Har Facebook peakat?

Facebook är på tillbakagång i väst, och tonåringarna har sedan länge dragit någon annanstans. Peter J Olsson funderar över framtiden för mediejätten – och vårt behov av sociala medier.

Den som inte var där förstår kanske inte riktigt hur det var. På den blekingska idyllen Tjärö ägde under några år SSWC – Sweden Social Web Camp rum. Visserligen en av några liknande tillställningar, men ändå ett centrum. Dit kom alla som sysslade med de nya digitala marknaderna på internet. De bodde i tält (om de inte lyckades få ett av de få rummen) och deltog med liv och lust i en blandning av firmafest och ständigt pågående seminarier. Man kände att man var i de sociala mediernas fronttrupp.

2011 uppfördes en för många deltagare skräckinjagande happening. Morris Packer, en av internetvärldens föregångare – nu kanske en del säger influencers – höll en ”social media horror story” som kulminerade i att han raderade sina Twitter- och Facebookkonton. Poängen var att det inte längre var meningsfullt att ”bli någon” på nätet – alla var där. Och det var bättre att åstadkomma något.

Det var lätt att bli tagen av detta. För några var det skräcken, för andra en självklarhet. Det är lätt att tänka tillbaka på detta nu när rätt många börjar lämna Facebook. Den senaste Svenska Dagbladets Per Gudmundsson, som ansåg att han inte längre kunde föra ett öppet och förutsättningslöst samtal på sin slutna Facebooksida av risk att bli missförstådd.

Kanske en effekt av att den politiska kampen nått Facebook. Sverigedemokraterna har byggt en del av sin framgång på stort genomslag. Vänstern mobiliserar sina medlemmar i massanmälningar för att tysta motståndarna. Facebook har blivit kallt, kunde man parafrasera. Eller ibland lite mer likt Twitter.

Folk har alltid (så länge mediet funnits) lämnat Facebook, men fler har tillkommit och ofta har avhopparna kommit tillbaka.

Skälen har alltid funnits där: Det tar för mycket tid, det är bråkigt och Facebook – eller deras digitala annonsförmedling, tycks veta allt om dig.

Det nya nu är att det kanske till och med bådar mediajättens om inte död så tillbakagång. Facebook är inte gammalt, näst år fyller det 15, var det en människa skulle hon inte få köra moped än. Ändå har den nått ett genomslag som få andra – vi kan bara se att en del av valrörelsen utspelade sig på Facebook.

Nu närmast önskar sig Facebook en utveckling bort från mediet som en arena för opinionsbildare. Det är samtalet person till person som ska gynnas. Spridandet av tidningslänkar med mer eller mindre upphetsade kommentarer minskar i betydelse. Egenproducerade filmer av julaftnar och lekande katter blir viktigare.

Alla dessa beslut som får uppmärksamhet är förstås bara ett marginalfenomen. Kanske ska man istället se på hur medierna utvecklas. Precis har Svenskarna och internet 2018 publicerats av Internetstiftelsen, en årlig genomgång av internetanvändandet i kungariket.

I korthet kan sägas att internet lever och frodas. Bara en miljon svenskar står utanför. Men de hamnar å andra sidan ordentligt utanför. Annars har internet och sociala medier nu spritt sig till alla. För de yngsta existerar nästan alla medier. Men de använder inte alla. För de födda på 00-talet är till exempel just Facebookanvändningen närmast sjunkande, när bara två tredjedelar av tonåringarna hänger på Facebook, då kan man undra hur det kommer att gå. Å andra sidan är 90-talisterna ännu de största användarna.

Internationellt är det likartat. Facebook står stilla eller backar i USA och Västeuropa, vilket än så länge kompenseras av framgångar i andra länder.

Hur framtiden ser ut vet vi inte. Att den nog fortsatt blir digital är det mycket som talar för, men exakt vilka företag och institutioner som kommer att överleva vet vi inte. Miljardvinster i dag kan vara bortblåsta i morgon.

Tegnér skrev att ”Evigt kan ej bli det gamla/ ej kan vanans nötta läxa/ evigt repas upp igen./ Vad förmultnat är skall ramla/ och det nya friska växa/ upp utur förödelsen.”, Han talade nog om sekelgamla former, men i dagens tid kan det gälla internetföretag som inte ännu växt ur tonåren.

Peter J Olsson är borgerlig skribent och chefsstrateg (M) i Region Skåne