Hellre virka grytlappar för en ”slavlön”?

I Uppsala lär Stadsmissionen romer att virka grytlappar som säljs för 30 kronor. Antag att någon föreslog en reform som skulle göra det möjligt att anställa någon till den timlönen. Vilka skulle reaktionerna bli?

Dessa rader skrivs från en solig uteservering i Uppsala. Strax kommer en man förbi med en kaffekopp han ber om att få pengar i. Men allt fler har gått över till att istället sälja gatutidningar eller kvastar.

”Vi” som har avgjort att tiggandet inte är grund för ett värdigt liv tycker förstås att detta är bättre. Jo, jag har en hemgjord stekspade i mitt kök. I ärlighetens namn en ganska klumpig stekspade, som antagligen aldrig kommer att användas, men vad gör man inte för den goda sakens skull.

I Uppsala har Stadsmissionens initiativ Crossroads också börjat lära romerna att virka grytlappar. På Internationella romadagen i tisdags visades de upp i Samariterhemmets lokaler där ett seminarium hölls för att berätta om tiggarnas situation i Uppsala. Grytlapparna säljs för 30 kronor styck. Hur lång tid tar de att tillverka? En timme? I så fall blir timlönen 30 kronor. Om vi bortser från den tid de tar att sälja, materialkostnad och den skatt som skulle betalas om det vore ett reguljärt jobb.

Vid seminariet medverkade också flera rumänska romer som via tolk intervjuades om hur de levde i Rumänien och varför de kommit till Sverige. Alla sa samma sak: det är svårt att få jobb i Rumänien, jag kom till Sverige för att söka jobb.

Antag nu att någon istället för grytlappar, kvastar och gatutidningar föreslog en reform som skulle göra det möjligt att anställa en person för motsvarande timlön. Som grytlappstillverkare, eller, mer sannolikt, som springschas, allt-i-allo, diskplockare, hisspojke, dörrman…

Vilka skulle reaktionerna bli?

Slavlöner! Utsugare! Kapitalist! Anfäkta och anamma!

Vid närmare eftertanke är det svårt att komma på arbeten som ger en lägre timlön än konsthantverk som ofta kräver mycket tid, men värderas lågt. Men frågan är ju om det på seminariet samlade välgörenhetsetablissemanget från Svenska kyrkan, Stadsmissionen och politiken verkligen är intresserade av att ta romernas önskan om jobb på allvar? Om det krockar med deras egen bild av vad som är ett drägligt liv?

Uppsalas ledande vänsterpartist, Ilona Szatmari Waldau, menade att de som samlats nog var överens om att det är kommunens uppgift att ordna ”bostad, skola, försörjning”. Förutom då möjligen de romer som inte nämnde något av detta.

Regeringens nationella samordnare i frågan Martin Valfridsson, deltog också i seminariet. I hans uppdrag ingår förstås inte heller att fundera över hur fler skulle kunna få ett riktigt jobb istället för att virka grytlappar.

Missförstå mig rätt: Stadsmissionen och en massa andra aktörer gör ett gott och välmenande arbete. Men vem vågar tänka tanken att ett riktigt jobb är bättre än pysselsättning – även i detta fall?

Ps: ”Rumänien hade kunnat vara ett mycket rikt land”, hävdade Valfridsson och hänvisade bland annat till landets oljeförekomster. Om inte om hade varit hade förstås även oljeländerna Nigeria och Venezuela kunnat vara mycket rika länder. Dags att släppa föreställningen att det är förekomsten av naturresurser som gör länder rika?

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift.

Foto grytlapp: Elke Wetzig, CC BY-SA 3.0