Hoppfullt om det nya Indien

69 års historia, socialistiska snedsteg och marknadsliberala reformer som lyft miljoner människor ur fattigdom. Gustaf Svenungsson har läst Henrik Sundboms ”Det nya Indien”, och kastats tillbaka till Udaipur.

Att åka från Indira Gandhis internationella flygplats in till Delhi är en speciell känsla. Längs vägarna sitter hemlösa kvinnor, män och barn. De värmer sina magra kroppar över små eldar och kastar tröstlösa blickar på alla de bussar med rika turister som passerar förbi. Samtidigt skymtas skyskrapor så stora att Turning Torso bleknar i jämförelse.

När jag läser Henrik Sundboms debutbok ”På spaning efter det nya Indien” (Timbro förlag, 2016) är det som att transporteras bakåt i tiden och uppleva veckorna i Indien ännu en gång. Bilderna av allt skräp och smuts längs med väg och järnvägar, kastsystemets orättvisor och de brutala skillnaderna mellan fattig och rik kommer tillbaka. Men även minnen av den obeskrivligt vackra naturen, de optimistiska tonåringarna och den aldrig döende tron på framtiden väcks till liv igen.

Boken tar avstamp i Indiens frihet från Storbritannien år 1947 och försöker därefter, i första kapitlet, förklara Indiens socialistiska snedsteg, folkvandringar över indisk-pakistanska gränsen, 69 års politisk historia samt hur de marknadsliberala reformer som påbörjades under 1990-talet har format det moderna Indien. Det kan låta som mycket att gå igenom under första kapitlet, men för den som är intresserade av nutidshistoria och politisk historia blir det aldrig långsamt eller tråkigt. Boken hade dock mått bra av ett kortare avsnitt om engelsmännens styre och Mahatma Gandhis frihetskamp för att än bättre förklara landets historia.

I Udaipur, Rajasthan, umgicks vi (20 svenska gymnasieelever) med lika många indiska elever i närmare tre veckor. De indiska vännerna berättade om hur de själva ville bestämma över vem de ska skulle bli ihop med eller träffa på sin fritid. De gamla strukturerna satt hårt inne hos dem, eller främst hos deras föräldrar, trots att kastsystemet avskaffades på 1950-talet och ersattes av positiv särbehandling. Den positiva särbehandlingen har i stället för avskaffat kastsystemet institutionaliserat det samma menar Sundbom. För att bryta sig loss från fattigdomen och förtryck krävs mer marknadsekonomi argumenterar Sundbom, vilket jag är enig med. Men det är lätt att förstå att det kan vara svårt att få gehör för i allmänna val. Varför rösta på en politiker som pratar om dynamiska effekter när den andra politiken lovar att mitt kasts kvot av statliga jobb ska öka?

Sundbom ägnar en stor del av boken åt just ekonomi. Hur en fri marknad med tydliga spelregler och en stark äganderätt på kort tid lyfter människor, städer och länder från brutal fattigdom till en situation där magar kan mättas och barn gå i skola. Det är ingen grundläggande bok i nationalekonomi, utan det är en argumentation om sunt förnuft och vad som är rimligt och inte rimligt. På det sättet hade delar av Sundboms bok kunnat handla om vilket utvecklingsland som helst och dess färd mot mer välmående.

Sundbom varvar snyggt och stilfullt mellan fakta och statistik på enda sidan, och personliga berättelser och intervjuer på andra sidan. Det ger dynamik till boken och gör den mer levande än vad en ren faktabok hade blivit.

Känslan jag får med mig efter att läst På spaning efter det nya Indien är hopp. Hopp om att de 1,3 miljarder människor som lever i landet går en bättre framtid till mötes, även om det tar tid innan de ekonomiska framstegen kommer komma alla till dels. Hopp om att världen sakta men säkert blir en bättre mer jämställd plats. Hopp, och vetskap, om att modern teknik och ekonomiska framsteg river ner förtryckande strukturer och gör världen mer rättvis.

För de som varit i Indien fungerar boken perfekt för att återväcka och minnas tillbaka. För den som inte har möjlighet att åka och besöka Indien kan boken framkalla en känsla om det gigantiska landet, samt skapa en större förståelse och ge mer kunskap om landet.

Gustaf Svenungsson går Svenska Nyhetsbyråns skribentskola 2017 och tillbringade i tre veckor i Indien 2013, när han skrev sitt gymnasieprojektarbete