Herbert Rock; Om att få en vagel i ögat
1980
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
l
~
Det är juli och solen skiner. Rytmen i Stockholm är lugn och behaglig – hela sta’n är ett
enda stort leende. Det är svårt att inte ryckas
med av sommarstämningen – ända tills man
får en vagel i ögat. Då förbyts stämningen i ett
slag, man deltar inte längre i ”sommarstockholm”, livet blir en plåga och man ser allt i
svart. (Särskilt med höger öga eftersom det är
där vageln sitter.)
.Men en vagel i ögat är väl inget att bekymra
sig över. Hela sta’n är ju full av sjukhus. Det är
nog bäst vi låter en expert titta på ögat.
Sagt och gjort. Eftersom vi har Sophiahemmets företagshälsovård som en löneförmån
ringer vi först dit. Det är alltid enklast om man
slipper ge sig in i landstingets sjukhuslabyrinter. .Men ack, klockan var ett på eftermiddagen när vi blev ”sjuk” och att ringa en läkare
klockan ett går inte. Vi fick rådet att återkomma nästa dag mellan klockan 9 och Il .
.Men, tänker vi, när man för en gångs skull
har lyckats bli sjuk är det nog lika bra att trots
allt utnyt~a den offentliga sjukvården och gå
på poliklinik. Frågan är bara vilket sjukhus vi
tillhör. .Men det bör de ju kunna informera om
på landstingets sjukvårdsupplysning. Att vi
skulle tillhöra S:t Görans sjukhus bara för att vi
råkar bo ett par kilometer därifrån verkade
mindre troligt. I sjukvårdsupplysningens telefon blir vi ombedda att vänta en stund. Efter en
halvtimme ger vi upp. Vi ringer i stället till
distriktsläkarmottagningen på Kungsholmen,
eftersom det är där vi bor.
Äntligen en förstående människa att tala
med. Hon förstod genast vilka symptom vi led
av och lovade att ta emot oss nästa dag. .Men
icke så. När vi talade om vilken gata vi bor på,
att få en vagel i ögat
visade det sig, att vi tillhör distriktsläkarmottagningen i andra änden av gatan. Den som
man kan ringa till mellan klockan lOoch 12. \’i
fick i stället rådet att ringa till sjukvårdsupplysningen. ” Den förstående människan” fårstod
dock, ·att vi inte ville sitta i telefon hela da’n.
och gjorde ett försök att med hjälp av diverse
cirkulär ta reda på vilket sjukhus vi tillhör om
vi har ont i ögat.
Hon kom fram till att vi förmodligen tillhör
Södersjukhuset på dagtid och Karolinska på
kvällstid, d v s efter klockan fem – om det är
ögat vi har ont i.
Vi bestämde oss för att åka till Karolinska
efter klockan fem. Vi ringer dit för säkerhets
skull. Dom är helt oförstående. Telefonisten 1·ill
inte veta något om våra symptom. Vi ringer till
sjukvårdsupplysningen igen, men vägrar att
vänta den här gången. Det visar sig att vi verkligen tillhör Karolinska efter klockan fem, om
vi har ont i ögat. .Men det är bäst att ringa till
ögon-akuten och tala om att vi kommer.
En ny förstående människa som informerar
sig om våra symptom. Snabb diagnos – vi kan
gott avvakta några dagar och höra av oss om
det inte blir bättre. .Men vart ska vi höra a1· oss
frågar vi desperat? O ch äntligen får vi reda på
hur det i själva verket ligger till.
I princip tillhör vi Södersjukhuset – när det
gäller ögon. Det gör vi alla dagar fram till
klockan fem . Då faller vi under Karolinskas
ansvarsområde – utom på lördagar då vi tillhör Södersjukhuset hela da’n. På torsdagar var
Sabbatsberg inblandat.
Vi hade tur. Symptomen fårsvann av sig
själva.
Herbert Roi’k
~
Det är juli och solen skiner. Rytmen i Stockholm är lugn och behaglig – hela sta’n är ett
enda stort leende. Det är svårt att inte ryckas
med av sommarstämningen – ända tills man
får en vagel i ögat. Då förbyts stämningen i ett
slag, man deltar inte längre i ”sommarstockholm”, livet blir en plåga och man ser allt i
svart. (Särskilt med höger öga eftersom det är
där vageln sitter.)
.Men en vagel i ögat är väl inget att bekymra
sig över. Hela sta’n är ju full av sjukhus. Det är
nog bäst vi låter en expert titta på ögat.
Sagt och gjort. Eftersom vi har Sophiahemmets företagshälsovård som en löneförmån
ringer vi först dit. Det är alltid enklast om man
slipper ge sig in i landstingets sjukhuslabyrinter. .Men ack, klockan var ett på eftermiddagen när vi blev ”sjuk” och att ringa en läkare
klockan ett går inte. Vi fick rådet att återkomma nästa dag mellan klockan 9 och Il .
.Men, tänker vi, när man för en gångs skull
har lyckats bli sjuk är det nog lika bra att trots
allt utnyt~a den offentliga sjukvården och gå
på poliklinik. Frågan är bara vilket sjukhus vi
tillhör. .Men det bör de ju kunna informera om
på landstingets sjukvårdsupplysning. Att vi
skulle tillhöra S:t Görans sjukhus bara för att vi
råkar bo ett par kilometer därifrån verkade
mindre troligt. I sjukvårdsupplysningens telefon blir vi ombedda att vänta en stund. Efter en
halvtimme ger vi upp. Vi ringer i stället till
distriktsläkarmottagningen på Kungsholmen,
eftersom det är där vi bor.
Äntligen en förstående människa att tala
med. Hon förstod genast vilka symptom vi led
av och lovade att ta emot oss nästa dag. .Men
icke så. När vi talade om vilken gata vi bor på,
att få en vagel i ögat
visade det sig, att vi tillhör distriktsläkarmottagningen i andra änden av gatan. Den som
man kan ringa till mellan klockan lOoch 12. \’i
fick i stället rådet att ringa till sjukvårdsupplysningen. ” Den förstående människan” fårstod
dock, ·att vi inte ville sitta i telefon hela da’n.
och gjorde ett försök att med hjälp av diverse
cirkulär ta reda på vilket sjukhus vi tillhör om
vi har ont i ögat.
Hon kom fram till att vi förmodligen tillhör
Södersjukhuset på dagtid och Karolinska på
kvällstid, d v s efter klockan fem – om det är
ögat vi har ont i.
Vi bestämde oss för att åka till Karolinska
efter klockan fem. Vi ringer dit för säkerhets
skull. Dom är helt oförstående. Telefonisten 1·ill
inte veta något om våra symptom. Vi ringer till
sjukvårdsupplysningen igen, men vägrar att
vänta den här gången. Det visar sig att vi verkligen tillhör Karolinska efter klockan fem, om
vi har ont i ögat. .Men det är bäst att ringa till
ögon-akuten och tala om att vi kommer.
En ny förstående människa som informerar
sig om våra symptom. Snabb diagnos – vi kan
gott avvakta några dagar och höra av oss om
det inte blir bättre. .Men vart ska vi höra a1· oss
frågar vi desperat? O ch äntligen får vi reda på
hur det i själva verket ligger till.
I princip tillhör vi Södersjukhuset – när det
gäller ögon. Det gör vi alla dagar fram till
klockan fem . Då faller vi under Karolinskas
ansvarsområde – utom på lördagar då vi tillhör Södersjukhuset hela da’n. På torsdagar var
Sabbatsberg inblandat.
Vi hade tur. Symptomen fårsvann av sig
själva.
Herbert Roi’k