Hugo Buren: När politiken gör sig själv till den konstanta variabeln

Den socialdemokratiska arbetsgruppen fördelningspolitik för jämlikhet och rättvisa med Magdalena Andersson i spetsen presenterade under 2021 en underlagsrapport för att minska de ökande ekonomiska skillnaderna. I rapporten hade man bland annat kommit fram till att sparkontoformen investeringssparkonto, i dagligt tal kallat ISK, kraftigt skulle begränsas genom ett särskilt tak vid ett visst tillgångsbelopp. Detta motiveras senare i rapporten med att ISK som sparform har alltför skattemässiga förmåner. Även att en för stor andel av ISK innehavarna har tillgångar långt över vad som är syftet med enkelt sparande för vanligt folk.

Sveriges småsparare och marknadsvänner gjorde dock det de bäst på vid denna typ av situationer. Likt vid tiden för löntagarfonder satte de ned foten när det verkligen gällde. Namninsamlingen ”Rör inte vårt sparande” fick dryga 40 000 namnunderskrifter inom loppet av en vecka och förslaget om ISK-tak kom senare att läggas ned hos partistyrelsen.

Även fast förslaget om ett ISK-tak lades ned fastslog ändå partiet genom detta den syn som man har på individen och individens roll i det gemensamma. ISK har varit ett utmärkt sätt för den som inte fötts med en given pott med pengar att kunna spara ihop en kontantinsats eller köpa sin första bil. Och någonstans där inträffar det lite paradoxala men ack så vanliga med socialdemokraternas omfördelande politik, att de människor som kommer från sämre förhållanden men med mycket driv drabbas allra hårdast av deras insatser. I just detta fall är det unga från ekonomiskt svagare hem som väljer att ta ansvar för sin egen ekonomi och förutsättningar som drabbas särskilt hårt. Istället för att låta människor spara till sina kontantinsatser, resor eller oförutsägbara kostnader och därmed bli oberoende av statens insatser väljer regeringen att nästla sig in i deras privatekonomi och göra sig själv till den konstanta variabeln som behövs för individens välgång.

För de mer hårdnackade spararna som Socialdemokraterna särskilt vill komma åt har den särskilt gynnsamma sparformen ISK inneburit att man avstått onödig masskonsumtion och istället levt mer sparsamt till förmån för sina placeringar på börsen. Det är personer som inte kommer vara lika beroende av pensionssystemet och som kommer kunna ge barn och barnbarn stabila förutsättningar i livet.

Snarlika konfliktlinjer står emot varandra även när gäller det fria skolvalet. Det fria valet gör att särskilt drivna och begåvade ungdomar från varierande socioekonomiska bakgrunder kan söka sig till mer högpresterande skolor och därmed förbättra sin ekonomiska ställning i framtiden. Men när någon annan än individerna själva har makten över deras skolval ska de unga hellre bli kvar vid sin geografiska läst, för att sedan komma och räddas ekonomiskt av socialdemokraternas omfördelningspolitik.

Ett annat tydligt exempel i nutid är regeringens politik efter att de svenska bönderna vittnat om ohållbara situationer med höga drivmedelspriser. Även då drivmedelspriserna i stor utsträckning består av skatt så väljer regeringen att behålla de höga skatterna som utarmar bönderna, men att däremot hjälpa de med bidrag. Den höga skatten på drivmedel som tryckt upp priserna gör bönder således beroende av regeringens så vänliga bidrag. Ett fiffigt sätt att göra sig behövd i en situation som just orsakats av politikens inblandning. Ett sätt att göra sig själv till den konstanta variabeln.

Hugo Burén är ekonomskribent för bl. a. Unga Aktiesparare