Har vänstern patent på medmänsklighet?

När manifestationer nu ordnas till stöd för flyktingar beklagar sig en del över att borgerliga politiker deltar. Men det är inte högern som försöker plocka politiska poäng på manifestationerna, snarare tvärtom, skriver Mimmi Below Blomkvist.

Ett evenemang skapas på Facebook för att bjuda in till en manifestation till stöd för de flyktingar som nu flyr till Europa. Politiska ungdomsförbund från både höger och vänster har slutit upp bakom manifestation. Flera beklagar sig nu i kommentarsfältet. Många frågar sig hur det kan vara rimligt att även borgerliga får bjudas in till manifestationen. Någon menar att liberalerna som annars inte gör ett jota i flyktingfrågan bara vill plocka gratispoäng. En annan anser att de borgerliga går emot sitt eget syfte när de vill delta för att välkomna flyktingar då Allianspartierna enkom ”för en politik som dödar”.

Istället för att gå på manifestationen bör de borgerliga sitta hemma och skämmas.

Det går självklart att vifta bort kritiken mot borgerligheten som dumdristiga åsiktsyttranden i ett kommentarsfält på nätet. Folk tänker sig inte för när de sitter bakom en skärm. Men kommentarerna vittnar också om en politisk självbild som är långt mer problematisk än ett kommentarsfält på Facebook.

Att vänstern anser sig ha patent på feminismen är ingenting nytt och genom flitigt arbete från liberalt håll har vi försökt bevisa att feminismen likväl är vår. Att solidariteten i klassfrågan endast kan tillskrivas vänstern, ja det känns trött även det. Trots att liberaler har flyttat fram ställningarna och formulerat ett svar på frågor som traditionellt sett ägts av vänstern, är det fortfarande många som anser att vänstern ska ha patent på internationell medmänsklighet. Frågan är om det är berättigat?

I tidigare nämnda kommentarsfält menar en vänstersympatisör att högern vill plocka ”hjärtliga gratispoäng” genom att delta i manifestationen. Men jag undrar egentligen om situationen inte är den motsatta?

Liberala Ungdomsförbundet har exempelvis sedan länge drivit Liberala Flyktingfonden. Varje år kring jul hålls kampanjen Gömd inte glömd inom förbundet, där pengar samlas in till fonden. Liberala Flyktingfonden jobbar med att erbjuda mat, kläder, sjukvård och juridisk rådgivning åt papperslösa. Inom förbundet har arbetet och syftet länge känts som självklart men det känns främmande att stoltsera med det och att göra kampanj av arbetet känns inte direkt smakfullt. Det är ju aktionen i sig som är syftet; att göra en skillnad för människorna som man hjälper, inte eventuella pluspoäng i opinionsbildningen.

När asylrätt diskuteras lyfts borgerligheten av vänstern fram som ”bombliberaler”. Ett förespråkande av militär aktion porträtteras per automatik som motsatsen till medmänskligt. Men; mänskliga rättigheter, frihet, öppenhet och demokrati är i ett historiskt perspektiv sett nya företeelser. Det är ännu allt för få förunnat och något som alldeles för många tar för givet. Det är svårt att föreställa sig den människa som önskar se ett krig, men desto lättare att föreställa sig den som vill befria andra från diktaturens bojor.

Vad gör vi när flickskolorna i Afghanistan sprängs, när minoriteter förföljs, regeringar bombar sin egen civilbefolkning? Att ställa sig utanför politiken, slå sig för bröstet och ta den lilla människans parti är enkelt och riskfritt. Ramsorna som skanderas på Södermalm i Stockholm värmer gott i hjärtat för stunden men orden hörs knappast hos dem som är i nöd.

Mimmi Below Blomkvist är deltagare i Frivärlds Utrikesakademi