Hans Wallmark: Mörk fond till årets utrikesdebatt

I veckan gick den årliga utrikesdebatten i Riksdagen av stapeln. Ann Linde läste innantill. Alla andra deltog i ett mer frejdigt aktivt meningsutbyte. Det hela skedde med ett tungt säkerhetspolitiskt läge som fond och bakgrund. Mörka moln över Europa på grund av Rysslands hot mot Ukraina och rådande freds- och säkerhetsordning.

Socialdemokratiska utrikesministrar har av olika anledningar valt att inte i sina deklarationer lyfta fram enskilda namn. Margot Wallström gjorde så och traditionen har förvaltats vidare. För egen del var det i stället naturligt att inledningsvis i mitt anförande nämna Dawit Isaak som sitter fängslad i Eritrea och den svenske förläggaren Gui Minhai som bestulits på sin frihet och hålls fången i Folkrepubliken Kina. Även Aleksej Navalnyj nämndes och Memorial-historikern Jurij Dimitrijev. Samt Boris Nemtsov mördad i Moskva och journalisten Anna Politkovskaja. Modiga män och kvinnor vilka var och en tagit strid för friheten.

Det handlar om ett Ryssland som flyttar fram sina positioner och ställer ultimatum. Annektering, tal om återerövring, krav på Västeuropa. Buffertzoner och intressesfärer. Samt hot om att länder inte ska få göra egna säkerhetspolitiska vägval som medlemskap i Nato.

Vid förra årets utrikespolitiska debatt lyfte jag fram att Ryssland genom sitt agerande i närområdet utgör en förstörare. Att Nordstream 2 utgör en säkerhetsrisk och att sanktioner mot projektet borde vara en del av Sveriges politiska arsenal. Just detta projekt måste således finnas med i det sanktionspaket EU nu förbereder gentemot Ryssland för agerandet mot Ukraina.

Allt handlar dock inte om Ryssland. Vi ser också ett Kina som utmanar. Skymningen som lagt sig över Hong Kong. Attackerna mot uigurerna i Xinjiang. Hotet mot Taiwan. En viktig och svår fråga att ställa är om väst kan finnas på plats samtidigt både i Europa och i Sydkinesiska havet samt Stilla Havet?

I Indiska oceanen genomför Iran marina övningar tillsammans med Kina och Ryssland med revolutionsgardet som deltagare. Irans president Raisi vill fördjupa det ekonomiska samarbetet med Ryssland och Kina. Iran söker nya marknader för att kringgå sanktionerna och fortsatt kunna destabilisera läget i Mellanöstern.

Den globala säkerhetspolitikens frontlinjer går nu vid Ukraina, vid Formosasundet i närheten av Taiwan men också vid det Israel som Iran hatar och hotar.

I fjolårets debatt sa utrikesminister Ann Linde: ”med vår tydliga säkerhetspolitiska linje, vårt solidariska bistånd, våra klimat- och miljöinvesteringar, vår feministiska utrikespolitik och en stark handelspolitik tryggar vi inte bara vårt eget land utan bidrar till fred, säkerhet, utveckling och demokrati globalt”.

På goda grunder kan undras om den förda politiken gjort världen säkrare? Är Sverige en säkrare plats idag än 2014? Eller ens 2021 då OSSE-ordförandeskapet axlades av den svenska regeringen?

Vad som nu behövs är en politik som inte sätter ett parti i centrum utan som sätter Sveriges intressen i centrum.

När en bred riksdagsmajoritet i december 2020 ställde sig bakom tanken på att uttala en svensk Natooption så har Socialdemokraterna sagt nej i över ett år. Propån om att bjuda in till breda säkerhetspolitiska samtal har avvisats. Regeringen har den konstitutionella möjligheten att ducka men med vilken legitimitet med bara 100 mandat? Där S ser en stängd dörr finns det anledning för oss andra att förklara att vi andra vet att nyckeln ligger i vår egna händer. Och skall så förbli!

Handling och samling: Det är en styrka att vi i vårt land kan visa samling under svåra tider. Men det bygger på att regeringen kan visa handling.

Tre områden där tiden verkligen tickar.

Säkerhetsläget i Ukraina

Tydliga besked måste ges och det är en självklarhet att Sverige ska stå redo att hjälpa när europeisk demokrati hotas av rysk aggression. Anfaller Ryssland i stor skala Ukraina så är det en självständig, demokratisk nation som angrips och därmed hela vårt Europa och den säkerhetsordning som rått i årtionden.

Från Sveriges sida måste vi stå upp för Ukraina. Moderaterna anser att vi måste se över möjligheten att stödja med militär materiel, inklusive defensiva vapen. Stödet till Ukraina får dock inte äventyra den svenska försvarsförmågan. Frågan om vad som sedan kan avvaras samt formerna för detta kräver en politisk vilja. EUs så kallade fredsfacilitet skulle också kunna användas.

Ett starkare nordisk-baltiskt samarbete.

Det är inte bara det som skiljer åt som ska betonas utan också det som förenar. I sin regeringsförklaring sa statsminister Magdalena Andersson att det nordisk-baltiska samarbetet ska fördjupas. En viktig grund för Sveriges möjligheter att påverka EU:s utveckling tar just sin utgångspunkt i vår förmåga att forma allianser med likasinnade. Ifall vi i Norden är syskon så är de tre baltiska republikerna vår familjs närmaste kusiner.

Sveriges plats vid alla relevanta sammanträdesbord.

Sverige som land vill sitta vid bordet i FN, vill sitta vid bordet i EUs ministerråd, och Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, Sverige vill sitta vid bordet i OSSE och Arktiska rådet, WHO och WTO, men Socialdemokraterna vill inte sitta vid det bord som avgör svensk säkerhet – NATO. Det går inte ihop och strider mot vår svenska identitet i att vara internationalister. Sverige ska vara ett land som vill vara med och axla ansvar och inte dra sig undan.

Nu har åtta år använts för att främja Socialdemokraternas intressen i utrikespolitiken. Moderaterna vill sätta svenska intressen i centrum och samla landet kring dessa.

Hans Wallmark är utrikespolitisk talesperson för Moderaterna