Higgins; Till sist
1985
Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.
Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.
Öppna PDF
Öppna text
HIGGINS:
Till sist
hade då statsministern äntligen fått patiensen att gå ut. Alla kort låg på sin
plats. Regeringsombildningen var klar.
Att det varit svårt att få patiensen att gå
ut berodde helt enkelt på att det var brist
på kort – inte bara starka utan kort överhuvudtaget. Han hade fått leta överallt
för att klara uppgiften. ”Tänk vad Sverige är litet”, hade han tänkt många
gånger. ”Vilken regering jag hade kunnat få ihop om jag inte hade varit hänvisad till svenskar! Egon Bahr var bevisligen en hejare på att skriva svenska
noter. Och tänk, vilken försvarsexpert
Arbatov ändå var! Och Bruno Kreisky
som jag så ofta talar om, tänk om jag
hade kunnat ha honom i regeringen. Nu
när Sträng har lämnat skulle jag behöva
en gråhårsman vid min sida, sådant inger
förtroende. Här sitter jag med dessa inhemska lankor!”
Så hade statsministern tänkt för sig
själv många gånger där han satt vid sitt
kortspel.
Han tänkte vemodigt på gamla tider,
då man i alla fall kunde vara säker på att
alla som tillfrågades ställde upp. Nu
fanns det t o m de som flydde. Inte bara
kronans värde hade devalverats utan
också taburetternas. Försvarsminister
Anders Thunborg avgick utan att ha nytt
jobb ordnat. Han föredrog vilken post
som helst, bara inte en post i regeringen
Palme. Vilken skymf!
statsministern insåg att förflyttningen
av Lennart Bodström från utrikes- till
utbildningsminister skulle väcka stor
uppmärksamhet. Men han tröstade sig
med att vaije utnämning av Lennart
Bodström väcker sensation, oavsett till
vad. När Lennart Bodström utsågs till
utrikesminister var det ju den mest sensationella utnämningen sedan Caligula
utsåg sin häst till konsul . Och baktanken
var i båda fallen densamma, att få en
trogen medhjälpare som inte sade emot.
Skillnaden var att Caligulas häst inte behövde svara på frågor eller äta middag
med journalister.
statsministern var nöjd med sitt beslut
att placera Lennart Bodström i utbildningsdepartementet. Visserligen var ju
även detta en betydelsefull post, men
medan misstag på utrikesministerstolen
kunde leda till omedelbara förvecklingar, skulle misstag i utbildningsdepartementet först drabba nästa generation.
Det visste statsministern av egen erfarenhet.
Den idealiske utrikesministern hade
varit Roine Carlsson. I honom hade både
statsministern och oppositionen haft vad
de önskade, ett stumt vittne till inbördes
strider. statsministern hade tillfrågat
Roine Carlsson, men inte fått något svar.
Istället hade det nu fått bli Sten Andersson. Att sätta en person som gjort sig
känd som landets skickliga te demagog
på utrikesministerposten skulle kanske
förvåna, men alla skulle så småningom
inse att en man som vaije val lyckades
med uppgiften att skrämma och lura landets alla pensionärer också skulle kunna
göra det med ryssarna och alla andra
nationer. ”Ingen kan ljuga som Sten” ,
tänkte statsministern och log förnöjt.
Det enda som oroade honom var tanken att den nuvarande partisekreteraren
Bo Toresson en dag skulle komma och
kräva att bli utrikesminister med hänvisning till att detta nu skulle framställas
som en praxis. Men, ”den dagen, den
sorgen”.
Att Gertrud Sigurdsen skulle upphöjas
—-._ – – – – –
504
från biträdande till ” förste” socialminister var naturligt. Hon hade visat framfötterna som ” Tant Dagmar” och det fanns
fler områden där det var aktuellt med
förmynderi och strid mot allt och alla. ”I
henne har vi en nationell förstoring av
Grönköpings fru socialchefskan Unill,”
tänkte statsministern med beundran.
Sven Hulterström har erfarenheter
från kommunalpolitiken och är intresserad av ideologisk debatt. Ingendera
har med kommunikationsdepartementet
att göra. Men om en patiens skall gå ut,
fordras helt enkelt att man gör sådant.
Det måste folk förstå. Och huvudsaken
är ju att folket i Göteborg förstår.
Utnämningen av Lena Hjelm-Wallen
·till biståndsminister skulle bli svår att
motivera, det insåg statsministern. Men
han hade tänkt ut en elegant förklaring
som gick ut på att bistånd inte bara borde
ges till länder som behövde hjälp, utan
också till svaga politiker.
När statsministern var klar med sin
patiens gick han och spelade tennis med
Harry Schein. Denne förklarade sig villig
att ta alla statsrådsposter, dock inte bara
en.
Slå ett slag för
Svensk Tidskrift
Hjälp till att sprida Svensk Tidskrift! Ge SvT som julklapp så
sänder vi presentkort.
Beställ prenumeration för 1986 eller provnummer till vänner och
bekanta.
Ring in beställningen på telefon 08/67 59 55 .
·-
Till sist
hade då statsministern äntligen fått patiensen att gå ut. Alla kort låg på sin
plats. Regeringsombildningen var klar.
Att det varit svårt att få patiensen att gå
ut berodde helt enkelt på att det var brist
på kort – inte bara starka utan kort överhuvudtaget. Han hade fått leta överallt
för att klara uppgiften. ”Tänk vad Sverige är litet”, hade han tänkt många
gånger. ”Vilken regering jag hade kunnat få ihop om jag inte hade varit hänvisad till svenskar! Egon Bahr var bevisligen en hejare på att skriva svenska
noter. Och tänk, vilken försvarsexpert
Arbatov ändå var! Och Bruno Kreisky
som jag så ofta talar om, tänk om jag
hade kunnat ha honom i regeringen. Nu
när Sträng har lämnat skulle jag behöva
en gråhårsman vid min sida, sådant inger
förtroende. Här sitter jag med dessa inhemska lankor!”
Så hade statsministern tänkt för sig
själv många gånger där han satt vid sitt
kortspel.
Han tänkte vemodigt på gamla tider,
då man i alla fall kunde vara säker på att
alla som tillfrågades ställde upp. Nu
fanns det t o m de som flydde. Inte bara
kronans värde hade devalverats utan
också taburetternas. Försvarsminister
Anders Thunborg avgick utan att ha nytt
jobb ordnat. Han föredrog vilken post
som helst, bara inte en post i regeringen
Palme. Vilken skymf!
statsministern insåg att förflyttningen
av Lennart Bodström från utrikes- till
utbildningsminister skulle väcka stor
uppmärksamhet. Men han tröstade sig
med att vaije utnämning av Lennart
Bodström väcker sensation, oavsett till
vad. När Lennart Bodström utsågs till
utrikesminister var det ju den mest sensationella utnämningen sedan Caligula
utsåg sin häst till konsul . Och baktanken
var i båda fallen densamma, att få en
trogen medhjälpare som inte sade emot.
Skillnaden var att Caligulas häst inte behövde svara på frågor eller äta middag
med journalister.
statsministern var nöjd med sitt beslut
att placera Lennart Bodström i utbildningsdepartementet. Visserligen var ju
även detta en betydelsefull post, men
medan misstag på utrikesministerstolen
kunde leda till omedelbara förvecklingar, skulle misstag i utbildningsdepartementet först drabba nästa generation.
Det visste statsministern av egen erfarenhet.
Den idealiske utrikesministern hade
varit Roine Carlsson. I honom hade både
statsministern och oppositionen haft vad
de önskade, ett stumt vittne till inbördes
strider. statsministern hade tillfrågat
Roine Carlsson, men inte fått något svar.
Istället hade det nu fått bli Sten Andersson. Att sätta en person som gjort sig
känd som landets skickliga te demagog
på utrikesministerposten skulle kanske
förvåna, men alla skulle så småningom
inse att en man som vaije val lyckades
med uppgiften att skrämma och lura landets alla pensionärer också skulle kunna
göra det med ryssarna och alla andra
nationer. ”Ingen kan ljuga som Sten” ,
tänkte statsministern och log förnöjt.
Det enda som oroade honom var tanken att den nuvarande partisekreteraren
Bo Toresson en dag skulle komma och
kräva att bli utrikesminister med hänvisning till att detta nu skulle framställas
som en praxis. Men, ”den dagen, den
sorgen”.
Att Gertrud Sigurdsen skulle upphöjas
—-._ – – – – –
504
från biträdande till ” förste” socialminister var naturligt. Hon hade visat framfötterna som ” Tant Dagmar” och det fanns
fler områden där det var aktuellt med
förmynderi och strid mot allt och alla. ”I
henne har vi en nationell förstoring av
Grönköpings fru socialchefskan Unill,”
tänkte statsministern med beundran.
Sven Hulterström har erfarenheter
från kommunalpolitiken och är intresserad av ideologisk debatt. Ingendera
har med kommunikationsdepartementet
att göra. Men om en patiens skall gå ut,
fordras helt enkelt att man gör sådant.
Det måste folk förstå. Och huvudsaken
är ju att folket i Göteborg förstår.
Utnämningen av Lena Hjelm-Wallen
·till biståndsminister skulle bli svår att
motivera, det insåg statsministern. Men
han hade tänkt ut en elegant förklaring
som gick ut på att bistånd inte bara borde
ges till länder som behövde hjälp, utan
också till svaga politiker.
När statsministern var klar med sin
patiens gick han och spelade tennis med
Harry Schein. Denne förklarade sig villig
att ta alla statsrådsposter, dock inte bara
en.
Slå ett slag för
Svensk Tidskrift
Hjälp till att sprida Svensk Tidskrift! Ge SvT som julklapp så
sänder vi presentkort.
Beställ prenumeration för 1986 eller provnummer till vänner och
bekanta.
Ring in beställningen på telefon 08/67 59 55 .
·-