone ha blivit djupare i
och med att Europa-Parlamentet sedan juni
1979 är direkt folkvalt och numera innehåller parlamentariker av första rangen med en
ofta stark ställning inom den nationella väl·jarkåren såsom Willy Brandt och Barbara
Castle. Med den förutvarande, framgångsrika franska regeringsledamoten Simone
Veil i spetsen lär Europa-Parlamentet i fortsättningen låta sin röst höras inte bara högljudd som i december 1979 utan nyanserad
som det höves ett internationellt organ med
ökande spännvidd.
Europa-Parlamentet utgör ett organ uteslutande inom Europeiska Gemenskaperna
(EG) med enligt Rom-fördraget endast rådgivande och kontrollerande uppgifter. De
beslutande respektive exekutiva uppgifterna
inom EG ligger som bekant på Minister-Rå-
det och Kommissionen. Till Parlamentets
uppgifter har emellertid efter ett par traktatändringar 1970 och 1975 lagts befogenheten att självständigt besluta angående sådana
utgifter inom Gemenskaperna, som följer av
traktaterna eller själva integrationsarbeteL
Samtidigt kan Europa-Parlamentet, om
det finner tillräckliga skäl tala härför, sända
en hel budget för omarbetning tillbaka till
EG-Rådet. Det är detta som nu inträffade
kort före jul i fjol: 288 av Parlamentets 41O
ledamöter återförvisade EG:s budget för
1980 till Bryssel efter en maraton-debatt, där
det framgick att hos Parlamentets majoritet
fanns en klar önskan att inte bara hävda en
folkvald församlings naturliga auktoritet
utan också att inför de ännu ej annat än
skönjbara problemkomplex, som kommer
att känneteckna 1980-talet, låta Europa-samarbetet ha ej endast jordbrukets intressen
som huvudmål. Det gäller enligt Europa-Parlamentet att under det kommande decenniet
också satsa på industriens utveckling och
överhuvud på de underutvecklade områ-
den, som ännu i sådan utsträckning finns
inom EG. Liknande frågor kommer nu uppenbarligen upp på Europa-Parlamentets
dagordning redan under första halvåret
1980. Längre fram på förteckningen över de
europeiska parlamentarikernas aktiviteter
står det europeiska betalningssystemet
(EMS) ävensom u-ländernas problem.
89
punkter på EG:s budget: både EG-Parlamentet och Storbritannien står sålunda på kritikersidan när det gäller så i grunden vitala
frågor för EG som hur de gemensamma
kostnaderna skall fördelas på de enskilda
medlemsländerna och hur produktionen,
samt inte minst produktiviteten, inom Gemensamma marknaden skall stimuleras inför stundande hårdare tider.
Samarbete över gränserna
När det gäller Europa-Rådet är det slutligen
betydelsefullt att observera, att detta tjänstgör som debattforum även för OECD, där ju
även USA, Canada och Japan är med. Med
denna anknytning går Europa-Rådets arbetslinjer ut över Europas gränser. Därmed
ökas också dess styrka. En svaghet är å andra
sidan, att Europa-Rådet saknar fast nationell
anknytning bakåt i likhet med Europa-Parlamentet ävensom att riksdagsrepresentanterna inom Europa-Rådet uppträder vid sidan av sin ordinarie hemmaparlamentariska
roll.
Europa-tanken verkar långsamt, och dess
bästa förespråkare framträder som regel
geografiskt helt obundna. Att också Strasbourg därvid bör förbindas med framtidsvisionen om bredare mänsklig kontakt förefaller naturligt med hänsyn till både EuropaRådets och Europa-Parlamentets verksamParlamentets budget-nej blev knappast nå- . het framöver. Redan den unge Goethe hade
gon välkommen julklapp för den franske nog en känsla av att framtidsutvecklingen
presidenten, som kraftigt arbetat på det nya inte längre bör hindras av nationella grånParlamentets tillkomst. Det kanske emeller- ser. I den ungdomliga kamratkretsen runt
tid kan bli ett positivt moment i britternas den unge juris studeranden var sålunda det
ansträngningar att vinna gehör för sina syn- insiktsfulla mottot: vänskap, kärlek, broder- –
90
skap, de bär av sig själva framåt. Den åldrande men djupt förstämde segerherren i det
andra världskriget, Winston Churchill, gav i
det stora Zurich-talet 1946 för sin del en stolt
appell framåt med orden: Res Dig, Europa.
Tanken på ett Europa, där folken kommer
varandra närmare, behöver förvisso för sitt
gradvisa förverkligande på det mänskliga
planet stöd av organ som Europa-Rådet och
Europa-Parlamentet, vilka vart och ett utifrån sina specifika utgångspunkter bör kunna lämna åtskilliga konstruktiva bidrag tiU
arbetet på att upprätthålla och utbygga det
västerländska kulturarvet.
Pärmarför årgång 1979
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts expedition, te! 08-67 59 55, eller genom insättning av kronor 25:- på postgiro 7 27 44-6.